Philip Deniks beteende i Robinson går över gränsen

Philip Denik vann röstkampen i ”Robinson” och säkrade immunitet.
Men hans agerande när Sebastian Tarkowski mådde dåligt fick mig att reagera.
Där borde Martin Järborg ha satt en gräns.

Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.

Sedan Philip Denik tog sig tillbaka in i ”Robinson” från ”Gränslandet” har han imponerat i de individuella tävlingarna. Efter att ha vunnit en halv immunitet fick han chansen att ta hem en hel i röstkampen.

Mycket stod på spel. Vinnaren fick immunitet, medan de andra riskerade att förlora sin röst inför örådet. Philip ställdes mot Fredrik Allvar och Sebastian Tarkowski, som båda hängde löst och gärna hade velat säkra en fördel.

Tävlingen bestod av en lång hinderbana, och Philip tog snabbt ledningen. I det sista momentet skulle deltagarna kasta upp tre bollar som behövde stanna på plankor. Fredrik och Sebastian kom ikapp, men till slut var det Philip som vann.

Philips firande fick mig att reagera

Philip jublade högt efter segern och gjorde sedan en ryckande gest mot Fredrik.

– I’m the f*cking king asså, jag ville bara sätta dessa gubbar på plats, det var mitt mål innan den här tävlingen, säger han i synk.

Philip säger att han inte vill kasta segern i ansiktet på någon, men att det är svårt att hålla känslorna i styr. Jag kan förstå glädjen efter en sådan vinst, men för mig gick firandet över gränsen.

Samtidigt var Sebastian märkbart nedstämd efter tävlingen. Han berättade att han hade tvivlat på sig själv, men Philip fortsatte att fira. Kontrasten reagerade även Fredrik på.

– Han skriker som en galning precis som han alltid gör. Det är en sån kontrast och det känns så fel att se Philip fira så när en annan person är så nedslagen.

Jag håller med Fredrik. Philips insats var imponerande, men när han firar på det sättet har jag svårt att unna honom segern. Martin Järborg borde ha satt stopp för det vilda firandet.

Philips ord till Sebastian under örådet

Men det stannade inte vid firandet. Under örådet berättade Sebastian om hur han hade mått den senaste veckan. I stället för att bara lyssna valde Philip att gå till angrepp. För mig kändes det som att sparka på någon som redan låg ner.

– Kommer man in i det här spelet är det dags att ta av sig blöjan och mantra vad detta går ut på. Och det är att tävla, visa styrkor och även visa sorg. Men någonstans kan man inte lägga allt på någon annan och tycka att ”Oj , oj vad ledsen man kan vara”.

Jag förstår att frustrationen var stor, men det var tydligt att Sebastian kände sig både uppgiven och ledsen. Lite empati hade inte skadat.