I juni 2005 tystande en av Sveriges mest tongivande röster för gott. Men innan han somnade in hann han planera sin egen begravning – och hade några väldigt speciella önskemål.
Vi är många som har vuxit upp med Torsten ”Totta” Näslunds stämma. Inte minst kunde vi höra honom i musikprojekt som Nynningen, Nationalteatern och Tottas Bluesband.
Men Totta var också en alldeles lysande soloartist. Vad han än tog sig an lyckades han bemästra det på ett sätt som få skulle klara av.
– Det är en svår nisch i Sverige att vara bluessångare eller rocksångare på den nivån, har Sveriges Radios musikspecialist Stefan Wermelin sagt.
På frågan hur han skulle beskriva Totta, sade han:
– Som rösten som kunde sjunga både ballader och tuffa låtar.
Det stora genombrottet kom på 70-talet, då han kom att bli en betydande röst under den svenska proggvågen. Totalt släppte Totta Näslund åtta album som soloartist. Flera blev placerade högt på den svenska albumlistan, och det allra sista albumet gavs ut i anslutning till Tottas 60-årsdag den 1 april 2005. Men stjärnans liv fick ett minst sagt abrupt slut. Vid 60 års ålder, mitt under en pågående turné avled han plötsligt den 19 juni 2005.
Frågorna var många. Bara några månader tidigare hade stjärnan firat livet, och sin sextioårsdag med champagne och band med blåssektion och nu var han borta – för gott.
Totta Näslund kämpade med magcancer
Det visade sig snart att Totta kämpat med magcancer, en sjukdom han valde att hålla hemlig in i det sista.
– Jag tycker det är så privat. Jag håller det för mig själv, skaffa dig cancer själv så får du se hur det känns, sa han till filmaren Bernt Hermele, bara dagarna före sin död, enligt Expressen.
Bernt Hermele spelade in en dokumentär om Tottas kamp och blev tvungen att avbryta filningen flera gånger på grund av stjärna svåra smärtor. De sista samtalen äger rum bara tre dagar innan Totta avlider. Han berättade då om sitt ovanliga liv, ett liv han såg tillbaka på med mycket glädje.
– Jag har njutit av varenda ögonblick, sade han.
Men det var inte bara en dokumentärfilm och en turné som sysselsatte Totta sista månaderna av hans liv. Han visste att döden var nära och planerade därför sin egen begravning.
Totta Näslunds önskan för begravningen
När kistan bars ut spelade ett bluesband, Earl Johnsons klassiker ”Let the good times roll”
– Totta älskade den låten, sade bästa vännen Nikke Ström till Aftonbladet och tillade:
– Han ville aldrig prata om att han skulle gå bort, men just den låten hade han beställt. Och så hade han bestämt att begravningsgästerna skulle bjudas på leverpastejsmacka med saltgurka och pilsner, så vill han ha det.
Minneshögtiden blev en musikalisk högtid till Totta. Ola Bjurman sjöng ”Ring the Bells” av Tottas stora idol Bob Dylan. Sanne Salomonsen sjöng duett en ”Kärleken” med Mats Ronander och bästa vännen Ulf Dageby sjöng Cornelis Vreeswijk ”En stund på jorden”.
700 personer dök upp för att hedra Totta Näslund en allra sista gång.
– Om Totta hade sett det här hade han sagt ”Har jag verkligen förtjänat allt detta? Ska det vara nödvändigt?, sade Nikke Ström till Aftonbladet.
LÄS MER:
