Prinsessan Dianas hyllning i klänningen som många missade

När prinsessan Diana steg nerför röda mattan på filmfestivalen i Cannes 1987 var alla ögon riktade mot henne – kameror klickade, blixtar ploppade, och alla ville få se stjärnan.
Men i det ögonblicket insåg inte alla den djupare innebörden som låg insydd i vecken i hennes mjuka blå tyllklänning.

Varje gång prinsessan Diana klev ut på ett offentligt evenemang var alla ögon riktade mot henne. Känd som ”Folkets prinsessa” utstrålade hon karisma – och när det gällde stil skrev hon om den kungliga regelboken. Under 1980- och 90-talet blev Diana en global modeikon och valde ofta mjukare, mer tilltalande utseenden framför traditionell kunglig formalitet.

En av hennes stilsignum? Pasteller. Dessa mjuka, eleganta nyanser var en given del av hennes garderob och syntes i allt från skräddarsydda kostymer till böljande klänningar. Ett av prinsessan Dianas mest ikoniska modeögonblick – om än inte lika känt som andra – inträffade 1987.

Dianas framträdande i Cannes tillsammans med prins Charles var kort – bara 10 timmar totalt. Officiellt var kungaparet i Cannes för att hedra Sir Alec Guinness. Dessutom var de där för att stödja den brittiska filmindustrin och delta i en glamorös gala på Festival Palace.

Prinsessan Diana talade inte under middagen – men hon behövde inte. Allas ögon, och alla kameralinser, var riktade mot henne. Den middagen blev den mest eftertraktade inbjudan under hela festivalen. Säkerheten på plats var intensiva, och biljettinnehavare var tvungna att ta med sig sina pass för identitetskontroller bara för att komma in.

Och när Diana kom till visningen såg de flesta helt enkelt en prinsessa i ännu en fantastisk klänning. Fotografer fångade henne från alla vinklar och en böljande chiffonghalsduk fångade vinden.

Hyllningen till Grace Kelly från prinsessan Diana

Men det var inte bara en glamorös fotostund. Dianas axelbandslösa, puderblå klänning, designad av hennes mångåriga samarbetspartner Catherine Walker, var mer än mode. Walker, designern som skulle komma att definiera många av prinsessan Dianas mest oförglömliga modeögonblick, skapade en klänning som inte bara väckte uppmärksamhet – den hyllade i stillhet en annan kunglig figur som djupt hade påverkat Diana. Med sina böljande linjer och isiga nyanser återspeglade klänningen elegansen hos prinsessan Grace av Monaco, en kvinna vars tragiska slut alltid hade dröjt sig kvar i Dianas minne.

Stjärnan, som var sinnebilden av klass och skönhet, drog sig tillbaka från vita duken vid bara 26 års ålder. Då för att gifta sig med prins Rainier III och bli prinsessa av Monaco. Fem år före filmfestivalen i Cannes 1987 hade Grace Kelly tragiskt dött i en fruktansvärd bilolycka. Tragiskt nog samma hjärtskärande öde som Diana skulle möta bara tio år senare.

Trots det verkade få media lägga märke till den subtila hyllningen som var vävd in i Dianas böljande ljusblå klänning. Det var ett stillsamt eko av Graces tidlösa, isiga elegans. Få insåg att Dianas klänning var en subtil hyllning. Åtminstone var det inte något som tidningarna uppmärksammade på den tiden. Om man tittar igenom arkiven från 1987 finns det knappt ett enda omnämnande.

Prinsessan Dianas glamourösa blinkning

Men idag – och för några skarpa observatörer även då – känns kopplingen uppenbar. Klänningen, med sin isblå ton och böljande silhuett, var slående lik Edith Head-klänningen som Grace Kelly bar i Alfred Hitchcocks ”Att fånga en tjuv”.

Det valet var ingen slump. Prinsessan Diana och designern Catherine Walker ska ha hämtat direkt inspiration från Graces närvaro på filmduken. Ända ner till den specifika blå nyansen, som Hitchcock själv hade valt för att framkalla en känsla av sval, oberörbar skönhet.

Och Diana och Grace Kelly hade ett unikt band. Även om deras tid tillsammans var kort, lämnade den ett bestående intryck på Diana. År 1981, strax efter sin förlovning, träffade Diana på Grace på en välgörenhetsgala. Nervös och överväldigad hade den 19-åriga blivande bruden brutit ihop i gråt på toaletten. Det var Grace, då 51, som höll henne nära och erbjöd den typ av råd som bara en kvinna som hade upplevt den kungliga sfären kunde ge. Det ögonblicket fastnade hos Diana.

Cannes hade också en speciell betydelse för prinsessan Grace – det var där på den franska rivieran som hon, fortfarande amerikansk skådespelerska vid den tiden, träffade sin blivande make, prins Rainier, i april 1955. Och 32 år senare, när hon klev ner på samma franska mark där Grace först hade träffat prins Rainier årtionden tidigare, hedrade Diana henne i stillhet. Inget tal. Inget pressmeddelande. Bara tyg, färg och minne.

Sålde klänningen

Två år senare skulle Diana bära samma klänning igen på premiären av ”Miss Saigon” . Och 1997 – bara månader före sin egen tragiska död – inkluderade hon den i sin berömda välgörenhetsauktion för Christie’s, där hon sålde 79 ikoniska klänningar.

Enligt Tatler såldes Cannes-klänningen för 70 700 dollar, motsvarande 678 000 svenska kronor. Den skulle senare dyka upp igen på auktion 2013 och dra in över 132 000 dollar, motsvarande 1,2 miljoner svensk kronor. Intäkterna gick till en välgörenhetsorganisation för barn.

År 2017 hängde klänningen bakom glas på Kensington Palace, som en del av en hyllning till hennes 20-åriga dödsdag. Nu fungerar den som ett minne. Inte bara för Dianas stil, utan för hennes tysta djup, hennes sorg och hennes hyllning till en kvinna som förstod hennes smärta bättre än någon annan.