Kjell Bergqvist lever med kroniska smärtor – något han dragits med sedan 15 år tillbaka.
I dag är smärtan lindrigare, men när det var som värst var det riktigt illa.
– De första åren kunde jag inte ens lägga på ett lakan på fötterna när jag skulle sova för att det gjorde så jäkla ont, säger skådespelaren i ”Värvet”.
Kjell Bergqvist, 73, är en av landets mest hyllade skådespelare känd för sina roller i filmer som ”Den bästa sommaren”, ”Bröllopsfotografen” och ”Monica Z” för att nämna några av dem. De två förstnämnda har han dessutom vunnit en guldbagge vardera för sin rollinsats.
Skådespelaren filmar än i dag. Men de senaste 15 åren har de långa inspelningsdagarna kommit att bli allt kämpigare. Det på grund av en smärta han dragits med. Något han berättar om i podcasten ”Värvet”.
Började under filminspelning
I podcasten berättar Kjell Bergqvist hur allt började i samma veva som inspelningen av ”Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult” 2011. Efter första inspelningsdagen började foten att domna.
– Som var väldigt obehagligt, säger han.
Han fick till både naprapat och kiropraktor men det blev bara sämre och sämre. Till slut började andra foten att krångla. Efter två år av undersökningar sa till slut en läkare att det var gångarna från ryggraden, där nerverna går ner till benen, som var för trånga.
– ”Du måste nog göra någonting åt det här, annars så slocknar benen”, hade läkaren sagt.
Mår bättre efter operationen
Kjell Bergqvist genomgick en operation för ungefär ett och ett halvt år sedan. Efter den är ryggen bättre.
– Men jag har levt i dryga 15 år med kronisk smärta dygnet runt i ben och fötter. De första åren kunde jag inte ens lägga på ett lakan på fötterna när jag skulle sova för att det gjorde så jäkla ont.
Än i dag har skådespelaren ont, även om medicinen dämpar mycket.
– Jag har jobbat på som vanligt. Men man vänjer sig.
Allra värst är smärtan på morgonen.
– Det är på morgonen när jag vaknar och känner: Ännu en j*vla pissdag.
Kjell Bergqvist berättar också att KBT, kognitiv beteendeterapi, även har hjälpt. Bland annat har han lärt sig att inte gå runt och tänka på smärtan dygnet runt.
– När det pågår andra saker i huvudet så tänker man inte så mycket på det här.
Läs mer:
