Rasmus Helge om sin medverkan i ”Bonde söker fru”

Rasmus Helge är en av bönderna i årets Bonde söker fru. Nu berättar han om hur han egentligen upplevde sin medverkan.

Årets säsong av ”Bonde söker fru” är redan fyllt till bredden av dramatik. Inte minst på bonden Rasmus Helges gård har känslorna svallat över. Efter senaste valet tog två av hans brevskrivare, Wilma Johansson och Emma-Kajsa Blomgren, bonden åt sidan och förklarade att de inte var säkra på om de ville vara kvar. De menade att det kändes som att han var mer intresserad av den tredje brevskrivaren Nathalie Basiri.

Sedan dess har tjejerna velat fram och tillbaka, ska de stanna eller inte? Men det var inte förrän under onsdagens avsnitt som någon av dem gjorde slag i saken.

Wilma fick nog och bestämde sig för att ta en natt på hotell. Detta då hon behövde fundera över sina känslor för Rasmus i lugn och ro. Rasmus hoppas dock att hon återvänder.
– Att Wilma väljer att bo på hotell en natt känns givetsvis tråkigt. Någonstans kände jag ändå på mig i dag att något var på gång. Jag hoppas att hon funderar på om hon skulle kunna lägga all sin osäkerhet bakom sig lite och försöka komma tillbaka.

”Skämskudde”

Att det skulle bli sån dramatik hade Rasmus ingen aning om när han tackade jag till att medverka i programmet.
– När man är inne i det så hinner man uppleva så många sidor hos varandra. Och man hinner känna väldigt mycket. Vi bor ju ihop under många dagar. Dejtar man normalt så kanske man ses tre helger under en månad, här blir det så himla intensivt, säger han till Nya Wärmlands Tidning.

Och att se allt på tv, det är inte det lättaste.
– Nej, det är den stora skämskudden som kommer fram. Det är första gången jag är med i tv. Det är en sak att uppleva det på plats, det är en helt annan sak att se det på tv sedan.

Det är inte förrän nu, när programmet visas i tv, som han dessutom får reda på allt som sades bakom hans rygg.
– Jag blir påmind om att det var väldigt starka känslor. Det är mycket som blev sagt utan att jag visste om det.

LÄS MER:

 

Läs mer om...