Pierre Isacsson dog i Estoniakatastrofen – räddade liv in i det sista

Den 28 september 1994 kommer för evigt att vara en mörk dag i historieböckerna.
852 personer miste sina liv i Estoniakatastrofen, och musikern Pierre Isacsson var en av dem.
In i det sista kämpade Pierre Isacsson för att hjälpa sina medpassagerare.

Att underhålla och stå på scenen – det var där Pierre Isacsson hörde hemma. Hans värme och utstrålning på scenen gjorde honom till en älskad musiker och låtskrivare. Karriären tog fart när han blev en del av gruppen Family four, som vid den tidpunkten bestod av Berndt Öst, Marie Bergman, Agnetha Munther och förstås Pierre själv.

Gruppen fick enorma framgångar då de vann Melodifestivalen två år i rad och skrev därmed musikhistoria. 1971 slutade gruppen på en sjätteplats med låten ”Vita vidder” i Eurovision song contest. 1972 hamnade de på en trettonde plats med låten ”Härliga sommardag”.

Solokarriären

Men efter nio år valde Pierre att lämna gruppen. 1974 ställde han upp i en intervju med Aftonbladet och berättade om beslutet. Han var fast besluten att satsa på en solkarriär.
– Jag är en ganska lugn typ. Jag försöker att inte ta ut någonting i förskott. Men under julen, när jag är ledig ska jag börja titta lite på mitt material. Längre än så har jag väl inte kommit egentligen, sa han då till tidningen.

Pierre hade dock ingenting att oroa sig för. Samma år släppte han den låt som skulle bli för evigt förknippad med musikern. Låten ”Då går jag ner i min källare” blev nämligen en otrolig succé.

En kort tid senare släpptes även singeln ”Jag vill andas samma luft som du”, som klättrade upp på Svensktoppen. Men Pierre var inte helt nöjd. Under 80-talet sökte han sig till Scenskolan och medverkade sedan i en rad musikaler.
– Jag gjorde ett antal dussinlåtar efter källarlåten. Men jag skrev inom samma ram hela tiden. Det bara rullade och jag lärde mig ingenting. Till slut fick jag nog. Jag kände att något måste hända om jag skulle vidareutvecklas som artist. Så 1982 tog jag jobb som statist i Folkans uppsättning av ”Sound of music”, berättade Pierre i en intervju med Aftonbladet 1984.

Musiken fanns alltid där i bakgrunden. Passionen för musikskapandet släppte Pierre aldrig och han fortsatte att skriva texter och tonsätta dem. Men hans liv och karriär fick ett oerhört tragiskt slut.

Pierre Isacssons sista år

De sista åren av sitt liv arbetade Pierre som kryssningsvärd på Estonia. Där bjöd han då och då på ett framträdande och tog ton till några av sina gamla hits. Han var också en av dem som var ombord när fartyget förliste den 27 september 1994.

På Pub Admiral ombord på M/S Estonia bjöd Pierre upp till karaoketävling kvällen till ära. För att få igång stämningen tog han ton till sin gamla hitlåt, och ett 60-tal glada gäster samlades för att njuta av musik, något passagerare vittnat om.

Men när det hårda vädret slog till var katastrofen ett faktum. Pierre agerade snabbt och modigt och hjälpte alla han fick tag i. Iklädd en vit smoking delade han ut flytvästar och försökte få människor i livbåtarna. 852 personer dog i färjekatastrofen – Pierre Isacsson blev en av dem.

Än i dag minns artistens son Ludvig ögonblicket när han fick dödsbeskedet. Han var bara 9 år gammal.
– Det jag vaknar till är att mina syskon, min familj sitter framför tv:n och följer nyhetsrapporteringen. Och jag får veta att den båt som pappa jobbar på gått under, säger Ludvig till P4 Dokumentär.

Pierre Isacssons sista viloplats

Av de 552 svenskar som befann sig ombord dog 501. Bara 46 år gammal dog Pierre Isacsson efter en sista modig hjälteinsats för att rädda andra människors liv. Att han hjälpte andra har skänkt familjen tröst.
– Det känns i dag på ett sätt vackert och värdefullt att få höra. Om man inte vill använda ord som hjältedåd så visar det pappa gjorde i alla fall prov på en otrolig medmänsklighet. Det blir ett sorts ljus i allt mörker, har sonen Ludvig sagt till Göteborgs-Posten.

Pierre lämnar efter sig hustrun Eva och deras tre barn. Totalt bärgades 95 kroppar från Estoniakatastrofen, och Pierre var en av dem. Att de fick möjligheten att begrava honom blev en liten tröst i sorgen. I dag är han begraven vid Bromma kyrkogård i Stockholm.
– Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kunna vara på något annat sätt. Det är ändå en trygghet att det finns en grav att gå till, att vi har haft en begravning. Men det minskar ändå inte på frågetecknen kring saker och ting. Levde han när man hittade honom, till exempel. Men jag försöker besöka graven så ofta jag har möjlighet, har sonen Ludvig sagt till Borås tidning.

Familjen och vännernas enorma sorg

Hösten 2020 somnade också Pierres hustru Eva in. Frågorna om vad som hade hänt under Estoniakatastrofen kunde hon aldrig släppa.
– Hon fick inte svar och olyckan kom att färga hennes liv väldigt starkt, berättade sonen Ludvig Isacsson för Expressen.

Åren har gått men Pierre är inte bortglömd. Familj, kollegor och vänner saknar honom.
– Det var hans sista resa. Det låter som en klyscha, men så var det. Han var artistansvarig på båten och vi hade talats vid bara några veckor innan om att han skulle sluta. Han ville så gärna träffas. Pierre var en riktig goding, han var så snäll och godhjärtad, sa artisten och Family Four-kollegan Marie Bergman till Aftonbladet 2020.

Pierre Isacssons son Ludvig för vidare sin fars musik

Sonen Ludvig har förvaltat sin fars musikaliska arv och är själv musiker. 2023 släppte dessutom SVT-dokumentären ”Då går jag ner i min källare – filmen om Pierre Isacsson”, där familjen medverkade.

Att hålla sin pappas minne vid liv är någonting som Ludvig vill fortsätta göra genom musiken. Efter sin pappas död fick han ärva kartonger med demoinspelningar som Pierre aldrig hade släppt. De har Ludvig släppt i hopp om att sprida sin pappas musik vidare och att fler ska upptäcka hans låtskatt.
– Jag tycker att det låter väldigt bra. Det är känslosamt, och visaktigt. Jag lyssnar på det emellanåt. Det finns framför allt en låt som heter Kom – den är helt fantastisk.