Jason Isaacs gick från mobbad till en av världens mest kända filmskurkar

Som barn växte Jason Isaacs upp i ett hem där kultur varken uppmuntrades eller prioriterades.
Familjen läste inte böcker, spelade inga instrument och gjorde sällan kulturella utflykter.
Länge fanns det ingen plats där han kände sig hemma, men idag är han känd världen över.

Redan i tidig ålder kämpade Jason Isaacs med sin identitet. Uppväxten var sårig och otrygg. Hans pappa slet för att försörja Jason, hans tre bröder och deras mamma, och under stora delar av barndomen präglades livet av rotlöshet. Jason har själv vittnat om känslan av att aldrig höra hemma någonstans.

Samtidigt bar familjen på andra bördor. Hans mamma kämpade med psykisk ohälsa, präglad av minnen från en traumatisk barndom där hon utsatts för misshandel. Jason har beskrivit hur hon ofta balanserade nära gränsen till det han själv kallat ”galenskap” – ett tillstånd som satte djupa spår i hemmet.

I skolan blev Isaacs mobbad, och framtiden såg allt annat än ljus ut. Vid tolv års ålder kom han i kontakt med alkohol och droger – en flykt som skulle leda till ett decennier långt missbruk.
– I tonåren blev jag förälskad i droger – deras effekt. De var utjämnande. När ingen kan formulera en mening och världen snurrar runt för alla och ingen kan stå upp, är ni alla likadana. Det är allt jag någonsin velat, att vara likadan, har Jason berättat för Wall Street Journal.

Hittade hem i teatern

Men till slut tog livet en annan riktning. Nästan av en slump. Att Jason Isaacs över huvud taget hamnade i skådespeleriet var inget han planerat. Som vuxen studerade han juridik vid universitetet i Bristol när han en dag lade märke till att en audition hölls på området. De sökte studenter med nordengelsk accent. Jason nappade direkt.

Han fick jobbet – och något föll på plats. För första gången kände han sig hemma på riktigt. Isaacs sökte därefter till Royal Central School of Speech and Drama, mest för att, som han själv uttryckt det, ”fortsätta vara student i några år till innan jag skaffade ett riktigt jobb”.

Det första professionella jobbet blev på en teater i Liverpool. Han fick bo hos sin farbror i ett lugnt område, långt ifrån stadens puls – och långt ifrån det liv Jason själv drömde om.
– Jag ville inte gå. Det kändes som en fängelsedom. Det var inte alls det jag ville när jag hade landat mitt första jobb, har han sagt till tidningen Square Mile.

Samtalet med agenten som förändrade allt

Ung och självsäker gick han till sin agent för att protestera. Jason ville vidare, ut i branschen. Mitt under diskussionen ringde telefonen.

En castingansvarig till en ny tv-serie hörde av sig och frågade om agenten kände till någon ung skådespelare som skulle passa projektet, med arbetstiteln Capital City. Jason bad ivrigt agenten att nämna hans namn. Frågan kom snabbt: var han skotsk? Agenten tvekade. Jason insisterade.

Svaret blev ja – trots att det inte var sant. Men det spelade ingen roll. Jason fick rollen, och under inspelningarna blev han upptäckt av en talangscout. Fler roller följde, även om det stora genombrottet fortfarande låg framför honom.

Fick råd av Ian McKellen

Vid 30 års ålder stod han plötsligt på scen och spelade Shakespeare tillsammans med Jude Law och sir Ian McKellen. Samma år, 1993, fick han ett erbjudande som skulle förändra allt: antingen fortsätta med teater eller tacka ja till rollen som en skurkaktig adelsman i en Hollywoodproduktion – en medeltida fantasyfilm om en talande drake.

Rådvill vände han sig till Ian McKellen.
– Gör filmen. Som du vet har jag gjort varenda Shakespeare, spelat varenda huvudroll på National de senaste 30 åren, och jag har inte råd att serva min jävla Mini. Om jag fick göra om min karriär skulle jag ta varenda butler, varenda monokelskurk, varenda mustaschstrykande idiot som erbjöds mig, har Jason återgett att McKellen sa.

Jason Isaacs tackade ja. Filmen var Dragonheart, med Dennis Quaid i huvudrollen och Sean Connery som rösten till draken Draco. Publiken fick för första gången se Isaacs i den typ av roll som snart skulle bli hans signum.

Fick rollen efter Jude Law föll bort

År senare kom erbjudandet som definitivt placerade honom på filmkartan. I Patrioten mot Mel Gibson spelade han den hänsynslöse överste William Tavington – en roll som etsade sig fast hos publiken.

Ironiskt nog hade filmskaparna först siktet inställt på Jude Law. Men något kontrakt skrevs aldrig. Istället blev det Jason Isaacs – och resten är filmhistoria.
– Åh, han hade varit fantastisk i rollen. Jude har en otrolig scennärvaro, har Isaacs senare sagt.

Skurkrollerna fortsatte att rada upp sig. År 2002 klev han in i Harry Potters värld som den arrogante och iskalla Lucius Malfoy. Året därpå spelade han Kapten Krok i Peter Pan.

Ville inte spela Lucius Malfoy

Men Lucius Malfoy var långt ifrån ett självklart val. Jason hade egentligen auditionerat för rollen som den klantige professor Lockhart i Hemligheternas kammare. När han istället erbjöds rollen som Harry Potters fiendes far var han tveksam. Han var trött på att spela ond – och osäker på om han ville kliva in i ännu ett stort franchise.
– Under helgen ringde alla jag kände mig – syskonbarn, gudbarn och till sist föräldrarna, har han berättat för Digital Spy.

– De försökte inte övertala mig för min skull, utan för att de ville besöka inspelningsplatsen. Så jag tog jobbet. Och tack och lov att jag gjorde det.

Brinner för välgörenhet

Lucius Malfoy blev rollen som gjorde Jason Isaacs odödlig för en ny generation. Under flera år återvände han till karaktären, samtidigt som han fortsatte att bygga en bred och respektfull karriär inom både film och tv. På senare år har han synts i bland annat ’The White Lotus’ och ’Brottsplats Edinburgh’.

Utanför rampljuset engagerar sig Isaacs starkt i välgörenhet. Med egna erfarenheter av alkohol- och drogmissbruk vill han hjälpa andra som fastnat i samma mörker. I dag har han varit nykter i nära 30 år.

Privat är han gift med den tidigare dokumentärfilmaren Emma Hewitt. Tillsammans har de två döttrar, födda 2002 och 2005.

Jason Isaacs har spelat några av filmhistoriens mest minnesvärda skurkar. Men kanske är hans största roll den han aldrig satte ord på – resan från en pojke som bara ville vara som alla andra, till en skådespelare som fann sitt hem genom att omfamna sitt eget mörker.

Läs mer:

 

Läs mer om...