När jag sitter och tittar på Idol kan jag inte låta bli att på allvar skämmas och undra vart vi hamnat som samhälle.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Det finns stunder när jag stannar upp och börjar fundera över mänsklighetens framtid. Fredagens avsnitt av Idol bjöd på ett sånt ögonblick. Inte på grund av att någon sjöng juryn ur stolen eller delade med sig av en särskilt stark berättelse. Nej. Istället handlade det om något så banalt som kisspauser.
I det tredje avsnittet av årets säsong görs det till en grej att juryn inte får möjlighet att gå på toaletten när de vill. Det presenteras skämtsamt, kanske med förhoppningen att publiken ska ta det med glimten i ögat. Men det finns också ett allvar där: pauserna ska planeras, schemat måste hållas, kamerorna ska rulla. Och mitt i det kan jag inte låta bli att tänka: vad tusan håller vi på med?
Idol 2025
Har vi verkligen hamnat i en tid där ett nöjesprogram på TV4 måste framställas som så stressigt och pressat att man inte ens hinner gå på toa? Är det något vi är stolta över att visa upp? Känns det sunt och normalt att skratta åt när vardagen redan ser ut som den gör?
För samtidigt går sjukvården på knäna. Socialtjänsten likaså. Där pratar vi om människor som varje dag hanterar situationer som gäller liv och död, barn och familjer i kris, patienter som behöver vård. Det är riktiga problem.
Och så görs det underhållning av bristen på kisspauser i ett tv-program tänkt för fredagsmys med familjen. Idol blir därmed en spegel för ett samhälle som tar sig självt på alldeles för stort allvar. Som har blivit så snedvridet att vi låtsas som att auditions och tv-inspelningar bär på en tyngd större än välmående. Det gör mig mörkrädd.
Vi lever i en värld där allt ska gå snabbt, allt ska kännas viktigt, allt ska vara pressat. Men snälla, kom ihåg att det finns utrymme för att sakta ner och säga: nu tar jag en paus, för jag behöver det. Vi lever på ett flytande klot i universum. Vi är här en stund, och sedan försvinner vi. Oavsett vad man tror på är tiden här och nu begränsad. Ändå stressar vi ihjäl oss över en så löjlig sak som toalettpauser i en tv-produktion.
Vi måste stanna upp. Allt är inte så viktigt.
Vad tänker ni om det här? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!