SVT tar i från tårna i ”Så byggdes Sverige”.
Resultatet blir ett stort irritationsmoment.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
SVT fortsätter att storsatsa på historieberättande om vårt land. Efter mastodontserien ”Historien om Sverige” och Andra världskrigsdokumentet ”Sverige och kriget” har vi nu kommit fram till arkitekturen. Varför ser vårt land ut som det gör?
Slår knut på sig själva
Det är förstås en relevant frågeställning, och det blir också på många sätt intressant och spännande. I SVT:s digra filmarkiv finns guldkornen. Men det blir som att kanalen slår lite knut på sig själva i försöken att fånga tittarna i det här fallet. Man försöker för mycket. Att Gert Wingårdh och Mark Isitt är kunniga och verkligen brinner för att utbilda svenska folket i ämnet råder inget tvivel om. Det riktigt lyser i ögonen på duon när de får möjlighet att bre ut sig om husbyggande på bästa sändningstid med Petra Mede i dessa timslånga episoder.
Men visst blir det lite väl pajigt när kanalen kastar in en tidsmaskin i form av Marty McFlys och Doc Browns bil från ”Tillbaka till framtiden”? Det är som att SVT slår knut på sig själva när det ska produceras tv med flashig teknologi – när det i själva verket är arkivmaterialet och de mänskliga historierna som är guldet här. Skådespelarinsatserna blir bara ett störande moment i det annars intressanta programformatet. Ja, vi fattar att programmet vill visa upp olika tidsepoker. Det hade räckt med en liten skylt som visar årtalet. Vi fattar.
Siw Malmkvist glänser med skåningarna
SVT ska också ha cred för att de inte bara uppehåller sig vid huvudstaden. I avsnittet om våra storstäder får såväl Göteborg som Malmö ta plats – och det blir ingen Stockholmsfixering. Det bidrar verkligen till att man som tittare känner att man får en helhetsbild.
Extra rörande och nostalgiskt blir det när Siw Malmkvist får vandra runt i sitt gamla Skåne och morsa på lokalinvånare. De pratar med varandra om hur stadsbilden har förändrats i Malmö under årens lopp. En av de förbipasserande människorna i den höga skrapan som programmet handlar om stannar dock inte till för att prata. Han tar i stället tillfället och river av en gammal ”Siwan”-trudelutt för den folkkära stjärnan och Gert Wingårdh i steget. Där har vi en livs levande tidsresa i mänsklig tappning.
Detta borde SVT satsa mer av programtiden på – det mänskliga mötet och samtalet om historien. Snarare än irriterande och flashiga tidsmaskiner. Sekvensen med ”Siwan” är ett bevis så gott som något för detta.
Vad tycker du om programmet? Skriv gärna en kommentar.
LÄS MER:
- Petra Mede om SVT-satsningen med Gert Wingårdh och Mark Isitt
- Gert Wingårdh har lagt spriten på hyllan för gott
