Gurra Krantz har fått med sig ett högljutt, humoristiskt och fartfyllt gäng ombord på båten i ”Över Atlanten” den här gången.
Något som väcker känslor.
Det här är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Under tisdagens avsnitt av ”Över Atlanten” låter det nästan som en sågning när skepparen Gurra Krantz konstaterar att besättningen ”sänder hela tiden”. Påpekandet om att det är svårt att få ton när alla pratar, skrattar, avbryter och fyller i kan tolkas som något negativt. Men jag vill påstå att det är precis tvärtom: det här är nog just den typen av resenärer som klarar en hel resa tillsammans, utan att tappa det totalt.
Gurra Krantz
För är det något som blir extra viktigt under tuffa stunder så är det gemenskap. Skrattet är aldrig viktigare än när man spytt en hel natt, längtar hem eller knappt orkar hålla sig vaken. Då kan just det där babbliga, pratglada och till synes flamsiga vara skillnaden på en hel dag. Om man orkar, eller inte.
Årets Över Atlanten-gäng med Victor Leksell, Pontus Bjernekull Mörner, Anna Lindmarker, Susanne Thorson, Per Fritzell, Mikael Lustig och Gustaf Hammarsten, verkar verkligen ha funnit varandra. Något som är långt ifrån självklart när man slänger ihop ett gäng kändisar på en segelbåt mitt ute till havs. Men här tycks stämningen funka, och de lyfter varandra med både skratt och samtal.
Det är nog lätt att sitta i tv-soffan och irritera sig. Efter säsongsstarten fick Pontus kritik i kommentarsfält online för att han inte lyssnar. Och visst, det är klart att man måste ta det på allvar när Gurra säger till. Men samtidigt glöms det ofta bort att vi bara får se välklippta och utvalda scener. Det är ett underhållningsprogram och de tysta, långsamma stunderna hade inte varit särskilt roliga att titta på. Det fartfyllda och skämtsamma däremot, det är det vi kan njuta av. Tur är väl det! Annars hade det blivit ett rätt trist program, eller hur?
Över Atlanten 2025
För i grunden befinner sig de här människorna i en extrem situation. Att kunna flamsa lite mitt i allvaret är inte ett tecken på respektlöshet, utan snarare värme, energi och pepp. Om jag själv skulle korsa Atlanten hade jag mycket hellre gjort det med ett pratigt, glatt gäng som lyfter varandra än med en tyst besättning som stirrar ner i däck. Att hålla sig flytande handlar trots allt inte bara om segling, utan lika mycket om gemenskap.
Så när Gurra säger: ”Alla sänder hela tiden, och det är inte lätt att få ton med det här laget, det kan jag ju säga. Det här är nog det mest sändande gänget vi haft”, hör jag inte en sågning. Tvärtom. Jag hör en skeppare som leder en besättning med precis det som krävs för att inte bara överleva resan, utan också minnas den som ett äventyr för livet.
LÄS MER
- Gurra Krantz om de 4 personer han ej vill ha med i Över Atlanten
- Anna Lindmarker visar inte upp barnen på bild