Sonja Rudqvist blev bränd av ”dödsmaneten” – och tvingades lämna Robinson-ön tillfälligt.
Nu avslöjar hon vad som egentligen hände.
– Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv, säger hon till Nöjeslivet.
I söndagens avsnitt av Robinson (sänds torsdag på TV4 Play) blir det högdramatiskt när Sonja Rudqvist plötsligt skriker ut sin smärta. Efter att ha kommit iland avslöjas det att hon blivit bränd av en mycket farlig manet. Sen tas hon omhand av läkare på ön – och får åka därifrån för observation.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar Lag Nord-Sonja vad som egentligen hände – och vad tv-tittarna missade.
– Jag blev ju bränd av en sån box jellyfish. Det är en manet, men det är ju också typ det giftigaste djuret som finns i havet. Alltså den är verkligen livsfarlig. Ja, så det var ju väldigt hysteriskt. Alltså, jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Det var alltså Det var verkligen fruktansvärt, säger Sonja Rudqvist till Nöjeslivet.
Beskriv symtomen du kände?
– Alltså vi skulle ju simma ut tidigt på morgonen för att hämta fiskenätet. Och då kände jag ju nästan med en gång att okej, jag blev bränd av en manet. Sen tog det typ två sekunder och sen var det ju den sjukaste smärtan. Det kändes som när man lägger handen på en spisplatta och bränner sig. Det kändes som det brann. Jag brände mig på magen, ryggen och båda armarna.
– Jag sa det till de andra, det var Iki och Carro som var med, att jag skulle simma in tillbaka in i land. Men jag märkte ju direkt att det gjorde så ont. Det var svårt att simma.
Och sen kollapsar du på stranden?
– Ja.
Vad otäckt.
– Ja, Det var verkligen otäckt. Och då kom ju produktionen springandes och alla deltagare också. De larmade till fastlandet, till produktionen. De var ju on call hela tiden så de hoppade på båt direkt.
Hur kändes det att de hade den omsorgen över er deltagare?
– Jättebra. Jag hade full tillit till produktionen. Ja, de var väldigt snabba. Just eftersom den här typen av maneter finns i havet där vi var så hade de ju speciellt medel för det på stranden. Och vi hade blivit instruerade innan hur vi skulle gå till väga om det var så att någon blev bränd av den här maneten.
Du måste ha varit väldigt rädd?
– Ja, men jag var ganska rädd då. Just för att jag vet att det finns en risk att man dör eller får svåra skador eller ärr. Eller att det sätter sig på nervsystemet. Men det avgörande var att produktionen var så snabba. Alltså, jag fick ju väldigt snabb hjälp och alla deltagare var otroligt snabba med att springa och hämta det här medlet. Men det gjorde så fruktansvärt ont.
Sen fick du åka båt och komma till ett provisoriskt sjukhus på fastlandet eller?
– Ja, precis. De gjorde ju bedömning på mig på stranden där och sen bestämde de sig för att plocka med mig för att kunna ha mig under övervakning.
– Jag fick en massa smärtstillande och så tog de mig med till fastlandet där resterande läkarteam mötte upp. De var väldigt noga med att jag inte fick se någonting. De ville ge mig så snabb hjälp som möjligt, men samtidigt inte heller ge mig några andra intryck än vad jag hade på ön. Att jag inte såg några andra människor eller så, utan jag blev uttagen till ett rum direkt med AC.
– Produktionen har ju läkarteam där med doktor och så. Så jag blev tagen till den delen av deras bas.
Hur länge var du borta?
– Hela den dagen. Inte över natten. Jag bad om att få åka tillbaka när de sa att Det är lugnt. Då sa jag att då vill jag gärna åka tillbaka till mina kompisar.
– Det var ju väldigt tråkigt att ligga i det där vita rummet. Men jag sov mycket. Jag fick ju så starkt smärtstillande så jag sov ju hela den dagen. Vaknade till och från när de gjorde undersökningar på mig. Men jag var ju väldigt sliten. Det tog hårt.
Har du kvar några ärr eller så i dag?
– De var väldigt snabba med att skrapa bort trådarna så det hjälpte nog lite. Men jag har lite små … man kan se på min vänstra arm lite. Men det är ett coolt minne bara. Det är inte alla som har blivit brända av en box jellyfish.
Och överlevt!
– Och överlevt, haha. Men så glad över all hjälp och imponerad över produktionen. De var supersnabba och jätteproffsiga.
Det var aldrig tal om att du skulle kasta in handduken?
– Aldrig någonsin. Nej, alltså inte från min sida. Vi hade ju varit dåliga innan och så där, fast med andra saker. Men jag är alltid väldigt noga med att jag inte ville att de skulle ta mig från ön. För jag var så rädd för att de skulle säga att man inte kunde vara kvar eller något sånt. Jag ville ju inget annat än att vara där, så att de hade nog fått det väldigt svårt att försöka att plocka mig där. Jag hade aldrig gått med det på det.
LÄS MER:
