”Bonde söker fru” är en plats där kärleken ska stå i fokus. Men det finns ett återkommande hinder som jag fortfarande inte förstår hur produktionen inte lyckats lösa efter alla dessa år.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Bönderna i ”Bonde söker fru” medverkar i programmet för att hitta sitt livs kärlek. Och precis som utanför tv-rutan är både bönderna och brevskrivarna olika som personer. Vissa är extroverta, andra introverta. Några är som klippta och skurna för att ta plats i en grupp, andra blommar ut först i ett samtal på tu man hand. En del drömmer om en pratkvarn, andra trivs bäst med någon som delar tystnaden.
Just därför är det så märkligt att upplägget på de första gruppdejterna fortfarande ser ut som det gör. Det blir varje säsong samma scen: en slags kamp om vem som lyckas ”fånga” bonden längst, vem som vågar avbryta ett samtal, vem som tar mest plats. Det handlar plötsligt inte om kemi eller känslor, utan om modet att kliva fram, tränga sig före och våga störa. Och lika tydligt blir ångesten hos dem som inte är bekväma med att göra det.
Gruppdejterna i ”Bonde söker fru”
Missförstå mig inte, egentid fyller absolut en funktion. Det går inte att lära känna någon på djupet utan att få prata i enrum. Men det är just den här ständiga dragkampen som känns så onödig. Det ska ju handla om att lära känna en person, inte om att tävla i socialt mod.
Och det mest frustrerande? Lösningen är pinsamt enkel. Låt bönderna själva bestämma vem de vill prata med, förbjud de andra från att avbryta och bestäm ungefär hur länge samtalen får vara. Rättvist, enkelt, mindre ångest, och ingen behöver kliva över sina egna gränser bara för att bli sedd.
”Bonde söker fru” 2025
För i slutändan handlar det ju om att alla är där av samma anledning: att hitta kärleken. Och den kan finnas i den som hörs och syns mest, men lika gärna i den som sitter tyst längst ut på soffkanten. Den kan bo i personen som vågar ta för sig direkt, eller i den som behöver lite längre tid för att öppna sig.
Att göra själva kärleksresan till en tävling i vem som kan prata högst eller springa snabbast fram till bonden känns inte bara orättvist, det är faktiskt kontraproduktivt. Om målet är att det ska bli rätt i slutändan borde produktionen vilja skapa de bästa förutsättningarna för det, inte stå i vägen för dem.
Vad tänker ni om detta? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!
LÄS MER
- KRÖNIKA: Bönderna bestämmer sig för tidigt i ’Bonde söker fru’
- Ellinor Eke-Göransson firar ett år med kärleken Edvin Emanuelsson
