Före begravningen av kung Harald vädjade kung Haakon.
Till kronprinsessan Victoria, skriver Svensk damtidning.
Det unika spörsmålet till Sveriges blivande drottning var av yppersta vikt.
Det var inte känt för allmänheten i förväg, förklarade SVT:s kommentatorer. Men de kungliga familjerna hade förstås full kontroll över kung Harald V:s begravningsgudstjänst. Plötsligt klev Sveriges kronprinsessa fram mitt under gudstjänsten – och läste en bön för sin gudfar.
De rörande scenerna i Oslo domkyrka var fyllda av känslor.
Enligt veckotidningen Svensk damtidnings uppgifter var det ett speciellt önskemål – sanktionerat från högsta ort. Det var nämligen kung Haakon, Haralds son, som hade sträckt ut en hand till kronprinsessan Victoria. Han ville att hon skulle säga några ord inför alla på begravningen. En uppgift som hon förstås tog på största allvar. Victoria var den enda av begravningsgästerna som fick en liknande uppgift.
– Kronprinsessan blev tillfrågad av norska hovet att läsa bönen, i god tid före begravningen. Det var självklart för kronprinsessan att tacka ja direkt. Kronprinsessan läste även bönen på norska kronprinsparets bröllop. Kung Harald var även gudfar till vår Kronprinsessa, säger hovets informationschef Margareta Thorgren till tidningen.
Här är bönen som kronprinsessan Victoria läste för Harald
Under begravningsgudstjänsten klev plötsligt Victoria fram – och höll ett tal. Kronprinsessan valde att läsa Franciskusbönen framför sin gudfar Haralds kista. Här är orden Victoria yttrade:
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.
O gudomlige Mästare, låt mig sträva inte så mycket
efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.
Amen.Källa: kungahuset.se.
