Han var den karismatiska skådespelaren som lämnade ett enormt avtryck på den svenska underhållningsscenen.
De sista åren av sitt liv isolerade sig Per Oscarsson allt mer från rampljuset på sin och hustruns gård.
I en av hans allra sista intervjuer erkände stjärnan att han aldrig upplevt att han haft några vänner.
När det gäller skådespelare i det här landet finns det en stjärna som vi måste ständigt återkomma till: Per Oscarsson. Den excentriske och fantastiska skådespelaren hade ett eget sätt att vara och agera på scenen eller framför kamerorna. Oavsett vilken roll du än sett honom i var Per en skådespelare du inte glömde bort i första taget.
För den yngre generationen är det kanske filmklassikerna ”Bröderna Lejonhjärta” och ”Kan du vissla Johanna” som du kanske förknippar Per med. Men för de som har några fler år på nacken är det nog snarare ”Svält” och hans ikoniska framträdande i ”Hylands hörna” som först dyker upp i huvudet.
Han var utan tvekan en unik stjärna som lämnade ett bestående avtryck hos publiken men också alla som mötte honom. Men när det gällde just kändisskapet, avskydde Per det mesta som det innebär.
– Han var ju inte alls en person som gillade glamouren i teatervärlden. Han berättade om när han hade varit nere i Cannes och ställts upp på en bild bredvid någon amerikansk stjärna. Allting sa bara ”svisch svisch” och sedan satt han ensam på hotellrummet och tänkte ”vad var det som hände?”, berättade vännen Björn Andersson till Aftonbladet 2011.
Kämpade med scenskräck
Under många år levde han dessutom med en ständig scenskräck, något han berättade öppet om intervjuer. När han spelade i uppsättningarna ”Ljuva ungdomstid” och ”Klaga månde Elektra”, mådde han fruktansvärt dåligt.
– Jag var så dålig att jag ville ta livet av mig. Ingenting stämde, jag var rädd varenda gång jag skulle in på scenen. Det är som om man hade en Rolls Royce-motor inom sig, men man hör att den går som en Volkswagen, sa han själv till Dagens Nyheter 1982.
Scenskräcken blev till slut för mycket. Han valde till och med att lämna yrket under en tid på 70-talet för att försöka sig på ett liv som bonde på heltid. I en intervju med Aftonbladet 1970 berättade Per att livet på landet var någonting alldeles särskilt. Här kunde han andas ut och isolera sig.
– Det ska bli underbart att finna ro och andas frisk luft. Önskar att fler fick göra detsamma. Men jag inser att jag som ”fri företagare” är privilegierad. De flesta människor är genom sina jobb hänvisade att bo i staden. Dystert, sa han då.
Umgicks inte med andra kändisar
På landet fick han vara ifred och framförallt vara ensam.
– Jag skulle aldrig kunna tillhöra en ensemble. Inte för en längre tid i alla händelser. På senare år har jag rest runt en del och läst Fröding och Strindberg. Det tycker jag om, sa han till Dagens Nyheter.
Han var inte heller den som gärna umgicks med andra kändisar.
– Jag har aldrig egentligen haft några vänner över huvudtaget. Jag har nog gått för mig själv. Det är kvinnor som jag har trivts med och så barnen naturligtvis. Fast jag höll på så mycket med film och teater, att föröka komma in i någon annans skepnad, så jag tog ju inte hand om dem heller. Någon bra pappa, det har jag absolut inte varit. Men jag är väldigt glad att ha barnen, sa Oscarsson i en intervju med Aftonbladet 2009.
Men en person som stod skådespelaren nära in till slutet var vännen Björn Andersson, som regelbundet besökte Per.
– Han sa alltid när vi satt och fikade att: Du är den enda som kommer hit Björn, sa han till kvällstidningen 2011.
Per Oscarsson må ha tagit avstånd från kändisliv men han hade däremot inget problem med att träffa ’vanligt folk’.
– När han var på Coop och handlade så kunde han stå och prata med vem som helst. Men han ville inte ta till sig folk. Han var lite misstänksam, sa vännen Björn.
Levde på landet sista åren av sitt liv
Vännen menade också att det fanns en speciell orsak till att andra inte besökte den hyllade skådespelaren.
– Jag tror att de var lite rädda för honom. För han var ju väldigt spontan. Men vilken klok gubbe, sa vännen.
Flytten ut på landet blev en fristad för Per. Där älskade han att tillbringa sin tid.
– Han kom till de här trakterna för att han ville känna på att bli bonde. Han blev kanske aldrig någon riktig bondkarl, men han gillad det fria livet. Han landade i sig själv här. Men han tyckte ändå själv att han var en underlig person, sa vännen Björn.
Det var också här ute på landet som Per Oscarsson levde sina sista år med hustrun Kia Östling. Fyra av stjärnans sex barn bodde dessutom i närheten. Skådespelaren Sven Wollter som stod skådespelaren nära berättade att vännen kämpade med sin hälsa. Under de sista tre åren av Pers liv höll de kontakten bara via hans son.
– Jag hörde mig för hur Per mådde. Han hade blivit dålig, men jag vill inte prata mer om det offentligt, sa Sven Wollter till Expressen i början av 2011.
Per Oscarsson och hustrun Kias tragiska död
Nyårsdagen 2011 nåddes Sverige av ett fruktansvärt besked. Per Oscarsson och hans fru Kia hade dött efter en våldsam brand. Natten till nyårsdagen hade parets hus brunnit ner till grunden och tragedin upptäcktes först morgonen efter när en av parets döttrar skulle besöka dem.
Bara delar av skorstenen fanns kvar och först dagar senare kunde paret identifieras. Då kunde polisen konstatera att det var Per Oscarsson och hustrun Kias kvarlevor som hade hittats bland askan.
Orsaken bakom den våldsamma branden tar dock paret med sig i graven.
– Det gick inte att fastställa någon brandorsak. Det är inte särskilt konstigt med tanke på att hela kåken blev helt nedbrunnen, sa Göran Johansson, utredningschef på polisen i Västra Skaraborg.
Oklart vad våldsamma branden berodde på
Han menade att det troligen rörde sig om en olycka, men att få fram en specifik detalj som ledde till branden gick inte att få fram.
– Om du pratar med en brandutredare så är det inte alltid att man kommer fram till att det var den kontakten i det hörnet som gjorde att det slog upp en gnista. De har att undersöka huruvida det förekommit något som är lite konstigt, om det finns någon anledning att anta att det var anlagt. Här var det inte det, sa Göran Johansson.
– Jag vet att de hade någon form av kamin där de hade vedeldning och uppvärmningsanordningar som medför viss brandfara. Dessutom har jag för mig att det var väldigt kallt. Man får förutsätta att de eldat i det de har.
Läs mer:
