Med en skarp penna kunde hon sätta ord på människans stora intre tvivel till kärlek.
Kristina Lugn var poeten och dramatikern som blev hatad och sedan folkkär igen.
Efter hennes död valde familjen att hedra henne på ett vackert sätt.
När hon fattar pennan för första gången och skickar in sin första dikt, råder det delade meningar kring. Som sex- eller åttaåring klottrar den unga Kristina Lugn ner sin första dikt och skickar in till Kalle Anka. 1972 släpper hon sin allra första diktsamling men det stora genombrottet kommer inte förrän tio år senare.
Hennes ”Bekantskap önskas med äldre bildad herre” blir en helt enorm succé. Samlingen av dikter kretsade kring den som söker kärlek i en kontaktannons. Kristina skrev personligt om ångest, självironi och längtan efter den stora kärleken som svenska folket snabbt tog till sitt hjärta.
Var aldrig rädd för döden
Hennes sätt att uttrycka sig var någonting som stack ut från mängden. Kristina var inte en person som ville passa in i mängden. Hon hade starka åsikter och tänkte inte böja sig ens för de känsligaste ämnena.
När hon intervjuades av Aftonbladet 1982 berättade den då 33-åriga Kristina öppet och personligt om hur hon hade alltid lockats av tanken på döden.
– Jag förknippar barndomen med döden. Som barn hade jag väldiga dödsönskningar. Döden var lockande. Gud utvalde en del att dö unga. Jag kände mig utvald. I psalmboken fanns speciella psalmer att läsa vid ett barns död. Dem upprepade jag monotont för mig själv. Kanske var det ett sätt att bevara min självaktning. Åtminstone Gud ville ha mig, sa hon då och fortsatte:
– Men sen när jag själv fick barn tänkte jag med skräck: Den här varelsen ska dö. Döden blev något oförlåtligt och hemskt. Jag hatar den och är rädd för den. Samtidigt har jag ibland tänkt begå självmord. Jag har varit med om att människor plötsligt dött och det har gjort mig väldigt arg. Döden är det yttersta sveket.
Kristina Lugn gifter sig två gånger
Genom sitt liv gifte sig Kristina Lugn två gånger. Hon var 20 år gammal när hon gifte sig med Bror-Ivan Johansson 1970. Äktenskapet höll i två år. 1991 gifte hon om sig med psykiatern Bengt Herulf. Tillsammans med Mons Montelius fick Kristina dottern Martina Montelius.
Men relationer med män var inte helt lätt, medgav Kristina redan 1982.
– Jag är glad att jag lever utan någon man. Om jag haft både man och barn hade jag inte skrivit en rad. Jag kan inte leva i parförhållanden, då känner jag min identitet hotad. Om jag ser mig själv som kvinna så betraktar jag mig nog närmast som pensionär. Jag ser tillbaka på mitt liv och mina misstag. Jag betraktar det som otänkbart att ens ha förhållande med män.
I samma intervju fick Kristina Lugn frågan om hon inte längtar efter en man. Hon gav ett rejält ärligt svar.
– Då köper jag en kexchoklad istället eller raggar upp någon avdankad person, någon som jag inte är intresserad av så att jag i alla fall kan se att jag attraherar en man. Men ibland på helgerna, tycker jag synd om min dotter: när jag ser hur alla picknickkorgar packas och alla familjer åker ut på landet. Så skär det i hjärtat. Jag tycker syndom min dotter
Blev programledare för ”Oförutsett”
I få intervjuer öppnade Kristina upp för det mest privata. Poeten valde istället att beskriva sina bekymmer, oro och längtan i sina diktsamlingar. Och kanske var det också därför svenska folket tog till sig av dem.
1987 får Kristina dessutom en ny roll – denna gång som programledare. I tv-serien ”Oförutsett” får hon den ena kängan efter den andra från kritiker som tycker Kristina är snobbig eller vulgär. Det hela går så långt att främlingar kastar sten på poeten när hon visar sig offentligt, skriver Aftonbladet.
Kristina Lugn blir snart den person som ska ha en åsikt om allt mellan himmel och jord. Tv, radio och tidningar ringer henne när de vill ha starka citat och ställningstagande.
År senare uttrycker Kristina själv att hon ångrar en del. Hon menade själv att denna överexponering av henne, gick för långt.
– Jag fick väldigt negativa reaktioner, då när jag förekom som mest. Det var så många som trodde att de visste så mycket om mig, att allt jag skrev var sant. Att jag åt nervtabletter och var olycklig och ville ha en man, sa Kristina Lugn till Expressens Cecilia Hagen i en intervju år 2000.
– Det blev provocerande. Jag blev en måltavla för massor av konstiga känslor. Folk kastade sten genom mitt fönster, jag blev mordhotad.
Kristina Lugn om enorma hatet
Texterna, dikterna och arbetet som Kristina brann för blev lidande. Att främlingar dessutom sökte upp hennes hem gjorde inte heller saken lättare.
– Min röst var för långsam, jag var för ful. Jag minns att jag gick på Götgatan och att en man kom emot mig, en helt vanlig direktörsman. När han passerade spottade han mig i ansiktet, säger Kristina Lugn till Dagens Nyheter 2014 och fortsätter:
– Det är en otäck känsla att man kan väcka ett sådant hat. En ondska: att ta reda på var jag bor och kasta in en sten genom fönstret. Tre kvällar i rad. Sista gången krossade den fönstret och sedan min dotters sköldpadda.
Uppmärksamheten kring åsiktsmaskinen Kristina Lugn var både positivt och negativt. Hennes texter fick stor uppmärksamhet, men skillnaden mellan poet och mediepersonlighet blev hårfin. Det är då hon börjar skriva mer dramatik istället.
Spelade teater med Allan Edwall
Svenska folket får upp ögonen för henne sätt att uttrycka sig och hatet lättas upp. Arbetet och orden får återigen hamna i fokus och Kristina får mängder av priser. Under sin karriär tilldelas hon bland annat Piratenpriset och Doblougska priset.
1997 sätter hon upp teaterpjäsen ”Rut och Ragnar” tillsammans med Allan Edwall. Men bara fyra dagar senare tvingas de ställa in allt. Allan klarar inte längre av att stå på scenen. Den folkkära skådespelaren kämpar i hemlighet mot sin cancer, och Kristina är en av få som vet om hans hemlighet.
”Fyra dagar före sin vilda död i februari 1997 spelade Allan Edwall sin sista föreställning. Men det var det bara han och jag som visste. Det var just av det skälet jag fick – inte gestalta, men föreställa, Rut”, skrev Kristina Lugn i en minnesanteckning som Svenska Akademien publicerat.
”Jag har aldrig haft någon talang för skådespeleri, men Allan hade rätt i att detta inte skulle bli mer uppenbart än absolut nödvändigt om han ställde mig bredvid en gabardinrock under en hatthylla och jag rörde mig så lite som möjligt och att replikerna skulle låta mer trovärdiga om jag sa dem utan inlevelse. ”Då verkar du bara lite deprimerad över att jag rör mig desto mer i dessa skor, som jag snart ska gå ifrån dig i”.
När läkarna gav Allan beskedet att han inte skulle överleva cancern, vägrade han lyssna. Kristina skrev hur han satte ner foten.
”När läkaren förklarade för Allan att han inte skulle överleva sin cancer svarade han att han tyvärr inte kunde gå med på det eftersom han snart skulle ha premiär”, skrev hon då.
Hyllar vännen med en dikt
7 februari 1997 somnar Allan Edwall in i sviterna av cancer. Hans död tar hårt på Kristina. Men i sorgen gjorde Kristina det hon alltid gjorde: fattade pennan. Kristina Lugn skrev en dikt för att hedra Allan, och det sätter verkligen ord på sorgen, mörkret och ensamheten.
”Över ensamma och älskade
råder samma lag:
vi måste skiljas från oss själva
någon vanlig vacker dag.
Då kommer det en Främling
och tar värmen från vår blick.
Och drar ett streck av glömska
över scenerierna vi gick.
Men inget rår på glädjen
jag får av dig, igen
när jag går in i mörkren.
Som sjunger om min vän
och viskar jag i natten
ditt vackra, starka namn.
Blir min fruktansvärda saknad
som ett småbarn i din famn.
Kristina Lugn dödsorsak håller familjen hemlig
Kristina Lugn fortsätter att publicera texter och dikter. 2006 blir hon invald som ledamot av Svenska Akademien. 9 maj 2020 dör Kristina Lugn, 71 år gammal. Hon hittas av sin familj i sitt eget hem. Någon dödsorsak har familjen aldrig lämnat. Den hemligheten låter de Kristina ta med sig till graven.
Redan 1982 hade hon pratat öppet om sina tankar kring döden, och i en av sina sista intervjuer delade Kristina med sig av sina tankar igen. Precis som när hon var ung fanns det ingen rädsla för döden.
– Ingen skulle kunna vara avundsjuk på mig, ingen vill vara mig. Människor känner att de slipper tävla … De tänker: kan hon klara det så kan jag också. När jag dör kommer människor att känna: kunde Kristina Lugn dö så kommer jag också kunna det, sa hon 2014 till DN.
I maj hålls en hyllningskonsert för Kristina på Teater Brunnsgatan Fyra, som hon drev tillsammans med Allan Edwall. Där uppträder bland annat Tommy Körberg, Helen Sjöholm och Mira Eklund.
Dikten i dödsannonsen
När Kristina Lugns dödsannons publiceras faller familjens val på en speciell detalj för att hedra hennes minne.. De väljer förstås en av hennes mest uppmärksammade dikter.
Nu skimrar döden över betesmarkerna
och all min längtan ligger spegelblank.
Glömskan vandrar som en lycklig hemmafru längs stränderna.
Lovad vare du, lilla mamma.
Blommorna vaknar där du går.
Hundkexen jublar, den blyga lilla renfanan stämmer in.
Hela himlafästet sjunger för min mammas skull.
Gråsuggorna samlas till fest vid din kjortelfåll.
Och sorgen har för alltid flytt sin kos, lilla mamma.
Nu pryder vintergatan din lilla kärnfamilj och döden
är som ett täcke av mjukaste ejderdun.
Där vilar min längtan hos mamma.
Galopp galopp!
Fick en privat begravning
Den 5 juni samma år förs Kristina Lugn till sin sista vila i Storkyrkan, Stockholm. Ceremonin hålls i kretsen av de allra närmaste, precis som familjen skrivit i dödsannonsen.
Få detaljer har kommit fram om begravningen. Men en av de som höll tal var vännen och polischefen Carin Götblad. Hennes tal publicerades i sin helhet på DN. Hon tackade sin kära vän Kristina för alla minnen och hoppas att det en dag återförenas.
– Kristina, jag har aldrig haft en finare vän än du, när det värsta hände stod du kvar. Kristina, du lät inte rädslan styra. Du var sannerligen en modig kvinna. Vi drömde där i Upplands Väsby om att förändra våra liv, om att flytta iväg. Att kunna arbeta med det som var viktigt. Vi stod vid varandras sida – alltid – och vi förändrade våra liv. Du förmådde skapa ett fantastiskt liv till dig och Martina. Kristina, jag vill träffa dig igen – om det går, sa hon bland annat.
Kristina Lugn vilar nu fridfullt på Maria kyrkogård i Stockholm, enligt DN.
Läs mer:
