Han är 15 år.
Blivande tonårsidolen kliver in med sprudlande energi och nyfikenhet när de först möts.
År senare är det inte samma Ted Gärdestad som möter vännen Janne Schaffers blick.
– Jag önskar att han hade fortsatt leva. Jag saknar honom otroligt mycket, säger han till Nöjeslivet.
En ikon, en tonårsidol och en folkkär artist. Ted Gärdestads avtryck på den svenska låtskatten saknar motstycke. Än idag fortsätter nya generationer att lära känna artisten via hans låtar och texter.
För Janne Schaffer har vännen Ted Gärdestad en given plats i hans samtid. Under våren ger sig gitarrkungen ut på turné med sin ’My music story’ där han kommer prata om sin långa karriär. Där är Ted Gärdestad en självklar del.
– Jag kommer spegla den perioden i mitt musikaliska liv. Jag kommer spela Teds låtar i originalversionerna precis som Ted ville att de skulle spelas, säger han.
När Janne Schaffer får frågan om han minns första mötet med Ted Gärdestad, målar han upp en vacker bild. Björn Ulvaeus och Benny Andersson arbetade på skivbolaget Polar innan Abba slog igenom. Innan alla stora framgångar fick de uppdraget att som producenter gå igenom alla de kassetter från unga artister som kom in till skivbolaget.
Mitt i den stora mängden fanns en kassett tillhörande en 15-åring fylld med drömmar. Namnet? Ted Gärdestad.
– Första gången vi träffades var på skivbolaget Polars kontor på Jungfrugatan 18. Ted satt på kontoret och spelade gitarr när Björn och Benny frågade mig vad jag tyckte. Jag svarade jag att det var fantastiskt bra. Vid den tiden var jag själv ung men hade redan etablerat mig som studiomusiker. Det fanns ingen tvekan, det här var något alldeles extra, säger Janne Schaffer.
Ted Gärdestad skulle bli någonting stort.
Lärde känna Ted Gärdestad i studion
1972 släpps första albumet ’Undringar’. Där finns Janne med och det blir början på en musikalisk resa och en livslång vänskap. Samtidigt som skivan kom ut med hits som ’Jag vill ha en egen måne’ och Snurra du min värld’, släppte även Janne Schaffer sin egen första soloskiva ’Janne Schaffer’. Han följde aldrig med på någon turné med Ted, men det musikaliska samarbetet hade bara börjat.
Musiken fick inte lämnas åt slumpen
I studion fick de vara kreativa. Det skulle testas, finslipas och experimenteras. Med Kenneth Gärdestads texter och Teds musikalitet fick ingenting lämnas åt slumpen.
– Jag brukar säga att jag lärde känna honom inte bara som en nära vän, utan hur han tänkte och tyckte om hur musiken skulle låta.
– Han var glad, utåtriktad, full av spirituell energi, glädje, och musikalitet. Han var i varenda vrå i hela rummet. Ted sprang omkring och hoppade och berättade roliga historier. Vi hade samma idol i humoristen Kalle Sändare och skrattade hejdlöst åt hans galna telefonsamtal. Vi gick på idrottsgalor på Stadion och njöt av idrottsprestationerna. Han hade ju ett förflutet som en väldigt duktig tennisspelare också.
Ted var involverad i varje låt
Samarbetet med hans andra album ”Ted” tar fart med låtar som ’Jag ska fånga en ängel’, ’Come give me love’ och ’Sol vind och vatten’.
Varken Janne eller Ted anade att en stor publik över 50 år senare fortfarande skulle älska deras ikoniska låtar. Fokuset var på skapandet och musiken.
– Jag hade bara en tanke i huvudet att det här ska bli så bra som vi någonsin kunde och Ted var otroligt noga med hur låtarna konstruerades. Jag försökte ibland förenkla låtarna lite, men nej det gick inte. Men många av mina gitarrslingor slank ändå igenom på som exempel ’Satellit’, ’Rockin’ ’n’ Reelin’, ’Sol vind och vatten’. De hörs även på ’Jag ska fånga en ängel’, ’Franska kort’, ’Ge en sol’, ’När du kommer’, ’Sommarlängtan’, ’Gitarren och jag’, ’Lyckliga dagar’ och ’Come give me love’. Det blev ett personligt arbete och mycket skratt.
Brodern Kenneth skrev texterna. Men varje strof, varje ton som skulle spelas in ville Ted tycka till om.
– Jag minns en gång när jag hörde Ted skrika genom en dörr: ”Så här kan jag inte sjunga, det fattar du väl själv. Det får du ändra” till Kenneth. Varje låt fick olika karaktär och var väldigt variationsrika när de skapades i studion.
Tyckte inte om stämpeln som idol
Det skilde elva år mellan Ted och Janne, men de märkte aldrig av åldersskillnaden. På frågan om Janne tror att Ted såg honom som en slags extra storebror är det möjligt att det kan ha varit så.
– Ja, jag var nog en slags trygghet i tillvaron vi umgicks mycket privat. Jag skulle säga att han var väldigt mogen för sin ålder. Jag vet att han gillade Benny väldigt mycket också. Ted gick ofta på våra konserter med gruppen Hörselmat som jag hade med Björn J:son Lindh.
På hela Teds låtskatt medverkar Janne på 69 av de 91 låtar som han släpper under sin livstid. Janne gillar ’Himlen är oskyldigt blå’ eller ’Blue Virgin Isles’ som den fick heta på engelska. Men favoriten än idag är dock ’För kärlekens skull’.
Ted hade slagit igenom som tonårsidol. Men han hade aldrig riktigt förlikat sig med den rollen.
– Ted såg sig själv i första hand som kompositör och låtskrivare. Han var inte alls bekväm med idol-stämpeln.
Förlorade kontakten
Under en tid förlorade Janne och Ted tråkigt nog kontakten.
– Jag hade tappat kontakten med Ted i samband med när han gick med i Bhagwan-rörelsen. Han försökte en gång locka med mig till rörelsen men jag kände att det inte var min grej.
– Men efter ett par år 1992 dök han upp på en julkonsert som jag gjorde med Björn J:son Lindh i Stocholm och framförde låten ’För kärlekens skull’. Det blev magiskt.
Även om mycket var förändrat hos Ted, fanns det små glimtar av den vän Janne hade känt i så många år.
– Vi gick ut och åt middagar och pratade flera gånger. Han hade tyvärr inte riktigt samma livsglädje som han en gång haft men han hade funderingar på att göra en skiva till.
– Både Ted och Kenneth försökte bearbeta mig med att få hjälp att producera den nya skivan. Jag gav ett tips om en producent som startade upp projektet som sedan havererade då producenten hoppade av. Bröderna bad mig hjälpa dom att slutföra inspelningen. Hela den här skivan blev ett slags terapiarbete för Ted som jag fick vara med och bearbeta på bästa möjliga sätt. Skivan döptes till ’Äntligen på väg’ och är i mitt tycke en av Teds i särklass bästa skivor. När plattan äntligen blev klar, då mådde han faktiskt ganska bra.
När de hade gjort klart albumet och gett ut ”Äntligen på väg” 1994 tappade Janne kontakten med Ted.
Spelade på begravningen
Den 22 juni 1997 tar Ted Gärdestad sitt liv. Janne får beskedet på telefon och blir förkrossad. När hans älskade vän förs till sin sista vila spelade Janne en instrumental version av ’Jag vill ha en egen måne’. Den framför han på varje konsert än idag.
Janne spelar många av Teds låtar på sina konserter och är mån om att sprida vännens musik. För att skapa någonting positivt efter Teds tragiska bortgång var Janne även med och grundade Gärdestadstipendiet. Sedan 1999 delar stiftelsen ut stipendiet till unga oetablerade artister som framför och skriver pop- och vismusik på svenska.
2018 kom filmen ’Ted – För kärlekens skull’, regisserad av Hannes Holm.
– Adam Pålsson som jag tycker var väldigt porträttlik Ted gjorde en fantastisk rolltolkning. Men själva filmen är nog mer en fiction av verkligheten.
Så minns Janne Schaffer sin vän Ted Gärdestad
Den 18 februari kommer säkerligen många tända ett ljus för Ted Gärdestad på dagen som skulle ha varit hans 70-årsdag.
I dag, över 80 år gammal, står Janne fortfarande på scen med Teds musik. Den är en given del i hans ’My music story’ och fortsätter föra Teds musik vidare.
– Jag önskar att han hade fortsatt leva. Jag saknar honom otroligt mycket.
– Ted var en fantastisk människa. Glad, humoristisk, intelligent och en jättefin kompis och hade en karismatisk utstrålning. Att hans musik fortfarande är så aktuell och populär beror säkert på att bröderna har lyckats fånga det ”Svenska vemodet” i både text och musik.
Läs mer:
- Niklas Strömstedt om vänskapen med Ted Gärdestad
- Ted Gärdestads begravning blev fylld av ljus som familjen önskade
Turnéplan för ’My music story’
Tierp, Kulturhuset Möbeln 20 februari
Grängesberg, Cassels konsert-och kulturhus 21 februari
Avesta teater, 22 februari
Göteborg, trädgården 28 februari
Östersund, Pingstyrkan 20 mars
Härnösand, Härnösands teater 21 mars
Hudiksvall, Kulturhuset 22 mars
Västervik, Bryggaren Kulturscen 27 mars
Norrköping, Arbis 28 mars
Tällberg, Klockaregården 1 maj
Finland, Vasa, 16 maj
Ljungby, Kulturhuset Grand 20 maj’
Jönköping 22 maj
Skene, 23 maj
Sollentuna, 6 juni
Karlshamn 14 juni
Rättvik, Dalhalla (också med Electric banana band) 4 juli
Höör, Bosjöklosters slott 18 juli
Karlstad, Scalateatern 17 september
Mariestad, Jubileumsteatern 18 september
Mjölby, Kulturscen 19 september
Circus, Stockholm 15 oktober
