Hans avtryck på den svenska musikskatten går inte att mäta med ord.
Så när Robert Broberg skulle föras till sin sista vila var det en självklarhet att stjärnan skulle hedras på ett speciellt sätt.
Under ceremonin fick musiken helt hamna i fokus precis som den hade gjort under hela Roberts liv.
Han var inte bara musiker och kompositör. Robert Broberg var en ordkonstnär utan motstycke som kunde slänga sig med finurliga fraser och känslosamma texter genom sin egen musik. Stjärnan blev dessutom känd för sin minst sagt färgstarka personlighet och alla som mötte Robert, glömmer inte i första taget hans karismatiska utstrålning.
Men bakom all glädje, skratt och låtar som förgyllde många människors liv, fanns också ett stort mörker. I boken ”Robert Broberg letar efter sig själv” från 2020 skrev författaren Klas Gustafson om hur artisten länge kämpade med depression och ett ständigt bekräftelsebehov.
”Bekräftelse fick han på scenen, men när lamporna slocknat sökte han den på annat håll. Jag skulle nog vilja rubricera honom som trygghetsnarkoman och sexmissbrukare”, säger före detta flickvännen Pia Huss i boken enligt Aftonbladet.
Fick Parkinsons sjukdom
När han dessutom drabbades av en ovanlig form av Parkinsons sjukdom förändrades allt. Familj och närstående såg hur deras Robert förändrades allt mer, och det konstnärliga skapandet tog inte längre samma plats i hans liv.
– Han var så oerhört speciell. Jag har aldrig träffat en så stor konstnärlig begåvning. Jag vill inte att han ska förknippas med sin sjukdom. Han var mer än det. Han var så otroligt snabb, tänkte snabbt och gick snabbt. Men Parkinson tog bort allt det, har ex-frun Eva Bolin sagt till Expressen.
Tankar om döden fanns även i bakhuvudet hos artisten. När Robert blev intervjuad av journalisten Petter Karlsson, inför sin 60-årsdag berättade artisten öppet om en sorg som ständigt fanns med. Att ha blivit äldre hade fått honom att reflektera djupt och mycket.
– Jag känner att tiden är utmätt, båda mina föräldrar har gått bort. Jag känner att kroppen inte längre svarar på samma sätt. Man drar på i en tennismatch och märker hur det drar till i knät. Men jag trivs med livet, med att leva ensam. Jag vill försöka tänka positivt, kreativt, berättade Robert Broberg i intervjun som återgetts av tidningen Svenska Öden & Äventyr.
Var inte rädd för döden
Och om Robert själv hade fått välja, fanns det en given tanke kring hur hans sista dag i livet skulle ha sett ut.
– Samla barnen till en god middag. Bada i havet. Sen har vi allesammans, mina bästa vänner och jag, en jamsession på kvällen. Och så ska det vara sommar.
Men det fanns en sak som gjorde artisten mindre orolig för sin egen bortgång. I samma intervju berättade Robert att när hans mamma Valborg gick bort 1977 hade han varit med om något speciellt som gjorde honom mindre rädd för sin egen död.
– Det var något som hände när min mor dog för tre år sen. Jag upplevde hur något lämnade rummet och svävade ut. Man kan säga att jag är öppen för förslag, berättade Robert Broberg.
Robert Brobergs sista tid i livet
Kampen mot sjukdomen var svår. Ett par veckor innan sin död fördes Robert Broberg akut till sjukhus efter att ha drabbats av en allvarlig infektion. De sista åren fick folkkäre artisten hjälp av god man för att sköta det ekonomiska, rapporterar Expressen.
Kort innan sin död fick Robert dessutom palliativ vård. När artisten somnade in 21 juli 2015, var hans bortgång väntad. Vår allas älskade Robert Broberg somnade in 75 år gammal och ett helt land sörjde en älskad underhållare.
– Vi var jättenära vänner. Han var som farsan eller brorsan, min bästa kompis. Även om jag vetat att det här skulle komma, och på något sätt tagit till mig det, så känns det oerhört tomt nu, berättade bästa vännen och kollega, musikern Uffe Börjesson då.
Robert Brobergs begravning
Ett par veckor senare fördes artisten till sin sista vila i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen i Stockholm. Det blev en borgerlig begravning, helt i Roberts anda. Alla som ville fick dessutom komma till ceremonin då det var en öppen begravning.
Mitt i rummet stod urnan med stjärnans aska, omgiven av en blomsterbädd med vilda blommor som formade en vacker sommaräng. Dessutom låg ett tjugotal kransar från kollegor, fans och vänner där. Bland annat hade Lorensbergsteatern skickat blommor och artisten Mikael Wiehe, rapporterade Aftonbladet.
– Vi är i den åldern, och Robert var ännu mer i den åldern, att det är dags att hänga hatten på hyllan och säga ”tack så mycket”. Det tycker jag att han gjorde med flaggan i topp, sa Wiehe till Nöjesbladet efter dödsbeskedet.
En av många som var på plats var regissören och humorgeniet Claes Eriksson. Han sörjde inte bara en kollega, utan en älskad vän.
– Han var en helt unik artist och vi har inte sett dess like varken före eller efter. Det kommer inte att komma någon som han igen. Jag är väldigt tagen av det här. Att han inte fick leva lite längre. Han hade haft mycket att ge fortfarande, om han inte hade fått den här tråkiga sjukdomen.
Musik stod helt i fokus
Dokumentärfilmaren Noomi Liljefors var begravningsofficiant och inledde ceremonin med att hylla Robert. Innan sitt tal spelades Brobergs ”Båtlåt”.
– Nu har vi samlats för att dela våra minnen av honom och glädjas åt det liv och den kreativitet från när Robert levde, sa hon.
Begravningen blev ljus, vacker och fylld av musik helt i Roberts anda. En damkör helt klädd i vitt, ledd av Anna Alvring, sjöng ”Gråten är en omvänd glädje”, medan den stilsamma kören ackompanjerade uppläsningen. Kören sjöng även ”Låt mig få värma din frusna själ” a cappella.
Självklart spelades också en av Robert favoritmelodier. Till tonerna av ”What a wonderful world” fick gästerna som närvarade gå fram till urnan för att ta ett sista farväl. Det blev oerhört många tårar och känslosamt, skriver kvällstidningen.
Efter begravningen samlade familjen de närmaste vännerna och kollegorna till en privat minnesceremoni. Där fortsatte musiken att ljuda för Robert, som säkerligen satt och lyssnade var han än är. Var Robert Broberg är begraven är oklart.
Läs mer:
