Prinsessan Sibylla fick gåvor på kistan – från sina fem barn

En tid före sin död hade prinsessan Sibylla beskrivit hur hon i många år varit besviken på Sverige.
Efter lång kamp mot sin cancer förlorade landet en prinsessa som omfamnat landet som sitt eget genom sorger och tragedier.
När Sibylla skulle begravas såg familjen till att lägga sina avskedsgåvor på hennes kista.

Den 28 november 1972 var landet och den svenska kungafamiljen i sorg. Prinsessan Sibylla som en gång i tiden hade kommit till Sverige för att gifta sig med arvprins Gustaf Adolf hade somnat in.

Efter sig lämnade hon en stor kungafamilj: fyra döttrar och den efterlängtade sonen, vår nuvarande kung Carl Gustaf XVI. Dessutom hade hon under de sista åren haft rollen som rikets första dam och arbetat nära kung Gustaf VI Adolf
som blev en kär vän. Och vänskapen blev allt viktigare för prinsessan när hennes hälsa kraftigt försämrades under våren 1972.

Höll sjukdomskampen hemlig

Få personer i Sibyllas närhet visste nämligen om att hon var svårt sjuk. Prinsessan fick cancer i tarmen och drabbades senare även av dubbelsidig lunginflammation, vilket försämrade hennes hälsa ytterligare.

Kort innan sin död drabbades även prinsessan Sibylla av akut bukhinneinflammation. Hennes livmedikus, John Ryott-Johnson antog att tumören fortsatt växa och därmed orsakat inflammationen.

Men att ge upp var någonting som inte prinsessan Sibylla tänkte göra. In i det sista försökte prinsessan fullfölja sina plikter, och den 11 november 1972 fångades hon på bild för allra sista gången. Då närvarade prinsessan vid sin svärfar, kungens 90-årsfirande.

Prinsessan Sibylla var besviken på Sverige

En tid före sin död gjorde prinsessan också en sista intervju. Under ett samtal med ”Året runt” berättade Sibylla öppet och ärligt om sitt liv och hur hon känt sig illa behandlad av den svenska pressen i många år.
– Mest har livet varit besvikelser. Kanske hade mycket varit annorlunda om prins Gustaf Adolf fåra leva. Jag vet nu att jag var alldeles för spontan och uppriktig när jag kom till Sverige. Mina yttranden vandrade runt och förvrängdes.

Sibylla var mer än besviken.
– Av aptiten på livet finns väl egentligen inget kvar, desto mer av vemod, sa hon då.

Den 28 november 1972 gick hon bort, 64 år gammal. Detta enbart 17 dagar efter firandet. Då befinner sig vår kung, som då var kronprins – utomlands. Den unga kronprinsen befann sig i London på studiebesök.

Kungen hann inte ta farväl av mamma prinsessan Sibylla

Men hur mycket kronprinsen kämpade för att hinna i tid, rann till slut timmarna ut. När vår då blivande kung slutligen landade på svensk mark, hade han fått dödsbeskedet sju timmar tidigare innan på telefon.

Väl på svensk mark igen blev det en sorglig återförening. Kronprinsen togs emot av sin storasyster, prinsessan Christina, på Arlanda. Hon var den enda av barnen som hade funnits vid mammans dödsbädd, rapporterade Aftonbladet då. De övriga kungliga barnen hade liksom kronprinsen fått beskedet över telefon.  

I och med prinsessan Sibyllas död förändrades allt för kungafamiljen. Prinsessan Christina fick ta över sin mammas roll som rikets första dam – och försöka vara ett så stort stöd hon kunde åt sin lillebror. 

De fem kungabarnen var nu helt föräldralösa. Deras pappa, arvprins Gustaf Adolf hade dött redan 1947 i en tragisk flygolycka. Nu fick de planera sin mammas begravning, där hon skulle vila sida vid sida med sin älskade och saknade make.

Prinsessan Sibyllas önskningar för begravningen

För kung Gustaf VI Adolf blev det en speciell begravning. Ceremonin ägde rum bara ett par veckor efter att kungen fyllt 90 år och firat den stora dagen tillsammans med sin familj. Nu tvingades kungen stå med böjt huvud och ta farväl av ännu en älskad familjemedlem.
– Bara i år har kungen nära vänner gã bort: först dog kung Frederik av Danmark, gift med Ingrid, svensk prinsessa och kungens dotter. Några veckor senare avled hovfröken Brita Steuch, en kvinna som arbetat för familjen Bernadotte sedan 1927. Hans ungdomsvänner är döda sedan flera år, Torsten Laurin, Ferdinand Boberg och Axel Boëthius, hette herrarna som kungen brukade diskutera gamla minnen med, rapporterade Expressen då.

Och kungafamiljen visste också om att prinsessan hade särskilda önskningar för sin begravning. Dagen före begravningen, den 6 december, placerade familjen Sibyllas kista i Slottskyrkan i Stockholm. Omgiven av mängder av blommor fick den som ville ta ett sista farväl. I närheten av kistan stod också hedersvakt av lottor och bilkårister, rapporterade Aftonbladet då. På kistan hade också en kunglig krona av guld placerats.

Den 7 december tog familjen farväl av prinsessan Sibylla. Svenska folket fick också ta farväl då ceremonin även sändes i tv. Begravningen blev oerhört känslosam för nära och kära. Kungabarnen och de kungliga barnbarnen fanns på plats för att sörja en älskad mamma och mormor. 
– Fyra små barn gråter hejdlöst för att mormor är död. Deras sorgsna förändrar försöker trösta och torka tårarna och krama om. Efter jordfästningen av prinsessan Sibylla kom tårarna. Mest grät barnen, rapporterade Expressen då.

Hela begravningen blev helt i prinsessan Sibyllas anda. Stockholms gosskör inledde ceremonin med psalmen ”Fädernas kyrka”, precis som Sibylla själv hade önskat.

Kungabarnens sista gåvor på kistan

Men hela familjen var inte på plats. Sibyllas syster Calma, missade begravningen.
– Jag skulle gärna komma, men jag är svårt sjuk och läkarna tillåter inte att jag åker, sa hon då enligt uppgifter till Aftonbladet.

När ceremonin började bugade sig eller knäböjde de allra närmaste inför kistan. Ärkebiskop Olof Sundby som höll i begravningen höll ett varmt tal om prinsessan Sibylla.
– Hon kom från ett främmande land som en gåva till oss. Vi skall minnas henne med tacksamhet för en människa, som redligt och ärligt gav sitt yttersta i många och svåra plikter, sa han enligt Dagens Nyheter.

På kistan hade familjen lämnat ett par sista gåvor. Kistan var insvept i en svensk flagga. På den låg en stor bukett av gula och vita rosor från kungabarnen. Systern Calma som inte kunde komma på begravningen hade skickat en stor krans i rött och vitt. 

Efter en tacksägelsepsalm sjöng gosskören ”Det är en ros utsprungen”. När begravningen var slut fördes kistan till kungliga kyrkogården där enbart de allra närmaste närvarade. I dag vilar hon bredvid sin älskade make, arvprins Gustaf Adolf på kungliga begravningsplatsen i Hagaparken i Solna.

 

Läs mer om...