På Sven-Arne Erikssons gård sker en dramatisk utveckling.
Plötsligt lämnar en av brevskrivarna – och dynamiken förändras.
– Det var tråkigt när hon lämnade, säger brevskrivaren Kerstin till Hänt.
Kött- och skogsbonden Sven-Arne Eriksson, 58, var första gången med i programmet 2012. Nu får han revansch i ”Bonde söker fru – andra sommaren”, och i onsdagens avsnitt sker någonting dramatiskt på hans gård. Ockelbobonden får beskedet att en av de fyra kvarvarande brevskrivarna, nämligen Anne valt att lämna dejtingsåpan självmant.
Sven-Arne lämnad av brevskrivaren Anne
Detta tar både Sven-Arne och de andra brevskrivarna på sängen. Särskilt Kerstin förklarar i programmet att hon misstänker att händelseutvecklingen kommer att bli annorlunda, nu när Anne lämnar gården.
– Det blir skillnad när det är tre kvar nu, för då blir det liksom dom och jag. Jag ser inte fram emot att det ska vara vi tre nu, säger Kerstin i programmet.
Brevskrivaren Kerstin upplevde sig utfryst
Gruppen förändras – och för Kerstin innebar detta en stor förändring. Hon förklarar att hon kände sig annorlunda jämfört med de andra två kvarvarande brevskrivarna på gården. Av flera anledningar.
– Jag menar, för min del, om någon annan inte skulle äta kött eller äter kött, så skulle inte jag bete mig dåligt mot den personen. Men det här kanske säger något om att de inte var så open minded eller ovana att umgås med och respektera andra människor som inte är precis som dem. Att jag kom från Stockholm eller helt enkelt var en stark konkurrent om Sven Arne, Jag vet inte, säger Kerstin i en intervju med veckotidningen Hänt.
Hon kände av vibbarna på gården, men förklarar att det inte förekom några direkt elaka kommentarer.
– Nej det var mer viben. Jag är en sådan person som känner in väldigt väl och då drar jag mig bort. Jag kände att jag inte ville in i någon dålig energi och då tyckte de att jag drog mig undan. Men visst fick jag några stickiga kommentarer, säger hon.
Kerstin saknade Anne på gården i ”Bonde söker fru”
Klart är att hon saknade Anne.
– Så ja det var tråkigt när hon lämnade för då kände jag ”usch, nu är jag själv med de här två”. Det var inte så att jag och Anne var bästa kompisar på något sätt, men hon var ändå inte som dem. Alltså jag fick ingen dålig energi från henne utan vi kunde prata helt som vanligt.