Kronprinsessan Victoria höll ett gripande tal på sin gudfar kung Haralds begravning.
Efteråt har hyllningarna strömmat in till kronprinsessan.
”Fint tal av vår kronprinsessa till sin gudfar”, skriver en tittare på Facebook.
Norska folket har fyllt gator och torg när kung Haralds begravs. Under gudstjänsten i Oslo domkyrka hade kungligheter och representanter från hela världen samlats för att ta farväl.
En av kungligheterna på plats var svenska kronprinsessan Victoria. För henne var kung Harald en alldeles speciell person. Han var hennes gudfar och de stod varandra mycket nära.
Victoria hyllas efter bönen till gudfar
Under ceremonin gav kronprinsessan Victoria ett tal. Hon läste bönen Fransiskusbönen. Det är samma bön som kronprinsessan läste för kung Haakon och Mette-Marit när de gifte sig 2001.
Efter kronprisessans tal frågade vi våra läsare på Facebook vad de tyckte. Victoria är totalt överöst med hyllningar och kärlek från folket.
”Vilken stjärna kronprinsessan Victoria”, skriver en tittare.
”Vår kronprinsessa kommer att representera vårt land med bravur. För folket som hennes fars ordspråk. Du är både vacker och klok!”, skriver en annan tittare.
”Det var fint. Låt oss aldrig glömma”, skriver ännu en tittare.
”Så vackert och så sant vareviga ord har ett fint budskap”, skriver ytterligare en berörd tittare.
”Levererar alltid med stil och på topp!”, skriver ännu en åskådare.
En annan tittare lyfter fram budskapet i bönen.
”Detta är den helige Franciskus fredsbön som bland annat säger att vi ska låta kärleken segra över hatet. Vad kan vara mer aktuellt och också värdigt denna begravning”.
Bönen Victoria läste på kung Haralds begravning
Här är bönen i sin helhet:
”Åh Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hopp.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädje.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljus.
Åh gudomlige Mästare, låt mig inte sträva så mycket efter att bli tröstad som att trösta.
Inte så mycket efter att bli förstådd som att förstå.
Inte så mycket efter att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som man får.
Genom att förlåta som man blir förlåten.
Genom att dö som man uppstår till det eviga livet.”
Så otroligt vackert och rörande, Victoria.
Läs mer:
