Han hade ett sätt att beröra på som få andra svenska artister lyckats med under sina karriärer.
Björn Afzelius var artisten som kunde sätta ord på hjärtesorger, tvivel och livsfrågor – ord som fortsätter att beröra än i dag.
Men under den sista tiden av sitt liv var det få som visste vad artisten egentligen gick igenom. Först i testamentet fick man veta vad Björn hade tänkt på under en längre tid.
Han hade ett sätt att beröra på som få andra svenska artister lyckats med under sina karriärer. Björn Afzelius var artisten som kunde sätta ord på hjärtesorger, tvivel och livsfrågor – ord som fortsätter att beröra än i dag.
Men under den sista tiden av sitt liv var det få som visste vad artisten egentligen gick igenom. Först i testamentet fick man veta vad Björn hade tänkt på under en längre tid.
Många skulle säkerligen hålla med om att musik ska beröra på djupet. Artister och låtskrivare som kan sätta ord på känslor och göra dem till låtar är få. Än i dag är jag knappast ensam om att bli berörd av klassiker som Sången till friheten och Ikaros.
Rösten bakom dessa låtar var ingen mindre än Björn Afzelius. Han var artisten som rönte stora framgångar med Hoola Bandoola Band, där han bland annat spelade tillsammans med nära vännen Mikael Wiehe. Men som soloartist lämnade han ett ännu större avtryck, där de allt mer personliga texterna fick ta plats.
Under sin långa karriär sålde han två miljoner skivor och belönades med tolv guldskivor, skriver Dagens Nyheter. Han var inte bara framgångsrik i Sverige utan hade även en stor och trogen publik i Norge.
Björn Afzelius nära döden innan spelning
Och det var just i Norge som Björn var med om en första omtumlande upplevelse, som han själv beskrev som en hårsmån från döden. Turnén kring albumet ”Tusen bitar” gick mot sitt slut när artisten märkte hur smärtan i halsen blev allt värre. Till en början avfärdade han det som inget annat än ansträngda stämband.
Kort före den sista spelningen fick läkare rycka in för att hjälpa Björn Afzelius.
– Han gav mig en hästkur. 200 milligram hydrokortison intravenöst och jag föll ihop, berättade Afzelius för Aftonbladet 1991.
Hans kropp slogs fullständigt ut och händerna började skaka. För att stabilisera tillståndet satte läkaren in två adrenalinsprutor. Läget förvärrades ytterligare och hjärtat rusade. Björn var övertygad om att han skulle dö där och då.
– Det var för djävligt. Skulle man packa ihop på grund av svullna stämband långt uppe i Nordnorge. Det kändes orättvist.
Mitt i tumultet började läkaren gråta. Björn, fortfarande utslagen, fick panik.
– Läkaren började gråta och sa att hade det inte varit Björn Afzelius som låg där, så skulle han ha rekommenderat intensivvård. Jag tänkte att jag ska dö bara för att jag är Björn Afzelius.
Konserten ställdes in och Björn fördes akut till sjukhus. Läget blev till slut stabilt, och dagen därpå stod han återigen på scenen.
– Jag stod på scen. Det är väl allt man kan säga om det.
Skrev låt om döden
Men bara några år senare skulle Björn Afzelius få det besked som förändrade allt. Han fortsatte att skriva musik och turnera, precis som han alltid älskat. Men någonstans inom honom kanske en oro växte. Under 1997 började en låt ta form – som utan att han visste det skulle bli hans allra sista.
”Liten blues vid gravens rand ”är en uppmaning till lyssnaren att inte känna ånger eller samvetskval inför det som väntar.
”Köp inga blommor, sänd ingen krans. För så dags så finns jag nån annanstans. Vill du ge mig nåt så ge det till mig nu. Sjung ingen lovsång, håll inga tal Låt bli att säga hur fin jag var. Vill du säga nåt så säg det till mig nu. Känn ingen ånger invid min grav. Fäll inga tårar av samvetskval. Om du ångrar nåt så visa mig det nu”, lyder den vackra texten.
Vid det laget visste Afzelius inte att en sjukdom var på väg att ta över hans kropp. Håkan Lahger på Dagens Nyheter beskrev senare texten som närmast kuslig, då Björn ännu inte fått beskedet om sin cancer. Han hade skrivit ett farväl utan att veta att han var döende.
”Men hans undermedvetna visste. Den intuitiva delen av hans själ, där sångerna föds, den visste besked.”
Insjuknade i cancer
I september samma år fick Björn Afzelius beskedet. Cancern hade satt sig i Björns lungor. Han genomgick strålbehandlingar och operationer, men de många insatserna för att rädda hans liv tog hårt på honom. Orken minskade, men passionen för musiken fanns alltid kvar.
Det var då familjen blev ett avgörande stöd. Kort tid före cancerbeskedet hade Björn träffat en ny kärlek, 19 år yngre Anette. De hade flyttat ihop med sina respektive barn och såg fram emot att bli en stor familj. Nu kunde de bara stå bredvid och stötta honom genom sjukdomen.
– Han tänkte mycket på dem. Döttrarna blev förfärade. För dem var han en naturkraft som aldrig kunde bli sjuk eller svag. Han bara fanns där, stor och stark. För dem var det en chock. Det var det för den nya kvinnan också. Men hon stod vid hans sida hela tiden, har vännen Gunnar Wesslén sagt till Expressen.
När Afzelius dessutom fick två lunginfektioner på kort tid blev han ännu mer beslutsam. Sjukdomen skulle inte bli offentlig till varje pris. Endast de närmaste visste vad han gick igenom – och så ville han ha det.
– Han ville inte framstå som svag. Han ville inte att någon skulle tycka synd om honom. Han ville behandlas och betraktas som vanligt, sa Wesslén.
Trots svåra behandlingar var Afzelius trogen sitt arbete. Han arbetade intensivt med nya låtar och var fast besluten att färdigställa albumet ”Elsinore” till varje pris.
– Så sent som i förra veckan lyssnade han på mixningar till plattan, sa Jan Lundin på skivbolaget MNW till Aftonbladet.
Björn Afzelius sista samtal med Mikael Wiehe
Till slut orkade inte ens Björns kämparglöd kriga vidare. Björn Afzelius vårdades på sjukhus under sina sista dagar. Familjen fanns vid hans sida och han tog farväl av sina närmaste vänner i några sista samtal.
– Jag pratade med honom när han fyllde år för några veckor sedan. Han lät dålig och jag hörde knappt vad han sa. Han berättade att det berodde på att han gick på stark medicin, sa Arne Franck, vän från Hoola Bandoola Band, till Aftonbladet.
– Björn var en fighter och jag trodde att han skulle klara cancern. Han har alltid kommit igen när han drabbats av motgångar.
Från sjukhusbädden ringde Björn även sin mångårige vän och kollega Mikael Wiehe. Vid det laget hade Wiehe redan börjat skriva på en låt om det hans bästa vän gick igenom. Mikael gav låten namnet ”Den jag kunde va” och Björn bad att den skulle spelas på hans begravning
– Det var naturligtvis någonting som påverkade mig starkt, och det som påverkar mig starkt skriver jag ofta sånger om, berättade Wiehe senare i SVT:s ”Jills veranda”.
Ett slags lugn hade infunnit sig. Björn var fast besluten att ordna upp allt för sin familj.
– Den sista tiden kände han ett starkt behov av att trygga framtiden för sina barn, vilket han också gjorde, sa Gunnar Wesslén efter dödsbeskedet.
Dör i sviterna av cancern
Den 16 februari 1999 somnade Björn Afzelius in, 52 år gammal, efter en tids kamp mot cancern. Producenten Olle Nyberg färdigställde senare albumet ”Elsinore”.
De allra närmaste samlades vid begravningen för ett sista farväl. Mikael Wiehe uppfyllde sitt löfte och sjöng ”Den jag kunde va” vid sin bästa väns kista. Björn Afzelius vilar på Västra kyrkogården i Göteborg.
Knappt en månad efter hans död stod det klart hur arvet skulle fördelas. Precis som vännerna vittnat om var det familjen Björn hade tänkt på in i det sista. Testamentet var personligt formulerat och innehöll tydliga instruktioner.
Lämnade handskrivna instruktioner
Döttrarna Isabelle och Rebecca skulle i huvudsak dela på kvarlåtenskapen. De ärvde bland annat torpet i Småland och villan i Göteborg där Björn bott med ena dottern, sambon och hennes dotter. Det var också hans uttryckliga vilja att sambon och hennes dotter skulle få bo kvar i huset tills dess att döttrarna valde att sälja bostaden, rapporterade Aftonbladet.
Afzelius ägde även ett hus i Italien, där intäkterna vid en försäljning skulle tillfalla döttrarna. Personliga ägodelar fördelades mellan familjen, sambon, hennes dotter och en nära vän.
De många utmärkelserna, guldskivorna, pressklippen och fotografierna som Björn samlat i sitt eget ”arkiv” ville han ge till sin bror. Arkivet skulle finnas tillgängligt för framtida önskemål från familjen, musikvärlden eller massmedier.
Artistens gitarrer gick till brodern – med ett undantag. Björn Afzelius gav en akustisk gitarr till Mikael Wiehe och gav honom också rätten att förvalta minnessaker från deras gemensamma tid. Upphovsrätten och framtida royalties från musiken tillföll döttrarna.
Läs mer:
- Mikael Wiehe sjunger duett med Afzelius dotter Rebecca
- Björn Afzelius kan ha förutspått sitt tragiska öde
