Nu står det klart – Aron Sjölund är yngsta ”Robinson”-vinnare någonsin.
Och det finns ingen som förtjänade att lyfta statyetten mer än 18-åringen.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Från första dagen i årets Robinson klev Aron Sjölund, 18, rakt in i handlingens centrum. Trots sin ringa ålder tog han plats, smidde planer och visade direkt att han var något utöver det vanliga – ett taktiskt geni i realityformat. Men som alla stora spelare samlade han också på sig fiender längs vägen.
– Jag trodde själv att jag skulle åka ut i vecka tre, tvåa, någonstans där, har Aron sagt till Nöjeslivet.
Många deltagare vill gärna ha en anonym roll i början men det var omöjligt för Aron. Programledaren Anders Lundin gav honom nämligen en hemlig roll – ”sabotören”. Uppdraget var att förstöra för sitt eget lag i utbyte mot immuniteter.
Men Aron gjorde något briljant. Istället för att smyga med rollen valde han att berätta öppet för sitt lag – och vinklade det som att immuniteterna kunde användas för lagets bästa. Smart, modigt och extremt effektivt.
Robinson-Aron gjorde schack matt inför hela Sverige
När han senare tvingades byta till motståndarlaget Syd och dessutom saboterade där för att rädda sitt gamla lag Nord, hängde hans framtid i en skör tråd. Men i nästa tävling kom räddningen: lagen gjordes om och Aron återförenades med sina gamla allierade. Det var då han genomförde säsongens mest minnesvärda drag.
Aron hade två immuniteter kvar – och valde att ge dem till de svagaste spelarna i Syd. Syftet? Att tvinga den starka pakten att rösta ut varandra. Det var ett drag så iskallt och genialt att till och med Anders Lundin tappade orden.
– Det känns som att jag gjorde en jävligt fin schack matt och det känns jätte, jättebra, sa Aron i programmet.
Därför var Robison-Aron en komplett vinnare
Inför finalveckan var Aron omöjlig att rösta ut. Han hade samlat på sig immuniteter, och i tävlingarna var han ständigt bland de tre bästa. Under finalveckan briljerade han i varje gren – och säkrade sin plats i den stora finalen mot Sara Mölldal och Pontus Croneld.
Men det var aldrig riktigt jämnt. Aron dominerade varenda moment i den avslutande hinderbanan. Han var så överlägsen att han hann tända sin fackla, klättra upp för trappan, se elden slockna – och ändå hinna tända om och vinna.
Aron har visat att man kan spela hårt – så länge man spelar rätt. Han var stark, taktisk, lojal när det gällde och iskall när det krävdes. Och framför allt: han var en komplett Robinson-spelare. En värdig vinnare – i min bok.
Grattis till vinsten Aron, ka ka chow!