Stjärnan blev mobbad som barn – Edvin Törnbloms resa mot framgång

Edvin Törnblom är en av landets mest kända poddare och har på senare år synts i allt från scenföreställningar till stora tv-produktioner. Men resan hit har varit allt annat än enkel.
– Jag hade inga vänner, ingen ville vara med mig för att jag var konstig och det var för att jag var bög, har han berättat i Benjamins.

Edvin Törnblom föddes den 22 februari 1996 i Nacka utanför Stockholm. Han gick på Adolf Fredriks musikskola och spelade cello under många år, kanske inte så förvånande med tanke på att musiken redan fanns i familjen. Pappa Peter Törnblom är cellist, och mamma Marianne Eklöf Törnblom är operasångerska som under lång tid varit verksam som mezzosopran vid Kungliga Operan.

Redan tidigt siktade Edvin in sig på en tv-karriär, och det hela inleddes med en praktikplats hos Filip & Fredrik. I dag, flera år senare, kan man konstatera att drömmen gått i uppfyllelse. Han har slagit igenom brett och syns i dag i en rad olika sammanhang och är just nu aktuell som programledare i Let’s dance.

Edvin gör podcasten ”Ursäkta” tillsammans med Johanna Nordström, han har gett ut boken ”Bögen är lös” (2022), synts som skådespelare i filmer som ”Göta kanal – vinna eller försvinna”, och underhållit publik från scen.

Utöver allt detta är han i dag flitigt förekommande i tv-rutan. Redan 2022 blev han en återkommande profil, bland annat som kommentator i ”Sveriges värsta bilförare”, och genom sin egen realityserie ”Edvin & Johanna – Sveriges enda kändisar”, som skildrade duons resa mot en liveshow med podcasten. Sedan dess har uppdragen fortsatt strömma in.

Edvin Törnblom om mobbningen

Men vägen dit har varit långt ifrån spikrak. Edvin har öppet berättat om mobbningen han utsattes för som barn.

– Jag gick på en ganska accepterande skola där det var väldigt öppet och folk fick vara som de var, men ändå kände jag ett enormt utanförskap, sade han när han medverkade i Benjamins på TV4.

Han berättar vidare att han blev utfryst för att andra ansåg att han var ”obehaglig”, ”tjejig” och ”fjollig”.

– Jag hade inga vänner, ingen ville vara med mig för att jag var konstig och det var för att jag var bög. Det var det som var mest fruktansvärt.

Han tillägger:

– Att bli definierad efter vad man är, som man inte kan hjälpa. Man kan inte göra någonting åt vad man har för hudfärg eller sexualitet.

Utsattes för misshandel

Han har också berättat om ett tillfälle då han blev inbjuden att umgås med det ”coola gänget”, men i stället blev vilseledd och utsatt för grov misshandel.

– Jag var livrädd och den incidenten var helt fruktansvärd. Tyvärr är det en extremt vanlig upplevelse bland hbtqi+-personer. Jag tror inte jag känner en enda sådan person som inte varit utsatt för någon form av misshandel i ung ålder eller som vuxen på grund av sin läggning.

– Jag gick hem och allt var bara piss. Men tonåren brummade sedan ändå vidare på något sätt, men jag mådde fruktansvärt dåligt och jag vill verkligen inte att någon ska behöva vara i skorna som jag var i då.

Under en period var mörkret i Edvins liv så pass djupt att han funderade på att ta sitt eget liv.

– Ja, jag var ju det. Jag var antagligen inne i en depression och idag vet jag inte om jag skulle säga att det var ett renodlat självmordsförsök. Det kanske mer var mitt 12-åriga jag som försökte hantera känslorna jag bar på. Det är en komplex fråga och när man är 11–12 år kanske man inte har verktygen så man vet hur man ska hantera det.