Att närvara vid en kunglig begravning är något de flesta av oss aldrig kommer att få uppleva.
Att befinna sig i samma rum som några av världens kungligheter och mäktigaste personer, samlade för att ta farväl av någon som betytt så mycket för ett helt land.
Men en sak har jag väldigt svårt att förstå.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Under onsdagen hölls ceremonin för norska kung Harald V:s begravning. Dagen inleddes med en sorgeprocession när kungens kista fördes från slottet till Oslo domkyrka, där begravningen senare ägde rum.
I processionen syntes bland andra den svenska kungafamiljen, Storbritanniens prins William, Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och en lång rad andra kungligheter och inflytelserika personer.
De samlades sedan i domkyrkan för att ta ett sista farväl av Harald. Norges statsminister och kungens guddotter, kronprinsessan Victoria, höll båda tal under ceremonin.
Respektlösa beteendet under begravningen för kung Harald
Det var en högtidlig stund. En stund som handlade om sorg, respekt och att ta farväl av en kung som hade varit Norges statschef i över 30 år.
Men mitt under ceremonin, 1 timme och 30 minuter in i SVT:s sändning, hände något som jag har väldigt svårt att förstå. När det var dags för en tyst minut till kung Haralds minne började plötsligt ett mobillarm att tjuta.
Som inbjuden gäst till en kunglig begravning borde det vara en självklarhet att stänga av mobilen. Flygplansläge. Ljudlöst. Stör ej. Vad som helst. Det är några sekunders jobb.
Självklart kan man glömma saker. Ett mobillarm kan gå igång på bio eller mitt under ett möte. Det är mänskligt. Men det här var en kunglig begravning.
Borde aldrig fått hända
Man visste att man skulle sitta i en kyrka tillsammans med kungligheter, statsöverhuvuden och andra inbjudna gäster för att ta farväl av en människa som nyligen gått bort.
Det handlar inte om att ett mobillarm råkade gå igång. Det handlar om att man faktiskt hade alla möjligheter i världen att se till att det inte skulle hända.
Man visste var man skulle befinna sig. Man visste vad man skulle delta i. Och man visste att det skulle vara en av de mest högtidliga stunderna i Norge på mycket länge.
Ändå ringde telefonen. För mig är det faktiskt respektlöst. Jag hoppas att personen som satt där och hörde sitt alarm ljuda mitt under den tysta minuten har dåligt samvete. För vissa ögonblick borde man faktiskt kunna lägga mobilen åt sidan.
Läs mer:
