Rickard Söderbergs svåra uppväxt

Rickard Söderberg är idag en av våra största stjärnor. Men hans barndom var allt annat än en dans på rosor.

Den livfulla artisten Rickard ”Gaytenor” Söderberg, 49, började som pianist i tidig ålder. Men när han kom in på en prestigefull skola i Köpenhamn.

Redan innan han var klar med studierna stod han på scener i Danmark och karriären gick sedan spikrakt uppåt med framträdanden runt om i Europa, och även USA. Han har bland annat sjungit i Sverige, Danmark och Tyskland. Dessutom har han gjort kortare inhopp på olika operahus i Europa, USA och i Afrika.

Sedan han blev känd har han synts i olika tv-program, exempelvis ”Let’s dance” och ”Hela kändis-Sverige bakar”.

Han är också en engagerad HBTQI-. miljö- och kulturkämpe som tidigare även bloggat om dessa ämnen. Han kallar sig ”Gaytenoren” på Instagram och skriver ofta inlägg där som handlar om sexualitet och allas rätt i samhället.

2013 skrev han en debattartikel riktad till den svenska ambassaden i Moskva där han uppmanade dem att hissa regnbågsflaggan under Stockholm Pride.

Själv lever han sedan många år med maken Anders Söderberg och den 7 juni 2025 är det dags för paret att förnya sina löften till varandra.
– Han är nog den varmaste och snällaste människan jag kan tänka mig, har Anders tidigare sagt om Rickard när paret fick besök av Anders Öfvergård i ”Anders knackar på”.

– För oss är det viktigt att påminna varandra om att det är vi. Så varje år på vår bröllopsdag, 4 juni, frågar vi: ”Är det vi?”. ”Får jag chans?”. ”Ska vi köra ett år till?”. Om båda säger ja, så är det vi ett år till. Då kommer november, och man är trött, det är mörkt och man bråkar och allt sånt. Men någonstans vet vi att det är vi, vi är ett team. Vi finns där för varandra och vill arbeta för att skapa varandras lycka, har Rickard Söderberg sagt i ”Framgångspodden”.

Rickard Söderberg om mobbingen

Men Rickard Söderbergs liv har varit långt ifrån en dans på rosor. Som liten blev han mobbad.

I sitt sommar i P! från 2017 berättade Rickard om sin tid på högstadiet och alla år av mobbning som han gick igenom. Hur han gick in bakvägen för att inte synas, tryckte ett block mot bröstet för att inte bli nypt och hur han lärde sig olika strategier för att överleva.

Rickard berättar också i programmet om hur skolan hört av sig långt senare för att ha honom på en ”Wall of fame”. Men klumpen i magen kom tillbaka som om det var igår han gick där i korridorerna, så han bestämde sig för att skicka ett videomeddelande som svar. ”Det är snart 30 år sedan jag gick på er skola. Det är längesedan och samtidigt inte för jag vet att det går Rickards på er skola nu också. Unga människor som är rädda för att gå till skolan och som försöker svälja undan en klump i magen som aldrig försvinner. Killar, tjejer och andra som har nyuppväckta känslor för andra som de vet kommer generera hat”, säger han i Sommar i P1.

Han valde också att rikta sitt meddelande till alla andra barn i samma situation:
”Så, du. Det är för din skull som jag vill hänga på er skola. Jag vill se dig varje dag som du går förbi för du kanske upplever att skolan inte tillhör dig men världen, den gör det. Du är perfekt precis som du är. Du är vacker hur du än är skapt. Du är rätt hur du än väljer att se ut. Du är hemma var du än kommer ifrån. För att du, du är du”.

Idag har Rickard bearbetat det mesta han var med om under skoltiden och han vill gärna inte prata om de personer som skadade honom då.
– Det är klart att mobbningen påverkade mig. Men det har också gjort mig till den jag är idag. Och jag är ganska glad över den jag är idag. Mina gamla mobbare är kanske inte ens medvetna om vad de gjorde mot mig. Många skriver jättesnälla saker till mig idag. Det finns ingen bitterhet i mig. Jag skulle gärna gå på en klassåterträff, sade han i en intervju med Hemtrevligt.

Mammans stora stöd

När Rickard hade det som allra kämpigast var hans mamma till stort stöd.
Hon var noga med att förklara för honom att mobbning inte får förekomma, däremot sa hon aldrig någonsin till Rickard att han var tvungen att ändra på sig. Sa någon att han inte skulle ha smink eller låta bli att ha rosa tröjor så sa hon i stället: ”Om du känner dig fin så här, då är det så här du ska se ut.”

Rickard minns ett tillfälle när några killar sagt att han aldrig skulle våga komma till skolan med grönt hår, då svarade hans mamma: ”Jodå, det vågar du visst.” Sedan gick hon till skafferiet och hämtade karamellfärg.