Marko och Irma reser vidare till Island. De kastar sig ut i hisnande äventyr, men det är något helt annat som stannar kvar hos mig långt efter att avsnittet är slut: sättet Marko behandlar sin egen mamma.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
När Marko Lehtosalo, 51, och hans mamma Irma Lehtosalo, 71, renoverade hennes hus ute på Ingarö, Värmdö, och lät ett tv-team följa deras projekt blev det direkt en gigantisk tv-succé.
Sedan dess har det blivit en rad säsonger av renoveringsprogrammet, men det har också blivit låtar, tv-soffor, gigantiska följarskaror i sociala medier och merch med Irma-citat.
Nu är Marko och Irma åter tillbaka i rutan, men denna gång med ett helt nytt tv-program. Den här gången tar Marko sin mamma under armen och beger sig ut i Europa.
I det första avsnittet besökte mor och son Spanien. De dansade flamenco och snorklade. Den här gången är det dags att upptäcka Island.
Väl på den vulkaniska och storslagna ön får Irma och Marko åka zipline, äta fårhuvud och åka på valsafari. Alla tre aktiviteter väcker starka känslor i sig. Men det är någonting helt annat som fastnar hos mig när avsnittet är över.
Marko Lehtosalos och Irmas relation idag
Det som slår mig när jag tittar på Marko och Irma är hur Marko behandlar sin mamma. Vid det här laget vet svenska folket att de två inte har haft den allra lättaste av relationer.
Både Marko och Irma har berättat om åren när Marko var liten och Irma missbrukade alkohol.
– Jag minns hur jag kunde ha Systemet-påsar fulla med vin med mig när jag hämtade på dagis, men ingen reagerade. Och sen när jag någon gång försökte vara ärlig mot socialen, så sa de ”äsch, du dricker ju inte så mycket”, har hon sagt till Amelia.
Marko berättade samtidigt hur han aldrig sade något, till någon. Med rädsla för att någon skulle separera honom och hans syskon.
– Jag vet inte, dels är skammen stor, i en ålder där man bara vill vara cool och normal. Men man skyddar också sina föräldrar till varje pris. Det är lätt för mig att sitta här nu vid 47 års ålder och uppmana barn till att prata för att man mår bättre av det, men inte ens under tortyr hade jag berättat det jag berättar i dag. Jag skulle aldrig ha erkänt det. Vad hade de gjort då? Tagit min mamma och mina syskon ifrån mig? Bara tanken var skitläskig.
Men i dag är de två oerhört tighta, och att se Marko vilja uppfylla sin mammas stora drömmar, tro på henne när hon inte tror på sig själv och peppa henne när det behövs är så fint att se.
Beteendet säger allt
Det börjar redan när de två ska åka zipline. Han peppar henne att våga, trots att hon är rädd för både höjder och fart, och ropar av glädje när de far iväg över den vulkaniska marken.
När han sedan belönar henne med ett valsafari och själv blir rörd av sin mammas stora gester och lycka, ja, då känner även jag hur tårarna börjar bränna under ögonlocken.
Att veta vad de två har varit med om och sedan se dem tillsammans i dag är svårt att inte bli berörd av. För deras relation är också ett bevis på hur långt de faktiskt har kommit. Från en barndom präglad av oro, skam och hemligheter till en vuxen relation där Marko står bredvid sin mamma, tror på henne och vill ge henne allt det där hon kanske inte vågade drömma om tidigare. Det är så fint.
Läs mer:
