Som 5-åring fastnade Peter Stormare i en gång under jorden och tappade andan. Nu berättar han om ögonblicket som kan ha kommit att förändra honom i grunden.
– En nära döden-upplevelse, berättar skådespelaren i P4 Extra Gästen.
Peter Stormare föddes den 27 augusti 1953 i Kumla och växte upp i Arbrå utanför Bollnäs i Hälsingland. Genom åren har han blivit en av våra allra största stjärnor, men inte bara i Sverige.
Under sin karriär har han varit med i stora internationella succéer som ”Prison break”, ”Jurassic Park” och ”Armageddon”.
Men trots succéerna både på hemmaplan och utomlands är Stormare inte någon man ser på de stora galorna. I stället håller han sig gärna borta från rampljuset helt och hållet.
I P4 Extra – Gästen berättar han att han tror det har att göra med en händelse från barndomen då han grävde gångar under jorden på en åker och fastnade.
– Jag var fyra meter in i en gång som ledde till en liten grotta. Jag fastnade där och jag kunde inte gå bakåt. Och sen började jag skrika och skrika. Då var jag fem, sex år. Jag tappade andan och kunde inte andas. Men det var någon som lyckades dra ut mig. Jag fick komma ut och jag vaknar upp utanför. Men där har jag en sån där nära döden upplevelse. Du får liksom ett tryck i bröstet, berättar han.
Peter säger att han lider av det neurologiska syndromet misofoni, vilket innebär en extrem överkänslighet mot specifika ljud. Tillståndet har plågat honom länge och påverkar hans vardag, både psykiskt och fysiskt.
Peter Stormare om sjukdomen
I P4 Extra – Gästen berättar Peter att han har varit gift med sin fru i 25 år och att de bara bjudit hem folk på middag tre gånger – vilket har varit hemskt.
– Det var hemskt. Jag går aldrig på middagar. Jag går aldrig på premier. Jag kan inte sitta i en biosalong. Jag blir så enerverad. Irriterad på att någon smaskar och äter bredvid mig. Så det förstör hela filmen, det förstör hela min vecka.
Men med det sagt, menar Peter att det är en mild sjukdom han har.
– Ja, det är en lätt sjukdom som jag har. Den är inte så svår att behandla. Det gäller bara att tycka om att vara eremit. Och hålla sig på sig själv.
Läs mer:
