Efter ”Gunde och Ferry” slås jag av två saker

I senaste ”Gunde och Ferry” får tittarna följa med upp på vinden.
Det blir en rejäl trip down memory lane som bjuder på massa gamla minnen, skratt och en inblick i makarnas relation.
Efter att ha sett det här slås jag av två saker.

I ”Gunde och Ferry” är det dags att röja på vinden. Det som började som en jakt på ett ”spirorör” blev till en fnissig nostalgitripp.

Gunde Svan visar stolt upp den ena minnesklenoden efter den andra. En pappfigur av sig själv i skidmundering, ett diplom från Vasaloppet, ett ”Gladiatorerna”-brädspel, kanske från hans tid som programledare – och sen det magiska: en glasburk med gamla nycklar från ”Fångarna på fortet”. I 22 år var han programledare för äventyrsprogrammet.
– Nycklarna till dörrarna. Jag fick ju sådana här varje år för jag tyckte att det var så roligt, i alla fall i början, säger han och skrattar.

Visar upp sina bragder

Nu slås jag av två saker: Gunde Svan är inte bara en sann skidlegendar. Han har betytt minst lika mycket för nöjessverige genom åren. Jag blir också glad av hur stolt han visar upp sina bragder genom åren utan att för den sakens skull framstå som det minsta skrytsam. Helt rätt.

Den andra saken är den fina relationen mellan Gunde och Marie. Man får en inblick i deras förhållande som är smågnabbig men varm. Deras minnen från när Marie gick på Polishögskolan går isär. Marie gillar fakta och Gunde går på känsla, säger hon med ett leende.

De träffades i början av 1980-talet när de gick skidgymnasiet i Torsby. Nu sitter de här, drygt 45 år och två barn senare, och fnissar tillsammans på en vind. Det är underbart att se!