Långt innan Niklas Strömstedt blev popidol och en av våra mest folkkära artister präglades hans barndom av många tuffa år.
När artisten föddes visste föräldrarna inte om han skulle överleva.
Och när han som nioåring blev inlagd på barnpsykiatrin blev tiden där den stora vändningen i stjärnans liv.
Tusentals har vuxit upp till tonerna av hans musik. Men långt innan Niklas Strömstedt skrev de bekanta tonerna till ”Tänd ett ljus”, ”Om” eller ”När vi gräver guld i USA”, präglades stjärnans uppväxt av ett mörker.
Niklas födelse blev minst sagt traumatisk. När stjärnan medverkade i ”Så mycket bättre” 2015 berättade artisten att hans föräldrar inte visste om han skulle överleva.
– Jag föddes med någon slags cancersvulst på halsen. Det måste ha varit skitjobbigt för en mamma och en pappa att få en liten bebis som inte mår bra och som de säger att vi kan inte garantera att han kommer att överleva förrän han är tre, berättar han i programmet.
Började missbruka som barn
År senare när Niklas var nio år började hans beteende spåra ur. Niklas började dricka alkohol, stal och rymde hemifrån. Artisten förklarade i programmet att han saknade sin pappa väldigt mycket. Pappans ständiga arbete gjorde att han började agera utåt.
– Jag var stökig en period. Rökte hasch och sniffade bensin rakt ur moppetankar och var utåtagerande och hade sönder alla mina teckningar och kastade mig ut genom fönstret, sa han i programmet.
Till slut såg hans föräldrar ingen annan utväg än att be om hjälp. Som nioåring hamnade den framtida popsångaren på barnpsykiatrin. I en månad fick han stanna där.
– Mina föräldrar visste inte vad de skulle göra. De behövde hjälp, har han sagt till Aftonbladet.
Tiden där blev en tung och mörk tid. Först år senare när Niklas som 13-åring flyttade från Hagsätra till centrala Stockholm tillsammans med familjen tycktes en ljusning ske.
Flytten från Hagsätra blev vändningen
Hans humör lugnade ner sig något, men känslorna lärde sig Niklas hålla inne till varje pris. Att be någon om hjälp gjorde han aldrig. Som vuxen fick han hjälp att få verktyg att jobba med genom terapi.
– Det är en lång bit att gå när man lever efter strategin att inte visa någonting. Terapi har hjälpt, men det är också små mynt som trillat ner längs vägen som gjort att jag fattat varför jag lagt krokben för mig själv och hamnat i återvändsgränder, säger han.
När Niklas Strömstedt år senare gästade ”Hellenius hörna” och berättade om sin uppväxt, fick han frågan om vad som hade hänt om familjen inte flyttat från Hagsätra.
– Det hade nog kunnat sluta ganska illa tror jag. Vi flyttade in till Södermalm och då kunde jag lämna den identitet i Hagsätra och skapa mig en ny dit jag flyttade. Och då gick det rätt fort för på ett år var jag ordförande i elevrådet.
På senare år har Niklas fått frågan om hur han ser på sitt nioåriga jag idag.
– Med stor ömhet och en viss beundran. För att det var tufft. Man är så liten och man ska bära så mycket. Man håller så mycket inom sig och vet inte riktigt hur man ska göra med olika saker som känns jobbiga. Jag gjorde så gott jag kunde, sa han då till Aftonbladet.
Läs mer:
- Albin Lee Meldau gick från stökig ungdom till en av Sveriges mest hyllade artister
- Artisten och tv-profilen Samir Badran mobbades som liten
