Den folkkära tv-profilen Sten Broman talade sällan om döden.
Men inför sin begravning hade han ett krav.
Han ville bli jordfäst i Lunds domkyrka, precis som sina föräldrar.
Sten Broman var en svensk dirigent, musikskribent och tv-profil som blev en av landets mest välkända kulturpersonligheter. Han var särskilt känd för sitt stora musikintresse, sin färgstarka personlighet och sina karakteristiska kostymer. Genom tv-programmet ”Musikfrågan kontrapunkt” mellan 1964 och 1980 gjorde han klassisk musik och kultur tillgänglig för en bred publik.
Den hyllade tv-profilen gick bort den 29 oktober 1983 i Lund, 81 år gammal. Sten Broman talade sällan om döden. Men det fanns en tydlig önskan kring sin begravning. Den skulle äga rum i Lunds domkyrka. Där hade hans föräldrar, som han stod väldigt nära, jordfästs.
Den folkkära tv-profilen hade överlåtit det fulla ansvaret till sonen Erik, syster Erna och brodern Tore, att bestämma programmet för begravningsceremonin. Det i samråd med hans vänner Ulf Alfredson och Folke Alm.
– Och vi enades om en strikt begravning utan romantiska utsvävningar. Vi tror att Sten skulle ha velat ha det så, berättade vännen Ulf Alfredson, som även var Sten Bromans advokat, till Aftonbladet.
Tidningen var på plats och bevakade begravningen till reportaget som är daterat den 5 november 1983.
Favoriten Bach på orgel
Sten Broman ”värjde sig för allt som var sentimentalt”, går att läsa i reportaget. Begravningsceremonin startade med Johan Sebastian Bachs ”Fantasie, g-moll”, på stora orgeln. Bach var en av Sten Bromans stora idoler.
Därefter sjöng domkyrkans motettkör en hymn av Palestrina: ”Sicut cervus desiderat ad fontes”. Sedan följde psalmen ”Lover Gud i himmelshöjd” av Jesper Svedberg. Psalmerna hade systern Erna valt omsorgsfullt tillsammans med biskopen tillika Sten Bromans vän, Per-Olov Andrén.
Anhörigas önskan: Inga minnestal
Inför begravningen hade tv-profilens anhöriga en särskild önskan. Inga minnestal. Det skulle bara vara ett tal under begravningsceremonin. Det var ”Griftetalet av officianten” av biskop Per-Olov Andrén. Då det var vänner var talet personligt färgat, skriver Aftonbladet.
I talet säger biskopen bland annat:
“ Han tog vara på livet han fått. Han gladdes med människor han mötte. Han lärde och sökte förstå. Hela sitt långa liv gjorde han det. Öppen för människor och livet”. Biskopen nämnde även Sten Bromans betydande roll som tv-personlighet.
”Hur många upptäckte inte genom honom vad musiken har att ge i livet?”, sa biskopen bland annat i talet.
Kistan var prydd av röda rosor. Vid fotändan stod en blomsterkrans. Under begravningsakten sjöng Lunds studentsångförening Nielsens ”Aftenstemning”. Medan de anhöriga tog ett sista farväl av Sten Broman spelades Johan Sebastian Bachs ”Kunst der fuge”. Efter sista avskedet framfördes ”Härlig är jorden”. Till sist avslutades begravningsakten med att klockorna ringde i domkyrkan.
Bästa vännen Povel Ramel fick förhinder
Sten Broman var en man med många vänner och stor bekantskapskrets. Med på begravningen fanns bland andra hans äldste vän Aron Borelius. Även vännerna Hasse Alfredsson, Cilla Ingvar och Olof Buckard, som ofta imiterat Sten Broman på scen. Hugo ”Loppan” Hagander var där i sällskap med Cilla Ingvar.
Povel Ramel var en av Sten Bromans bästa vänner. Men han lyste med sin frånvaro då han hade fått förhinder. I stället skickade han ett bidrag till den fond som inrättats i Sten Bromans minne: ”Sten Bromans fond för unga tonsättare”.
Aftonbladet på plats beskrev ceremonin som en ”lovsång till livet” mer än ”en sorgehögtid”. Bland de många vännerna i kyrkbänkarna fanns en hel del ”okända beundrare”, som Aftonbladet uttrycker det. De var i alla åldrar, klädda i allt från jeans till kostym och var oändligt många fler än ”kändisarna”, skriver tidningen. Kyrkbänkarna var fyllda redan en timme innan ceremonin började med sörjande som ville ta farväl av den mycket omtyckte Sten Broman.
I dag vilar Sten Broman på Norra kyrkogården i Lund.
Läs mer:
