TV4 kärlekssuccé ”Bonde söker fru” är tillbaka.
Men redan efter premiäravsnittet skäms jag å deltagarnas vägnar.
Speeddejterna är rentav plågsamma att titta på.
Åsikterna är skribentens egna.
”Bonde söker fru” är äntligen tillbaka med en 21:a säsong. Fyra nya bönder: Oliver, Daniel, Patrik och Anders påbörjar nu sin resa mot kärleken. För att möta dem finns hela 39 stycken brevskrivare.
I premiäravsnittet väntar, precis som vanligt, speeddejting på Sundbyholms slott i Eskilstuna. Man kan nästan känna handsvetten, muntorrheten och hur pulsen rusar genom tv-rutan.
Och det börjar inte bra. Det fortsätter inte särskilt bra heller. Och när det väl är över känner jag mest lättnad.
Att bevittna dessa dejter är stundtals rent plågsamt.
Långa minuter genom tv-rutan
Fem minuter har brevskrivarna på sig att göra sitt bästa intryck på personen de kanske hoppas tillbringa resten av livet med. Det är förstås upplagt för katastrof.
Det blir nervösa och tafatta samtal om egentligen ingenting. Det pratas logistik, vilket år man är född och om hur man lyckats lösa jobbschemat under inspelningen. En brevskrivare brister dessutom ut i skönsång, vilket får mig att leta efter närmaste kudde att gömma mig bakom.
Det är långa minuter genom tv-rutan.
Och när nervositeten inte tar över tenderar mötena i stället att glida över i något som påminner mer om en anställningsintervju. Inte särskilt romantiskt – vilket också en av brevskrivarna själv konstaterar efteråt:
– En flörtig arbetsintervju, säger hon en aning besviken på rösten.
Anar ett mönster bland deltagarna
Samtidigt tycker jag mig ana ett mönster. Hos de något mer mogna bönderna och brevskrivarna flyter samtalen på betydligt lättare. Ju äldre deltagarna är, desto mindre känner jag behovet av att gömma ansiktet i händerna.
Visst slinker det ur en och annan apart kommentar om att den andra verkar ”gilla att gå på stan” och så vidare. Men överlag känns mötena mer avslappnade. Kanske händer något med oss med åren. Vi vet bättre vilka vi är, vad vi vill ha – och framför allt vad vi inte vill ha.
Och hur naturlig förväntas man egentligen att vara när en kamera riktas mot ansiktet, klockan tickar och man på fem minuter ska försöka avgöra om personen mitt emot kan vara ens framtida partner? Inte alls så klart.
Därför vill jag skicka en rejäl eloge till deltagarna som vågar dejta inför svenska folket. Så bra kämpat allihop! Att dejta är svårt nog som det är – att göra det framför kameror och hela svenska folket kräver faktiskt en hel del mod.
Men nu är det skönt att det över.
Läs mer:
