Staffan Westerbergs ord dagar innan hans död

Staffan Westerberg har somnat in.
Inför sommaren hade regissören satt upp en avskedsrevy, men hann aldrig se premiären.
Det han sa elva dagar före sin död gör ont i hjärtat.

Det är på sommarteatern i Hägnan i Luleå som en hyllningsrevy till Staffan Westerbergs konstnärskap ska äga rum. Regissören var inte tänkt att vara på plats, men hans inspelade röst skulle ha en stor roll i pjäsen.

Under måndagen kom dock beskedet att Staffan har somnat in, 92 år gammal – vilket innebär att han inte hann ta del av föreställningen, som har premiär i hans hemstad.

Staffan Westerbergs hjärtskärande ord

I en intervju med Sveriges radio den 12 juni berättade Staffan, som bodde i Uppsala, varför han inte skulle vara på plats för revyn med namnet ”Kabaré Solstugan – ett avsked med bulleribång”

– Jag är inte så pigg som jag låter. Men jag försöker låta så pigg som möjligt. Men jag är väl ganska pigg ändå, jag är 92 år gammal och det sätter sina spår, verkligen. Sina djupa spår, berättade han för SR programmet P1 Kultur Reportage.

Staffan Westerberg blev känd genom barnprogrammet ”Vilse i pannkakan” och karaktären ”Storpotäten”, som gestaltades som en stor och skrämmande potatis som åkte runt och pratade. I intervjun med Sveriges Radio fick han även frågan om varför han trodde att det var viktigt att publiken ändå fick höra hans röst.

– Jag tror att min röst av en underlig anledning, betyder mycket för en del människor i alla fall, en hel del människor. Och att de blir glada när de hör mig prata: ”Åh där är han nu igen, men nu är vi inte irriterade på honom, nu tycker vi om honom. Han lever ju fortfarande, och det är ju härligt att han gör det”, berättade Staffan.

Hjärtskärande sista orden

Föreställningen var ett avskedsrevy. Men Staffan menade att han också sade hej till livet.

– Ett avsked…, hej till livet på något sätt. Jag säger dock hej till livet, hej, hej, hej. Det tar ju slut till slut, för mig.

Till slut svarade Staffan på vad han trodde skulle leva kvar av det han gjort efter att han själv inte längre är med.

– En bild på en hygglig kille. En som ville väl, ville alla väl. Kanske misslyckas ibland men lyckades ibland, ganska bra med det, tror jag.

LÄS MER: