Han hade ett särget uttryck på scenen och en karisma som var svår att stå emot.
När Cornelis Vreeswijk somnade in, endast 50 år gammal, drabbades ett helt land av sorg.
När familj och vänner tog ett sista farväl av Cornelis Vreeswijk lade prästen artistens gitarr på kistan och bad alla gäster att hylla honom till tonerna av hans egen musik.
Om vi ska tala om den svenska låtskatten finns det en given stjärna vi måste tala om. Få personer har lämnat ett så stort avtryck som Cornelis Vreeswijk har gjort. Denna talangfulla diktare, poet och låtskrivare som kunde sätta ton på tro, hopp och förtvivlan likt ingen annan.
Genom sin karriär gav han oss klassiker som ”Somliga går med trasiga skor”, ”Brev från kolonien” och ”Balladen om Fredrik Åkare” bara för att nämna några. Men alldeles för tidigt förlorade vi en av vår tids största ikoner.
Cornelis Vreeswijk fick levercancer
De sista åren av sitt liv drabbades nämligen stjärnan av levercancer och diabetes. Men varken Cornelis själv eller de som stod honom nära kunde eller ville ge upp hoppet. Cornelis blev den förste i Sverige att testa en ny behandling med en ny speciell medicin.
Allting tycktes se ljust ut och bara ett par dagar innan Cornelis död reste artisten hem till sin mamma i Nederländerna. Inte för att säga farväl, utan för att få tillbringa tid med sin älskade mor.
– Han var optimistisk och vi pratade om framtiden. Han ville verkligen kämpa sig igenom det här, berättade hans nära vän och manager Hayati Kafé strax efter dödsbeskedet till Aftonbladet.
Men även om hälsan blev allt sämre var Cornelis fast besluten om att inte svika sin publik. Han arbetade på albumet ”Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder” in i det sista. Med sina sista krafter lyckades han få klart albumet men det hade fått sitt pris. Vid det laget orkade inte Cornelis sjunga mer än bara ungefär en timme per dag, skriver sajten Land.
– När vi var klara med det sista ”Till Fatumeh” undrade Cornelis om jag inte trodde att den här plattan ”under rådande omständigheter” skulle sälja ”utav helvete”. De ”rådande omständigheterna” var ju att han skulle dö vilken dag som helst, har Cornelis manager Silas Bäckström sagt till DN.
Rasade i vikt
Kämparglöden fortsatte växa hos Cornelis. Han ville tillbaka till scenen så snart han orkade. Knappt en månad innan sin död ställde Cornelis upp på en intervju och berättade att han var mycket optimistisk. Han berättade då för Aftonbladet att han rasat 33 kilo men var vid gott mod.
– Jag kommer igen. Jag har så mycket ogjort, sa han då.
Men så blev det aldrig. I stället försämrades Cornelis Vreeswijks hälsa drastiskt och han blev snabbt allt sämre. Den sista tiden av sitt liv vistades Cornelis på Södersjukhuset där också artisten dog 12 november 1987. På plats fanns nära vännen och managern Hayati Kafé i Cornelis sista stunder.
Efter Cornelis död var han i chock. Allting hade gått alldeles för snabbt. Att ta in att Cornelis inte fanns längre, var omöjligt.
– Du vet, Cornelis var så levande. Det är så svårt att inse att han är död, sa vännen Hayati Kafé då.
Jack Vreeswijk hann aldrig försonas med pappa Cornelis Vreeswijk
Nyheten att Cornelis Vreeswijk dött, tog hårt. Vänner, familj, kollegor och hela svenska folket sörjde en gigant som gått ur tiden alldeles för tidigt.
– Vi snackade aldrig om cancern och döden, sådant pratade man inte om i vårt hus. Jag förstod nog inte hur dålig farsan egentligen var på slutet. För han blommade upp lite den sista tiden, har sonen Jack Vreeswijk sagt till sajten Land.
Men det fanns en sak som sårade sonen Jack mer än något annat. Han hann aldrig försonas med sin pappa i slutet.
– Tyvärr så var ju farsan och jag inte bästis och bundis vid tiden för hans död. Vi eller han eller jag lyckades aldrig reda ut ovänskapen ordentligt, berättade Jack Vreeswijk i sitt sommarprat 2018.
Exakt vad som hade hänt mellan dem glömde de till slut båda bort. Istället för att prata ut om det fanns en dålig stämning mellan dem ända till Cornelis död.
– Någonstans på vägen glömde vi bort det. Om man rannsakar sig själv kan man tycka att jag borde ha lagt manken till. Försökt att få till någon slags försoning innan det var försent, sa han då.
Cornelis Vreeswijk lämnade sonen Jack arvslös
Efter Cornelis död upptäckte också sonen Jack att han lämnats arvslös. Istället för att ge sonen några pengar upprättade han istället ett stipendium för att hjälpa artister, skådespelare och konstnärer som behöver hjälp ekonomiskt. Första stipendiet delades ut 1988 och då var summan 15 000 kronor. Idag har den stigit till hela 750 000 kronor.
Sonen Jack tilldelades sin fars stipendium år 2000 och menade då att han på ett vis fick ta del av arvet ändå.
– Det var jättemycket deg då. Jag fick inga 750 000 kronor men på min tid var det nog i alla fall en kvarts miljon. Det är ju skattefria pengar så det var ju guld, sa han då till Aftonbladet.
Cornelis Vreeswijks begravning
Ett par veckor efter Cornelis Vreeswijks död tog familj, vänner och kollegor ett sista farväl av artisten den 3 december. Begravningsceremonin direktsändes i tv och ägde rum i Katarina kyrka i Stockholm. För de som hade tagit sig till kyrkan den kalla decemberdagen möttes av en vacker syn i kyrkan.
På den ljusa kistan hade Cornelis älskade gitarr placerats. Prästen Lennart Koskinen som höll i ceremonin liknade artistens instrument som en sköld för en riddare.
– Gitarren var hans vapen. På medeltiden lade de riddarnas svärd på kistorna. Jag tycker Cornelis vapen är mer sympatiskt, sa han då enligt Aftonbladet.
Under ceremonin sjöng också de gråtande gästerna en av Cornelis mest älskade klassiker: ”I natt jag drömde”. Artisten som hade översatt låten från engelska hade gett ton till en av våra mest älskade låtar, med en text om längtan efter fred som träffar rakt i hjärtat.
Men sången i kyrkan var nästan omöjlig att få stopp på. Prästen Lennart Koskinen som höll i ceremonin bad gästerna sjunga första versen en gång till. Det slutade med att hela låten sjöngs en gång till, rapporterade Aftonbladet då.
– Ni ser, det går inte att stoppa Cornelis drömmar. Och vi får inte låta sången tystna. För så änge det inte finns frihet för de fångna, så länge hotet från det stora kriget finns och så länge en del av oss går omkring i trasiga skor behövs Cornelis drömmar, sa han i kyrkan.
Exfrun uppträdde på Cornelis begravning
Men att det blev just en begravning i en kyrka hade väckt starka känslor. Många reagerade på att Cornelis Vreeswijk, som inte var kristen, skulle begravas där. Speciellt med tanke på att begravningen skulle bjuda på musik i form av dragspel, jazz och synt.
Det beslutet försvarade dock prästen Koskinen.
– Om Cornelis var kristen eller inte överlåter jag åt Herren. Han har en lite annorlunda standard än en del i det kristna samfundet.
– Men jag ser honom som en profet, en budbärare. Aldrig har jag hittat så många bibelanspelningar och ett sådant bibliskt bildspråk som hos Cornelis.
Men det var inte bara Cornelis musik som ljöd i kyrkan. Monica Törnell sjöng sången ”Fåglarna”. Sedan blev det ett speciellt gästspel när Tre damer tog ton. En av medlemmarna som sjöng, Anita Strandell hade varit gift med Cornelis.
Gruppen sjöng en av Evert Taubes klassiker som de visste att Cornelis älskade, nämligen ”Dans på Sunnanö”. Till sist framförde man Cornelis Vreeswijks egen dikt ”En sång om Gammelfjärden” och avrundade begravningen. I dag är Cornelis Vreeswijk begraven vid Katarina kyrka i Stockholm.
Läs mer:
- Cornelis Vreeswijk visste att han skulle dö – då bekände han någonting i sin allra sista intervju
- Cornelis Vreeswijks sista gest till exfrun Anita Strandell
