
I ”Den rätte för Gunilla” visar Gunilla Persson sannerligen sina rätta färger.
Hur hon beter sig i programmet får mig bara att känna en enda sak.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Gunilla Persson har varit ett känt ansikte i svensk tv i över ett decennium. På gott och ont, får man väl säga. Hon har fått många fans, inte minst efter sin hyllade medverkan i Melodifestivalen, men hon har också fått en hel del tittare att sätta morgonkaffet i halsen genom åren. Hennes impulsiva uttalanden, dramatiska utspel och stundtals diviga attityd i ”Svenska Hollywoodfruar” har gjort henne till en av våra mest omskrivna tv-profiler.
Men redan i första avsnittet av ”Den rätte för Gunilla”, TV3 och Viaplays nya satsning där Gunilla dejtar norska män i jakten på kärlek, märks ett tydligt skifte. Här möter vi en annan sida av Gunilla. Det är en mjukare, mer eftertänksam version.
”Den rätte för Gunilla”
Hon pratar öppet om sin längtan efter kärlek, om hur viktig dottern Erika är och om sitt förflutna. Hon samtalar varmt och nyfiket med de artister hon möter, och verkar uppriktigt imponerad av dem. Det är jordnära, charmigt och faktiskt riktigt behagligt att titta på.
Självklart finns hennes tokerier, vassa jargong och självklara diva-aura kvar, det är ju det som gör Gunilla Persson till ”The Gunilla.” Men bakom dramatiken börjar en annan berättelse ta form. Kanske är det just i denna serie som svenska folket kommer att lära känna henne på riktigt. Inte bara som en färgstark realityprofil, utan som en kvinna med drömmar, längtan och hjärta. Och det gör att jag, precis som jag misstänker att många andra också gör, verkligen ser fram emot att följa hennes resa.
Vad tänker ni om det här? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!