Långt innan hon skapade den sagolika värld som människor över hela världen älskar, fanns en ung kvinna som ville någonting mer med sitt liv.
I november 1907 såg hon dagens ljus och den blivande världsstjärnans liv fick sin början.
Och genom livet mötte Astrid Lindgren både upp – och nedgångar.
I dag finns det knappt någon människa i Sverige som inte vet vem Astrid Lindgren var. Hon var den sagolika författaren som kunde hitta på de mest otroliga berättelserna och beröra både vuxna och barn med sina historier. Numera når hennes böcker om bland andra ”Emil i Lönneberga” och ”Pippi Långstrump” människor långt utanför Sveriges gränser och finns på otroliga 111 språk, enligt författarens hemsida.
Uppväxte på Näs
Och allt började den 14 november 1907. Astrid var pappa Samuel och mamma Hannas andra barn. Sedan tidigare hade paret sonen Gunnar och efter Astrid fick de även Stina och Ingegerd. Genom åren beskrev den framtida författaren sin barndom som varm och full av lek och skoj.
”Två ting hade vi som gjorde vår barndom till det den var – trygghet och frihet. Det var tryggt med de där två som brydde sig så mycket om varann och som hela tiden fanns där, om vi behövde dem, men annars lät oss fritt och lyckligt skala omkring på den fantastiska lekplats vi hade i vår barndoms Näs”, ska Astrid Lindgren ha berättat.
På Näs där de växte upp såg det ut som barnen levde i ”Alla barn i Bullerbyn”. Familjen stod varandra nära och behövde någon i grannskapet hjälp var det en självklarhet att rycka ut.
Barnen ute på Näs fick vara just barn. Det var långt före TV och de berättelser som cirkulerade kom från person till person. Det muntliga berättandet spreds på rasterna och blev grunden till den sagolika värld som Astrid en dag skulle skapa som vuxen.
Astrid Lindgrens skandalgraviditet
Men när hon var 18 år förändrades allt. Astrid som hade arbetat på Vimmerby tidning under en längre tid, blev kär i den 30 år äldre Reinhold Blomberg. Han var inte bara hennes chef, han var dessutom en gift man.
Deras förbjudna romans ledde till att Astrid blev gravid. Sonen som fick namnet Lars och kallades för Lasse föddes i Köpenhamn. Beslutet grundade sig i att Reinhold låg i skilsmässa och i grannlandet behövde mödrar inte uppge fädernas namn.
Skandalen blev förstås stor i det lilla samhället och 2018 när filmen kom om Astrids liv, gick hennes familj till starkt försvar. Dottern Karin Nyman var starkt kritisk till filmen och menade att hennes mamma inte hade stått bakom det.
– Det här handlar inte om mig och mina känslor utan om viktiga principer. Hade mamma varit i livet hade hon aldrig uppmuntrat tillkomsten av denna film. Är det något jag vet, så är det just det, sa hon till tidningen Vi.
Familjen gick till försvar
Att dessutom ta upp den tuffa graviditeten tyckte Karin var ett steg för långt. Hennes mamma hade aldrig berättat några särskilda detaljer om förhållandet, vilket gjorde att filmskaparna fick ta alltför mycket frihet.
– Den oönskade graviditeten var förstås en enorm sak i mammas liv, därvidlag har filmarna rätt i att den var avgörande, men precis hur avgörande tillvaron kändes för Astrid innan hon födde Lasse vet ingen människa! Tiden i Vimmerby med skvallret, blickarna, föraktet och frågorna fick nog mamma att in i märgen förstå vad uppmärksamhet kostar. Hon flydde från Vimmerby och ville sedan aldrig mer bli föremål för den sortens intresse för hennes privatliv, sa hon då och fortsatte:
– Att det då ska ”skapas fritt” kring just den här tiden i Astrids liv, känns absurt. Mamma berättade inte för någon, inte ens för oss i familjen, hur hennes förhållande med Reinhold Blomberg hade varit. Då begriper ju var och en att det ska till mycket konstnärlig frihet för att över huvud taget kunna bli någon berättelse om unga Astrid. Den här filmen hade aldrig kunnat göras medan mamma levde.
Ville inte prata om tragedierna
Att hålla det privata just privat kämpade alltid Astrid för. Dottern Karin berättade att hon hade åsikter om mycket när hon fick chansen i intervjuer – men familjen var viktigt att undanhålla.
– Astrid påstod att hon var den mest fotograferade kvinnan i Sverige. Hon ställde alltid upp villigt för journalister, och svarade gärna på frågor om det hon skrivit. Men privatlivet slingrade hon sig förbi utan att bli otrevlig. Jag kommer ibland att tänka på något som Sara Lidman sade i radio för 30 år sedan. Hon berättade om sin pappa, som reagerat över alla kändisars utgjutelser i media och hade sagt till sin dotter: ”Men har de inte upplevt något som är värt att förtiga?” Jag tror att mamma väldigt tidigt bestämde sig för att förtiga vissa upplevelser.
Astrid Lindgrens son Lars
De första åren som mamma blev svåra. Astrids son Lars bodde de första tre åren i Brønshøj utanför Köpenhamn som fosterson hos fru Marie Stevens. 1930 kom Lars till Stockholm efter att Stevens drabbats av hjärtbesvär och inte längre kunde ta hand om honom. Den första tiden hos mamma Astrid bodde de tillsammans i hennes inackorderingsrum och sedan ett år hos morföräldrarna på gården Näs.
När Lars var fem år gifte sig Astrid med Sture Lindgren vars efternamn han också fick. Tillsammans med Sture fick författaren dottern Karin. Mor och son stod varandra nära hela livet, men på 1980-talet slog sorgen hårt mot familjen.
Liksom Sture hade Lars under flera år kämpat med alkoholmissbruk. Han drabbades av cancer och avled 1986, endast 59 år gammal. Astrid talade aldrig offentligt om sorgen efter varken sin make eller sonens, men i gömda dagboksanteckningar skrev hon gripande om sina känslor kring alkoholens makt över dem båda.
– Spriten är farligare än dynamit att handskas med, skrev hon bland annat, rapporterar Expressen.
Sista önskan i testamentet
Men trots tuffa motgångar vet vi också att Astrid använde sin fantasi och sin otroliga konst till att skapa fantastiska berättelser. Genom åren blev hennes verk inte bara böcker utan även filmer och tv-serier.
”Bröderna Lejonhjärta”, ”Emil i Lönneberga”, ”Madicken” och ”Pippi Långstrump” är bara ett axplock av alla de magiska verk Astrid ligger bakom. Den sista romanen skrev Astrid Lindgren var berättelsen om ”Ronja Rövardotter”, som hon gav ut 1981.
28 januari 2002 somnade allas vår älskade Astrid Lindgren in, 94 år gammal. I tv följde svenska folket hennes begravning och såg hur en av våra största stjärnor togs till sin sista vila. Senare lade man henne i föräldrarnas grav i Vimmerby, helt enligt Astrids önskan.
Men det var inte författarens enda vilja. Hennes generositet levde vidare även efter döden – precis som berättelserna som fortsätter att forma generation efter generation. Det ville hon fortsätta med även efter sin död. I testamentet gav hon sin personliga sekreterare Kerstin Kvint och barndomsvännen Alli Viridén 50 000 kronor vardera.
Dessutom Eva Norstedt, Lisa Henriksson, Margareta Strömstedt, Lennart Svahn från Rabén & Sjögren och barnboksförläggaren Marianne Eriksson pengar. Mestadels av arvet gick till dottern Karin och den närmaste familjen, skriver Femina.
Läs mer:
