Patriks ord i ”Bonde söker fru” – griper tag i hjärtat

Kamratuppfostran, snöbollar och öknamn.
I ”Bonde söker fru” öppnar Patrik upp om en skoltid som varit allt annat än enkel.
Bondens ord om tuffa tiden griper verkligen tag i hjärtat.

Åsikterna är skribentens egna.

I det femte avsnittet av ”Bonde söker fru” fortsätter bönderna Oliver Åkerbäck, Daniel Eliasson, Anders Nilsson och Patrik Bergquist att lära känna sina brevskrivare.

Bland annat tar häst- och köttbonden Patrik med sig sina tjejer till sin barndomsbrygga. Där berättar han hur han som liten var en badkruka och tvingades plåga sig igenom simlektionerna i sjön.

Men sedan förändras tonen och samtalet tar en allvarligare vändning.

Det visar sig att Patriks skoltid varit allt annat än enkel.
– Ni vet ju hur barn kan vara. Man blir kallad för ”Pata paltbröd” eller ”bonden”. Det var lite kamratuppfostran. Då fick man putsa skorna på de som gick i nian, man blev nedstoppad i papperskorgarna, börjar han berätta.

Svårt att inte bli berörd

I en synken utvecklar Patrik sina tankar om barndomen och hur det kändes att inte riktigt passa in bland de andra barnen.
– Där och då när man var lite yngre och kanske inte så erfaren, förstod man väl att man var annorlunda och en del ord… Man reflekterade över dem hemma på kammaren. När man var mindre ville man vara som alla andra barn, och det är väl inget barn som vill sticka ut på något sätt, och inte jag heller.

Patrik berättar om ”kastanjeregn”, snöbollar och hur han blev jagad i korridorerna.

När han delar med sig av sina barndomsminnen är det svårt att inte bli berörd. Precis som brevskrivarna tycker jag att det är väldigt fint att han vågar öppna upp om någonting som uppenbarligen inte har varit lätt. Hans ord griper tag i hjärtat och jag tycker att vi får se en ny sida av honom.

Avsnittets finaste ögonblick

Jag tror också att det är just sådana här samtal som kan föra människor närmare varandra. När man vågar släppa lite på fasaden och berätta om sådant som är eller har varit svårt.

Och kanske är det precis vad ”Bonde söker fru” behöver mer av.

Inte bara romantiska dejter, pussar och pirriga blickar, utan också de där ärliga samtalen där vi faktiskt får lära känna människan bakom bonden – eller brevskrivaren för den delen.

Jag tycker att det här var ett av avsnittets allra finaste ögonblick.