Tomas Bolme förlorade systern och folkkära programledaren Agneta Bolme Börjefors i bröstcancer. Nu berättar han om hur sorgen knäckte honom totalt.
Skådespelaren Tomas Bolme har en lång och gedigen karriär bakom sig. Inte nog med att han medverkat i tv-serier som Tre kronor, Skärgårdsdoktorn och julkalendern om Ture Sventon, samt filmer som Arn – Tempelriddaren och Wallander. Han är också rösten till Tintin. Nyligen fyllde skådespelaren 80 år och med åldern har jobben blivit allt färre. Men ljudboksinläsarjobben gör han fortfarande, framförallt till vännen Jan Guillous alla böcker.
Tomas Bolmes IVF-kamp med frun Elisabeth
Tomas Bolme träffade sin fru Elisabeth Bolme på 70-talet. De träffades när Tomas gjorde ett besök på Skanstulls gymnasium för att tala om teater. Paret drömde om barn och kämpade länge för att bli gravida, men efter att ha testat allt som gick att testa på den tiden gav paret upp.
Tomas Bolmes sorg efter Agneta Bolme Börjefors död
Tomas delade platsen i rampljuset med sin kära syster den folkkära programledaren Agneta Bolme Börjefors. I hela 43 år jobbade Agneta på SVT, och genom åren hann hon göra mycket spännande saker. Bland annat arbetade hon med ”Kafe 18,” ”Söndagsöppet,” ”Tolvslaget på Skansen” och ”Året med Kungafamiljen.”
Men 2008 gick hon bort i bröstcancer. Hon bevakade även Nobelpriset flera gånger om, syntes till i ”På spåret” och sommarpratade i P1. På det privata planet fann hon kärleken i Allan Börjefors, som hon höll ihop med livet ut och fick sonen Anders med.
Agnetas bortgång tog hårt på Tomas. Nu berättar han om sorgen som höll på att ta knäcken på honom.
– Det var ett hårt slag och vi stod varandra väldigt nära. Min storebror är läkare så Agneta tydde sig väldigt mycket till honom. Han fick följa med på alla tråkiga möten med läkare. Hon fick i stort sett bara de sämsta svaren varje gång. Brorsan och jag hade nära kontakt och jag minns att han sa ”jag tror inte vi får behålla vår syster”, säger Tomas Bolme i Aftonbladet.
Han tillägger:
– När jag nåddes av dödsbudet gick jag totalt i däck trots att jag visste att det inte var så lång tid kvar. Jag minns att just Aftonbladet ville att jag skulle skriva något vilket jag gjorde och det var nästan terapeutiskt.