Gunn Wållgren fick inte uppleva succén med Fanny och Alexander

Skådespelerskan Gunn Wållgren — Foto: Svenskt Pressfoto / TT /

När filmklassikern ”Fanny och Alexander” tog världen med storm, fick skådespelerskan aldrig njuta av framgången.
Hon var en av våra starkast lysande stjärnor men mitt i framgången förlorade Gunn Wållgren sin sista kamp.
När hon fördes till sin sista vila hade hon en tydlig sista önskan.

Tusentals svenskar har sett Ingmar Bergmans klassiker ”Fanny och Alexander”. I den ses några av landet allra största skådespelare genom tiderna och framgången, den blev minst sagt stor. Filmen vann hela 4 Oscar 1983 för bland annat ”Bästa utländska film” och stjärnor som Allan Edwall, Börje Ahlstedt och Ewa Fröling kunde njuta av succén.

Men en person som aldrig fick ta del av filmens framgångssaga var Gunn Wållgren. Skådespelerskan som stod på toppen av karriären dog sommaren 1983. Stjärnan som hade spelat rollen som Helena Ekdahl, lämnade jordelivet och ett enormt tomrum på den svenska stjärnhimlen.

För när Gunn gjorde entré i ”Fanny och Alexander” hade hon en redan lång och framgångsrik karriär bakom sig. 21 år gammal började hon studera vid Dramaten och efter examen fortsatte hon synas i tunga uppsättningar som ”Ett drömspel” och ”Ett dockhem”. 1947 mötte hon Ingmar Bergman första gången när hon spelade in filmen ”Kvinna utan ansikte”.

Brann för kvinnofrågor

Men skådespeleriet var inte det enda skådespelerskan brann för. Hon engagerade sig flitigt i miljö – och kvinnofrågor. När hon bland annat demonstrerade mot kärnkraft fick hon frågan om vad hon önskade sig mest av allt. Svaret var tydligt:
– Att förändra världen.

Och efter att ha spelat ”Ofelia” var Gunn inte rädd för att sticka ut hakan. Hon berättade då för att hon gärna hellre hade spelat rollen som Hamlet.
– Varför skulle inte en kvinna kunna spela Hamlet? Nu inskränker sig mina Shakespearesaker bara till Ofelia som jag tycker är en sällsynt tråkig person, ska hon ha sagt enligt Aftonbladet.

Hon var ofta kritisk kring porträttering på såväl teaterscenen som tv-rutan. Gunn klagade ofta på att de roller som fanns inte utmanade henne tillräckligt mycket, eller att de helt enkelt var för tråkiga.
– Det skrivs alldeles för lite för medelålders kvinnor, sa hon till Aftonbladet 1969.

Gunn Wållgren spelade duvdrottningen Sofia i Bröderna Lejonhjärta

Men det var faktiskt främst de roller som Gunn tog sig an de sista åren, som skapade mest framgång. 1977 spelade hon duvdrottningen Sofia i Astrid Lindgrens klassiker ”Bröderna Lejonhjärta” och 1981 vann hon en Guldbagge för sin biroll i filmen ”Sally och friheten”.

Året efter att ha vunnit Guldbaggen spelades den film in som skulle sätta Gunn på världskartan. Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander” blev ett mästerverk där skådespelerskan fick blomma ut på riktigt. Filmen blev en stor succé hemma i Sverige och Gunn fick chansen att göra sina kollegor sällskap när den gick upp på vita duken på hemmaplan.

Men året efter när filmen vann fyra Oscar, hade Wållgren somnat in. För under arbetet med ”Fanny och Alexander” som blev hennes sista film hade Gunn insjuknat. Strax efter att projektet påbörjats fick hon veta att cancer hade börjat sprida sig i hennes kropp.

Önskan för sin sista vila

Drygt ett år senare förlorade Gunn Wållgren kampen mot cancern och somnade in, 69 år gammal den 4 juni 1983. Knappt två veckor senare fördes hon till sin sista vila i Engelbrektskyrkan på Östermalm i Stockholm. Bland gästerna fanns hennes två döttrar, Susanne och Elaine som Gunn fått med Hampe Faustman. Paret hade varit gifta mellan 1941 och 1948. Efter skilsmässan gifte hon om sig med Per-Axel Banner 1954 och de förblev gifta fram till hans död 1975.

På plats fanns också flera kollegor som Christina Schollin och Ulla Sjöblom som ville ta ett sista farväl. Ovanpå kistan hade flera blomsterkransar lagts från
Svenska teaterförbundet, Dramatens artistklubb, Dramatiska teatern, Svensk filmindustri, Sandrews, radioteatern och andra, skrev Aftonbladet.

Gunn Wållgren hade också en uttrycklig önskan efter begravningen. Skådespelerskan ville få sin aska spridd i minneslunden på Norra kyrkogården i Solna. Gunn Wållgren hann aldrig se ”Fanny och Alexander” vinna Oscar. Men hennes insats där – liksom hela hennes livsgärning – har levt vidare långt efter hennes bortgång.

Genom sina roller, sitt mod att utmana och sitt engagemang för en bättre värld satte hon avtryck som aldrig bleknar. Och än i dag, när Gunn Wållgren-stipendiet delas ut, påminns vi om en kvinna som inte bara spelade roller – hon förändrade dem.