Michael Nyqvist lämnade en familj lamslagen av sorg.
Då bad han sin nära vän att göra något speciellt för dem under begravningen.
Lappen han hade skrivit ner innehöll någonting oerhört gripande.
Att förlora den man älskar är ett ögonblick du aldrig riktigt hämtar dig ifrån, oavsett hur lång tid som har passerat. Den 27 juni 2017 förlorade Sverige en älskad och talangfull skådespelare när Michael Nyqvist somnade in, 56 år gammal. För hans familj innebar det en stor sorg och saknad efter en älskad make och pappa.
1998 gifte sig skådespelaren med sin livs kärlek, Catharina Nyqvist Ehrnrooth som han fick två barn med: sonen Arthur och dottern Ellen. Familjen betydde oerhört mycket för Nyqvist, och när han inte arbetade över hela världen var det tiden med dem som var den mest dyrbara.
Men bara ett år innan sin död, fick Michael beskedet att han drabbats av cancer. Beskedet vände upp och ner på hela familjens tillvaro. Men Nyqvist hade varit fast besluten att besegra den cancer som hade börjat ta över hans kropp mer och mer. Men förloppet gick snabbt, och Michael hann inte förstå att sjukdomen skulle ta hans liv.
– Micke var mitt i livet och hade tusen projekt. Han hade drömmar om att regissera och undervisa. Men han hann inte. Han var inte sjuk så länge och förstod inte att han skulle dö. Det blev abrupt och det drabbade väldigt många som stod honom nära, har hans hustru Catharina Nyqvist Ehrnrooth berättat för Expressen och fortsatte:
– Sorgen är otänkbart svår och den delar jag med min familj och vänner. Sorg tar oerhört lång tid och har så många faser.
Ville arbeta in i slutet
Att få arbeta ända in i slutet var det Michael ville, men behandlingarna var svåra. Att se sin älskade kämpa för sitt liv, är någonting Catharina aldrig någonsin kommer att glömma.
– ”Vi har varit här ett antal gånger, varje gång känns som en domedag. Först via röntgen, sen upp på avdelningen. Vi får se röntgenbilderna och läkaren förklarar. Den här gången har nåt hänt – cancern har muterat. Världen vänds upp och ner ännu en gång, nu har han två sorters cancer. Plötsligt blir M patient på riktigt, berättade hon i en text för Cancerfondens tidning ”Rädda Livet”.
Den första strålbehandlingen beskrev hon som ”otroligt obehaglig”. Michael fick träffa dietister, kuratorer och sjuksköterskor. Men ingenting hade kunnat förbereda dem båda på hur svårt det faktiskt blev.
– Jag sitter och tittar på min älskade medan det droppar gift in i hans arm. Det är verkligen pest eller kolera – antingen dödar giftet honom eller så gör sjukdomen det”, skrev hon i samma text.
Kämpade mot lunginflammation
Dessutom drabbades Michael av lunginflammation och behövde sjukvård. Han lades inte in på sjukhus utan omhändertogs i sitt hem. Catharina har beskrivit hur de båda hade svårt att ta in hur allvarligt läget var. Han hade fått lungcancer utan att ha rökt en cigarett i hela sitt liv.
– Han gick på toa och sa ”jag känner mig jätteyr, kan du inte hjälpa mig?”. Så gick jag in i badrummet och då svimmade han. Trodde jag. Jag fattade ju inte ens att han skulle kunna dö, berättade Catharina när hon var med i ett inslag på ”Tillsammans mot cancer”-galan, sju månader efter ”Mickes” död.
– Micke var helt säker på att det skulle gå bra. Han hade bestämt sig för att ”det här ska jag fan fixa”. Det fanns så mycket hopp och han hade så mycket kraft, berättade Catharina.
Michael Nyqvist ville hålla sin cancer hemlig
Och att prata öppet om sin cancer, tänkte aldrig Michael göra. De allra närmaste visste om hans kamp. Men att besegra cancern var någonting han ville göra utanför strålkastarljuset.
– Han höll geisten uppe liksom. Men det har du väl förstått av tidningarna att han inte ville att det där skulle komma ut riktigt. Och som den fina skådespelare han är så spelade han det ganska bra, sa vännen och skådespelaren Krister Henriksson efter Nyqvist död, till Expressen.
Den sista tiden i sitt liv tillbringade Michael med sin familj. Även om det var svårt, beskriver Catharina att det blev en fin tid för dem alla.
– Jag har många gånger känt mig naiv som försökte få in ljus i det svartaste. Vi valde att leva här och nu och bestämde oss att göra allt tillsammans. Så blev sjukdomsperioden en av de vackraste i vårt liv.
Michael Nyqvist dog i sin hustrus armar
Och så kom den dagen, den 27 juni 2017. Sverige vaknade upp till chockbeskedet att Michael Nyqvist somnat in. Att han hade cancer hade inte varit offentligt och landet lamslogs av sorg. För hustrun och barnen var sorgen helt bedövande.
Drygt en månad efter Michael Nyqvists bortgång fördes den älskade skådespelaren till sin sista vila i Katarina kyrka. På plats fanns de allra närmaste och i begravningsprogrammet hade något särskilt ristats in. Dottern Ellen hade målat sin fars ansikte som fick pryda det vackra pappret.
Under ceremonin berättade kyrkoherden Olle Carlsson vackert om Michaels livsgärning och sista tid i livet. Det var då många fick veta för första gången om den ett år tunga kampen skådespelaren gått igenom.
– I februari förra året får Micke veta att han har lungcancer. Men han är frisk till i år då han får lunginflammation och hastigt dör i Catharinas armar, berättar sa han då skrev Expressen.
Personliga lappen till familjen
Han berättade också hur Michael som en sista gest hade lämnat en lapp till sin agent. Orden var riktade till stjärnans fru och deras två barn, som tröst mitt i den djupa sorgen. Orden lästes upp i kyrkan och efteråt ekade syftningarna i kyrkan. Det var så vackert att familjen säkerligen inte var beredda på det.
”Jag klev på tåget
Där satt ni i den vackraste kupén
Ellen Arthur Catharina.
Jag vägrade släppa min biljett.
Nu ses vi vid nästa station”.
Vägrade göra sig av med makens ägodelar
Även flera år efter Michaels död, berättade hon för Cancerfonden, hur Michaels mobilabonnemang inte var uppsagt, och att hon inte vågat rensa bland hans ägodelar.
– Jag har fortfarande inte sagt upp Mickes telefonabonnemang, kan helt enkelt inte förmå mig. Anledningen är att hans röst finns kvar på svararen. Det är helt irrationellt men känns så fruktansvärt att avsluta. Inte för att jag ringer dit – men jag vet att rösten finns där, som ett fruset ögonblick. Det har gått fyra år, det kanske börjar bli dags, sa hon då.
Och drygt åtta år efter Michaels död, är sorgen fortfarande där – närvarande och intensiv. Tomrummet kommer inte fyllas, för den platsen kommer kärleken alltid ha.
– Sorgen och saknaden kommer att följa mig resten av livet och långsamt börjar jag vänja mig vid det.