Hon har en lång karriär bakom sig på vita duken och i tv-rutan.
Men kanske den största upplevelsen av dem alla var när skådespelerskan Regina Lund fick vara med om en nära-döden-upplevelse.
För när hon bara var en hårsmån från döden, fick hon se något otroligt.
Under 90-talet kunde svenska folket följa henne i långköraren ”Rederiet”. Regina Lund är stjärnan som spelade rollen som en elaka sekreteraren Mona som alltid hamnade i trubbel. Sedan dess har vi sett henne i filmer som ”Livet är en schlager” och ”Wallander”. Dessutom har hon synts på teaterscenen och släppt egen musik.
Men det finns också en annan sida av stjärnan som fått mycket uppmärksamhet. Regina är nämligen utbildad medium och har i intervjuer gärna berättat om sin andlighet. Dessutom har hon synts i TV4:s ”Det okända” där hon fick visa prov på sin kunskap och guida de behövande kring vad som väntar på ”andra sidan”.
Att hon har delat med sig av sin andliga sida, menar Regina inte alltid fört med sig någonting positivt. I en tidigare intervju med Aftonbladet berättade skådespelerskan att hon till och med förlorat arbete på grund av det.
– Jag har fått betala ett högt pris för att hålla på med det här. Blivit uthängd i media och förlorat skådespelaruppdrag. Men jag tänker aldrig ge upp min andlighet, det vore som att ge upp mig själv. Och jag tror att det är min uppgift att vara lite rebell. Jag kommer in och sparkar upp dörren för dem som ska komma sen, sa hon då.
Regina Lunds svåra ridolycka
Skådespelerskan har dessutom själv fått vara med om en händelse som verkligen skakade om henne i grunden. Året var 1993 när hon var med om en olycka som förändrade allt. Hon hade huvudrollen i Arthur Millers Häxjakten, i regi av Björn Melander, på Göteborgs stadsteater – när hon skulle rida för allra första gången,
– Repetitionerna hade börjat, men jag hade en lucka i kalendern och gick med på en intervju för tidningen Veckorevyn. Vi åkte ner till Österlen för plåtningen och de ville att jag skulle sitta på en häst. Jag hade aldrig ridit förut i hela mitt liv, men jag var inte rädd för något och har alltid gillat utmaningar. Det gick ganska fort sen. Jag minns att jag sätter mig upp i sadeln, då börjar hästen skena. Snabbare, snabbare. Jag har ingen kontroll och sedan är träden framför mig. Huvudet åker in i en gren, jag kastas av hästen och sedan slår jag huvudet i en sten. Allting blir svart, och i nästa sekund är allting ljust, sa hon och fortsatte:
– Jag svävar ovanför min egen kropp och ser allting uppifrån. Hur jag ligger på marken och skogen nedanför. Hästen springer omkring och människorna samlas runt min kropp. Ambulansen kommer och för mig till sjukhuset. Jag vet inte vad jag är, men jag är. Jag känner ingen smärta och allting är bara underbart, som en välsignelse. Jag är fri och alla problem är som borta. Runtom mig är hela tiden ett starkt ljus, och plötsligt får jag ett tydligt val: gå in i ljuset eller kämpa kvar i kroppen. Jag är envis så jag valde att kämpa kvar. Nästa ögonblick är jag tillbaka i min kropp igen och det gör så fruktansvärt ont. Men jag vet att jag lever, sa hon i samma intervju med kvällstidningen.
Detta såg Regina Lund på ”andra sidan”
Regina beskrev vidare hur känslan av befrielse var underbar, men att hon inte var redo att ge upp. Hon ville fortsätta leva.
– När jag gör en sak gör jag det fullt ut, det är det som livet går ut på. Att lämna kroppen var en underbar befrielse, men det är så fantastiskt njutbart att vara människa. Jag tror att jag kände det när jag svävade där uppe, att jag inte var färdig här på jorden. Jag var fortfarande nyfiken och jag hade en uppgift att fylla. Och så skulle jag föda min son, världens underbaraste lilla människa, sa hon då.
Att hon hade överlevt en så svår olycka var det ingen som förstod. Läkare hade påpekat att hon varit bara en hårsmån från döden.
– Ingen förstod hur det gick till, men jag är övertygad om att jag fick änglahjälp där uppe i ljuset så att jag kunde komma ner till jordelivet igen. De fixade till mig på något sätt. Med en stödkrage återhämtade jag mig, och ett par månader senare stod jag på scenen på Göteborgs stadsteater. I rollen som rebellen Abigail som pekade ut häxor. Hela situationen var väldigt ironisk, för samtidigt kände jag själv hur kraften växte inom mig, sa hon och fortsatte:
– Det började brinna i mina händer och jag ville plötsligt lägga dem på andra för att känna hur de mådde och hela dem. Det var också andra som såg min gåva. Jag blev kontaktad av flera andra med mediala krafter som hade sett mig i intervjuer och på tv, de sa att jag var starkt medial. Det var då som jag bestämde mig för att gå vidare i min andlighet. På något sätt var det som att olyckan hade utlöst det som hela livet hade funnits inom mig. Att hjälpa andra och förmedla kontakten med den andra sidan blev mitt kall.