Ulla-Carin Lindquist skakade om hela landet när hon 2004 berättade öppet om sin kamp mot ALS i en tv-dokumentär.
”Rapport”-profilens make Olle Löfgren var med och grundade hennes stiftelse till förmån för forskningen.
Många år efter SVT-profilens död berättade änkemannen om tiden som passerat.
När Ulla-Carin Lindquist kom till Stockholm i slutet av 1980-talet hade hon redan rutin av att synas i tv-rutan. Journalisten hade i flera år förtjänstfullt tjänstgjort vid SVT:s lokalnyheter, ”Östnytt” i Norrköping. I huvudstaden landade hon ett riktigt tungt och prestigefyllt uppdrag – som programledare för public service-kanalens ”Rapport”. Sveriges största nyhetsprogram. I Norrköping blev ex-maken, tv-profilen Ragnar Dahlberg kvar. Ulla-Carin fick två döttrar tillsammans med Dahlberg.
Ulla-Carin Lindquist om utmaningarna som mamma
I en intervju med Aftonbladet år 1996 berättade Lindquist om utmaningarna med att vara förälder.
– Kanske att man ofta vill se så mycket av sig själv i barnen. Ibland glömmer man bort att de är egna individer. Och att man inte känner att man räcker till, sade hon då.
Innan arbetet som journalist jobbade Ulla-Carin inom vården varifrån hon fick med sig viktiga erfarenheter.
– Jag jobbade som sjukvårdsbiträde på långvården efter gymnasiet. Det gav mig jättemycket grundläggande livsutbildning. Jag mötte döden ofta. Fäste mig vid patienter som sedan dog. Jag lärde mig lyssna. Såg bristen på respekt. En gammal tant amputerade de benet på utan att tala om det för henne innan. Det var där tanken på att bli journalist vaknade, sade Ulla-Carin Lindquist i intervjun med kvällstidningen 1996.
ALS-diagnosen
På våren år 2003 fick Ulla-Carin Lindquist den dödliga diagnosen ALS. SVT-profilen hade drabbats av den obotliga nervsjukdomen som sakta bryter ner kroppen. Hon fattade då ett beslut. Ulla-Carin ville berätta sin historia. Hon ville upplysa svenska folket om sjukdomen – och lät därför tv-kollegorna Andreas Franzén och Pelle Wickman dokumentera hennes kamp.
Tv-dokumentären ”Min kamp mot tiden” spelades in under hösten, och visades i SVT den 10 mars 2004. Den lockade över två miljoner tv-tittare, och skakade om svenska folket. Samma dag avled Ulla-Carin Lindquist, 50 år gammal, i sviterna av ALS. Samma öde som också mötte den svenske ishockeylegendaren Börje Salming nästan tjugo år senare.
Hann aldrig se filmen – i tv
Ulla-Carin Lindquist somnade in på förmiddagen den 10 mars – och fick aldrig se dokumentären sändas på bästa sändningstid i SVT1. Men den färdigställda filmen hann visas för henne privat.
– Det här filmprojektet var mycket viktigt för henne under hela den sista tiden. Det var hon som tog initiativet och jag skulle nog vilja kalla henne medproducent egentligen. Så mycket tog hon del i och bestämde om arbetet. Och hon blev nöjd med slutresultatet. Jag är verkligen glad för att vi hann visa filmen för henne innan det var för sent och att hon tyckte om den. Hon som var så kritisk mot sig själv, sade producenten Andreas Franzén då, till Svenska dagbladet.
Fotografen Pelle Wickman:
– Vi arbetade med filmen sedan augusti förra året. Jag var först tveksam och var rädd för att det skulle vara otäckt och sorgligt. Men dessa månader har varit osedvanligt glada och hoppfyllda och varma tack vare Ulla-Carins fantastiska mod och öppenhet. Det är ett uppdrag jag aldrig kommer att glömma. En oförglömlig kvinna. Vi grät och kramades mycket under den där tiden, sade Wickman till SvD.
Sista meddelandet
Även om Ulla-Carin inte hann se filmen ha premiär i tv, såg hon till att kollegorna fick veta vad hon tyckte om den. Anhöriga berättade nämligen att hon hann skicka ett sista mejl före sin död.
I en intervju med Aftonbladet 2004 berättade Ulla-Carins väninna tillika SVT-kollegan Aina Bergvall att Ulla-Carin hann se till att uttrycka sin tacksamhet över dokumentärfilmen. Före filmen hade premiär i SVT skickade hon nämligen ett tack till producenten, via mejl.
– Hon visste att slutet var nära, det rådde det inget tvivel om, sade Aina Bergvall till Aftonbladet efter Ulla-Carin Lindquists död.
Ulla-Carin somnade sedan in i sjukdomen, omgiven av sin familj i hemmet, endast 50 år gammal.
Makens ord om åren efter Ulla-Carins bortgång
Utanför rampljuset på ”Rapport” levde Ulla-Carin med maken Olle Löfgren, som hon fick två söner med.
– Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart kommer att lämna mina fyra barn. Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus med skratt. Låter det märkligt? skrev Ulla-Carin Lindquist i sin bok ”Ro utan åror”, som hon författade under sin sjukdomskamp.
I Sverige får mellan 220–250 personer diagnosen ALS årligen, och det finns uppskattningsvis 750–850 personer som har sjukdomen, enligt Socialstyrelsen. Ulla-Carins make, änkemannen Olle är medgrundare till ALS-fonden, tidigare Ulla-Carins stiftelse. 2021 gjorde han ett uttalande om åren som passerat efter hustruns bortgång – och stiftelsens arbete till stöd för för forskningen.
– Efter Ulla-Carins bortgång var det en tröst och samtidigt glädjande att såväl familjemedlemmar som vänner kunde starta Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS forskning genom frivilligt och idéellt arbete. Ulla-Carin har bidragit med att sprida kunskap till allmänheten om denna svåra sjukdom och möjliggjort att stiftelsen efter bedömning av ett medicinskt expertråd årligen kan dela ut ansenliga summor från donationer. Därigenom går forskningen framåt så att man förhoppningsvis i framtiden kan uppnå en allt bättre diagnostik och behandling av denna mycket svåra sjukdom, skrev Olle då via fondens Facebook-sida.
Fotnot: På ALS-fondens hemsida kan man läsa mer om dess arbete.
Ulla-Carin Lindquist gjorde verkligen skillnad. Frid över hennes minne.
LÄS MER:
- Ragnar Dahlbergs kritik mot SVT – stenhårda kängan efter åldersfixeringen: ”Fel publik…”
- Så lever Börje Salmings exfru Margitta idag