1973, när Gustaf VI Adolf skulle föras till sin sista vila, hade monarken lämnat ett par sista instruktioner.
När kungens vackra kista sänktes ner i jorden bröt han en kunglig tradition
Hans sista viloplats blev i Haga och inte i Riddarholmskyrkan.
Kung Gustaf VI Adolfs liv blev fyllt av glädje och en sorg som krossade den älskade monarkens hjärta. Efter att ha förlorat sin älskade son, arvprins Gustaf Adolf blev livet aldrig mer sig likt. Kungen bestämde sig där och då för att finnas där för sina fem barnbarn och Sveriges då framtida konung: Carl Gustaf.
På många sätt blev Gustaf VI Adolf den pappa som vår kung aldrig fick. Han kunde förbereda sitt barnbarn inför det stora uppdraget och råda och stötta så mycket han kunde. Relationen mellan farfar och barnbarn var speciell och någonting som betydde oerhört mycket för dem båda.
Så när farfar kungen plötsligt blev sjuk, förändrades allt. Gustaf VI Adolf hade klagat på smärtor i magen när han hade tillbringat tid på sitt sommarresidens, Sofiero slott, strax utanför Helsingborg. Kungen fördes då till sjukhus där hälsoläget försämrades drastiskt.
Låg i respirator
Den 21 augusti 1973 fick landet beskedet att Gustaf VI Adolf låg i respirator efter en lång magoperation. Läget var kritiskt. Inte ens den närmaste familjen fick komma på besök. Liksom övriga landet fick de tålmodigt vänta på uppdateringar och nya besked från läkarna.
Kungen drabbades av en ny blödning och en ny operation genomfördes. Aftonbladet rapporterade då hur kungens anmärkningsvärda ålder gjorde att ingreppet var nästintill ”chanslös”.
Veckor senare den 15 september somnade vår älskade kung Gustaf VI Adolf in. Kort tid innan hade kungafamiljen fått chansen att ta ett sista farväl. Vår kung som då var kronprins tog farväl tillsammans med sin syster, prinsessan Christina. Vid kungens dödsbädd fick barnbarnet Carl Gustaf chansen att få säga ett par sista ord. Vad som sades förblir förstås en hemlighet.
Gustaf VI Adolf – en älskad kung
Att säga att kungen var mycket älskad av folket var ingen överdrift. Sten Hedman som var utsänd som reporter för bildtidningen SE vid kungens död, minns hur landet stannade upp helt. Sorgen var enorm.
– Han var en fin man och blev mer folkkär med åren. Det brukar ju vara så. Ju äldre man blir desto mer populär blir man. De får något slags landsfaderlig prägel som gör att folk tycker att de är roligare att ha att göra med, har han sagt till Expressen.
Tio dagar efter kungens död fick också svenska folket ta farväl av älskade kungen. Enligt tradition ägde begravningen rum i Storkyrkan i Gamla stan. Då hade kungens kista dessutom åkt en lång väg. 18 september hade resan börjat från Helsingborg där kungens kista hade färdats ifrån. På vägen fick svenska folket chansen att vinka farväl och först på kvällen var de framme i huvudstaden.
Svenska folket fick ta farväl
Under tre dagar fanns kistan dessutom att beskådas i i Slottskyrkan. Besökare fick ta farväl och först den 25 september ägde begravningen rum. 250 000 personer uppges ha stått på gatorna för att se kortegen som for genom staden innan ceremonin.
– Folk sörjde honom på riktigt. Han blev en landsfader genom sin enkelhet och värdighet. Jag tror att folk hade en väldig respekt för honom, säger Sten Hedman.
SVT direktsände ceremonin i båda tv-kanalerna och de som inte hade tagit sig till Stockholm satt bänkade framför tv-apparaterna. Under tre timmar fick svenska folket och även utländska tv-kanaler följa den sorgliga begravningen.
Den vackra kistan var insvept i kungsblå sammet med broderade silverkronor. Ovanpå kistan fanns Lovisa Ulrikas begravningskrona. Gästerna var helt klädda i svart. Gustaf VI Adolf hade själv önskat att ingen skulle hålla några tal under begravningen. Däremot skulle prästen hålla ett traditionellt griftetal om honom.
Kung Gustaf VI Adolf skrev instruktioner om sin begravning
Nära kistan stod den närmaste familjen. Begravningen hade kungen planerat redan sedan 1956, skriver Expressen. Då hade kungen skrivit ner i ett brev vissa instruktioner. Kungen var tydlig med hur han ville att koret, katafalken och kistan skulle gå i blått istället för svart. Det var hans innersta önskan att begravningen skulle vara hoppfull och ljus.
I brevet hade även kungen skrivit ner två psalmer som skulle spelas i kyrkan. Han ville att det skulle gå i ”hoppfullhetens tecken”. Psalmerna han valde var 4 ”Förtröstansfull aftonbön i nöden” och 572 ”Ängsliga hjärta, upp ur din dvala”.
Först dagen efter, den 26 september, förde man Gustaf VI Adolf till sin sista vila en bit utanför huvudstaden. Kistan färdades från Stockholm där begravningen hade ägt rum och vidare till en mycket speciell plats som betyder mycket för kungafamiljen: Haga.
Begravdes i Haga
Gustaf VI Adolf hade dock en till speciell och historisk önskan. Det var nämligen första gången sedan 1200-talet som man inte gravsatte en svensk monark på Riddarholmskyrkan i Stockholm. Med undantag för drottning Kristina som gravsattes i Rom. Istället ville kungen få sin eviga vila i Haga.
Den privata ceremonin blev känslosam. Aftonbladet beskrev vid tidpunkten hur den dåvarande kronprinsen, Carl Gustaf var den som behöll känslorna mest i schack.
– Det var Carl Gustaf som var den starke igår. Han som när sessorna var små var ännu mindre, och inte alltid fick vara med och leka på Haga. Rakryggad och ensam stod han vid kistans kortsida när den sänktes ner i graven. Med en stram honnör och tårar i ögonen följde han farfar till sista vilan, rapporterade kvällstidningen då.
Dåvarande kronprinsen muttrade ett par sista ord till sin farfar, men vad Carl Gustaf faktiskt sa förblir en hemlighet mellan honom och kung Gustaf VI Adolf. Men syskonen kunde dock inte hålla tillbaka känslorna. Kvällstidningen skriver hur Birgitta, Margaretha och Christina föll i gråt medan de tackade deras farfar för allt.
Det var trots allt här på Haga som Carl Gustaf och hans systrar hade fått bara vara barn. Långt ifrån strålkastarljuset hade de fått leka och skoja med deras farfar, och bara få vara. Här spelade inga titlar roll – här var de alla bara en familj.
– Det var på Haga de fem barnens djupa vänskap med farfadern började. Och det var på Haga de igår följde sin farfar till sista vilan, rapporterade tidningen då.
Kung Carl Gustaf lämnade blommor på sin farfars grav
Ett år efter Gustaf VI Adolf död uppmärksammade man den sorgliga dagen med en känslofylld hyllning. GT rapporterade den 16 september 1974 hur människor samlades i långa köer för att hedra sin gamle konung.
Nära 2000 personer hade tagit sig till graven i Hagaparken som annars brukade enbart vara öppen på söndagar. Enligt tidningen hade drygt 10 000 personer den sommaren enbart besökt den tidigare monarkens grav för att ta ett mer personligt farväl.
Men vår kung ville inte hedra sin farfar framför allas ögon. Först på kvällen tog han tillfället i akt att besöka den vackra graven för att få tillbringa tid med sin farfar ensam. Tidningen rapporterar hur kungen ska ha lämnat en blomkrans vid sin farfars grav.
Åren har gått, men minnen av de vi älskar kvarstår. Vila i frid vår konung, Gustaf VI Adolf.
Läs mer:
- Kung Gustaf VI Adolf lämnade enorm förmögenhet till sin familj
- Prinsessan Sibyllas sista gåva vid maken Gustaf Adolfs kista
