Sista hyllningen till Bosse Larsson

Bosse Larsson gick ur tiden den 12 juli 2015.
Efter hans bortgång hedrades hans minne – både av familjen men också av ”Allsång på Skansen”.

Bosse Larsson blev allsångskung då han 1974 tog över som programledare för Allsång på Skansen. Han blev med det också den första profilen att leda programmet i SVT. I ett kvarts sekel blev han kvar på posten och allsången som sändes om jularna i tv.

När Larsson tog ton i ”Sjung med, sjung med, per television, så blir vi enad nation!”, som då var signaturmelodi, ja, då visste alla vad som väntade. Redan några år före dess hade Bosse slagit igenom i underhållnings-tv med populära programmet ”Nygammalt”.

Larsson förblev SVT och Allsången trogen hela vägen fram till år 1993. Sen lämnade han över stafettpinnen till ingen mindre än Lasse Berghagen. Resten är, som det brukar heta, historia. Även om Larssons allsånger också nådde tittarframgångar, var det ändå Berghagens program som lyfte Allsången till en helt ny nivå.

Bosse Larsson gick ur tiden den 12 juli 2015. Samma sommar hedrades hans minne av Allsång på Skansen då det sjöngs till hans ära. Dessutom ställde sig publiken upp och hyllade Bosse med en stående ovation. Larsson blev 81 år.

Bosse hade då gått en tre år lång kamp mot cancer, och han hade då redan bestämt sig för hur han ville ha det efter sin död.

– Töm urnan här på gården bara, sa han 2012 till Aftonbladet, och förklarade att han ville att begravningen skulle bli en fest.

– Det måste bli ett jävla party med mycket whiskey. Och att ni garvar. Bjud på en ordenlig hippa, ingen sörjakt, sa Bosse Larsson.

I dödsannonsen som publicerades i Dagens Nyheter i slutet av augusti 2015, tackade familjen för ”alla fina hälsningar”. Där framkom också att minnesceremonin för Larsson skett ”i stillhet” och man bad sörjande tänka på Cancerfonden.

– Det blir ingen stor grej. Vi har bestämt att vi ska ha en minnesceremoni med bara de allra närmaste. Vi vill att det ska vara privat och i lugn och ro, sa Bosses dotter Anna Lindblad då till Aftonbladet.

Man publicerade även hovpoeten Bo Setterlinds dikt: ”Plötsligt slocknar en låga som värmt och som givit allt. Ett ljus blåses ut och hastigt känns allt isande kallt. Någonting brister stilla en röst och en sång dör ut. Och då förnimmer man tydligt att ingenting är som förut.”

LÄS MER:

 

Läs mer om...