Johan Hedenberg har ett långt och gediget CV. Men långt innan hans namn blev känt för den breda massan hade han en helt annan vardag. Under uppväxten piskades han sårig av sina föräldrar, gång på gång.
Johan Hedenberg fick ett stort genombrott i mitten av 1980-talet. Tv-serierna ”Åshöjdens BK”, ”Lackalänga” och ”Varuhuset” i SVT sågs av miljontals tittare.
– Då blev man allmän egendom. Och det var hybrisvarning, det skenade i hjärnan, man sprang på krogarna och åt gratismat och bodde på Café Opera. Men jag drack inte, jag kan stå med ett glas en hel kväll. Många av kollegorna drack så de fick problem. Och det var mycket tjejer. Man blev uppraggad. Blev det snyggaste som fanns bara för att man var med i tv, har han berättat för Aftonbladet.
Men bakom stjärnglansen fanns ett mörker. Det få visste var att Johan växte upp med våld i hemmet. I ”Stjärnorna på slottet” från 2026 berättar Johan om hur han växte upp i ett hem där en mor styrde med järnhand.
Där, innanför de fyra väggarna i Grimsta i Stockholm, fick man aldrig göra fel.
– Är inte vi perfekta, då har hon misslyckats. Jag var otroligt väluppfostrad. Mamma såg till att jag åt som överklassen. Vi fick inte vara förkylda eller hosta, säger han och fortsätter:
– Hon kunde vara förjävlig, elak, dominant och humöret växlade. Man fick känna av hur hon mådde. Att hon var rolig var det som räddade henne.
Piskades med rotting
Snart smög sig det fysiska våldet på allt mer. Till en början var det hans mamma som stod för örfilarna. Men när Johan blev äldre, runt 12 år, och kunde fly mammans hårda nyp tog hans pappa över bestraffningen.
– Så fort jag misshagade henne så lämnade hon över det på pappa. ”Vänta bara så får du se vad som händer när pappa kommer hem”, förklarar han.
Johan berättar att det kunde vara smågrejer som gjorde att han fick stryk. Som att han smällde igen en dörr eller vägrade göra något som hans mamma bad honom om.
– Pappa kommer hem …. ”Ner med byxorna, lägg dig över sängen. Rotting, säger han i programmet och tillägger:
– Idag är ju det misshandel. Ibland ville jag inte duscha i skolan för det syntes ju att man hade fått stryk med rotting. Det blev ju tjocka ränder va.
Till slut fanns det ingen kärlek kvar i hemmet. I ”Stjärnorna på slottet” berättar Johan att hatet låg i luften.
– Pappa säger liksom såhär ”hur länge ska du gå här och parasitera” och jag tänkte att ”jag ska bli kvar, jag ska äta upp deras bullar, jag ska äta upp deras mat…”
Till slut går det så långt att Johan väljer att slå tillbaka.
– Han lade sig platt och mamma såg ut som skriet i ”Munchen”. Det var min räddning för hade jag inte gjort det så hade jag gått under, säger han.
Försonades med sina föräldrar
I dag lever inte hans föräldrar. Hedenberg förtydligar att han inte känner något hat mot dem. För Aftonbladet har Johan berättat att han försonades med sin familj långt senare.
– För mig var det viktigt att det fanns en försoning i det här. Min pappa dog 2004. Jag och min syster har varit med mamma hela vägen, på hela hennes livsresa fram till slutet. Trots alla hennes tokigheter. Hon var så jävla rolig. Det är en väldigt speciell person som jag pratar om.
LÄS MER:
