Bilderna på Bianca Ingrosso och Pernilla Wahlgrens tjafs i ”Wahlgrens värld” skaver. Responsen som Pernilla ger sin dotter gör mig både ledsen och irriterad.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
I det sjätte avsnittet av ”Wahlgrens värld” möts Bianca och Pernilla över en lunch som snabbt blir något mer än småprat. Det är tydligt att Bianca bär på mycket. Hon försöker, med värme och klarhet, prata om något som är svårt: hur hennes mamma hanterar konflikter, känslor och relationer. Det handlar om kommunikation, om att se både sina egna och andras behov, och om att våga ta ansvar för sina mönster.
Bianca visar att hon bryr sig. Hon försöker dela med sig av det hon lärt sig genom terapi och egna erfarenheter. Insikter om att det faktiskt går att förändra destruktiva beteenden. Hon vill inte anklaga, hon vill hjälpa.
Men så händer det där som får mig att vilja skrika rätt in i en kudde. För i samma ögonblick som Bianca försöker nå fram, försvinner Pernilla ur samtalet. Hon vill inte höra, framställer det till och med i synk som att Bianca ”vill att hon ska må dåligt.” Det är ord som provocerar och triggar mig. De förminskar det Bianca försöker säga och vänder omtanke till skuldbeläggning.
Pernilla och Bianca i ”Wahlgrens värld”
Jag vet inte om det är en generationsgrej, men jag känner igen det alltför väl. Många i min egen generation försöker prata öppet om psykisk hälsa, om att bryta gamla mönster. Allt för ofta skjuts dessa försök från vuxna barn riktat till en förälder dock undan. Allt för ofta ignoreras det och ses som kritik. Är det en sak Bianca inte vill är det att få Pernilla att må dåligt. Hela syftet är ju precis tvärtom. Hon vill att hennes mamma ska må bra så pass mycket att det brinner till i henne när hennes försök till att kommunicera detta och påpeka mönster hon själv sett hon Pernilla inte tas emot rätt.
Det skaver att se, för intentionen är så tydlig. Bianca vill bygga en bro. Hon vill förstå och bli förstådd. Och när det inte lyckas blir klyftan bara djupare. Pernilla har varit skeptisk till parterapi med Christian. Hon har gång på gång visat hur svårt det är att hantera den här typen av samtal med Bianca. Kanske vore det bästa om de två faktiskt satte sig hos en terapeut tillsammans. För jag hoppas och önskar genuint att Biancas försök att nå fram till sin mamma ska lyckas.
Jag, och säkert många tittare med mig, förstår precis vad hon försöker säga. Men det skaver i mig att Pernilla inte tar emot det så som det är menat. För i slutändan handlar det ju bara om en mamma och en dotter som vill varandras bästa, och just därför blir det så känslosamt för dem när det som vill bli sagt inte får plats.
Vad tänker ni om det här? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!
LÄS MER
- ”Wahlgrens värld” har aldrig varit mer naket och ärligt
- Benjamin Ingrosso visar sin skrockfulla sida med Pernilla Wahlgren
