Hon är en av våra mest älskade och folkkäraste skådespelare.
I decennier har Marie Göranzon stått i rampljuset och sett hur åldersfixeringen blivit allt värre i landet.
– Det betyder ju egentligen ingenting, det är en siffra, säger hon till Nöjeslivet.
Marie Göranzon fyller 84 år i höst, och tänker mycket på framtiden som hon känner inte är särskilt lång. Hon fortsätter synas på både teaterscener och tv-produktioner men tankarna om döden finns där i bakhuvudet. I SVT-dokumentären ”När rampljuset slocknar” som sändes under våren inleder Marie med att prata om hur hon inte kan förstå att livet en dag kommer ta slut. Det är någonting som hon tänker på då och då.
– Jag har lite svårt att förstå det. Jag har aldrig egentligen tänkt särkilt mycket på ålder. Det är klart man vet hur gammal man är och ma vet att man är medelålders eller äldre. Men det är ett väldigt tjatande om ålder i Sverige. Vi är så ålderfixerade, säger hon.
– Jag har börjat fundera på att det snart är slut. Och så är det ju, det är ofrånkomligt. Jag menar, man kan inte säga att man har någon framtid som är lång när man är 83 år utan man har några år till kanske. Men om man inte tänker på det själv så blir man påmind om det varje dag. När någon säger ”Gud, spelar du fortfarande? Jobbar du fortfarande?” och de själva går i pension vid 62 då säger jag ”va fan gör dem?”.
Kritiken mot landets äldre
Marie Göranzon förstår inte de som väljer att gå i pension i förtid – bara för att de kan.
– Alltså man bidrar ju inte till samhället ens en gång utan man är bara med som en jävla parasit. Människor med bra jobb som bara slutar för att det är jobbigt. Och det kan man ju såklart diskutera kring varför man väljer att göra det. Men var och en gör som den vill.
Att bli ständigt påmind om sin ålder stör Marie. Hon önskar att samhället kunde fokusera på andra saker än en människas ålder.
– Det är något fånigt med det för egentligen skulle man bara strunta i det. Det betyder ju egentligen ingenting, det är en siffra. Många äldre har det väldigt jobbigt och svårt både ekonomiskt och med ben och armar och hälsa och så vidare. Men det finns också 50-åringar som är tröttare än en 50-åring. Vi kanske kan dämpa det en aning.
Marie berättar att hon kan prata om åldersfixering med vänner som bor i USA, där de inte alls upplever samma inställning som i Sverige.
– Där kan de jobba till de är 90-95 år gamla om de vill. Vi pratar mycket om det här i Sverige i program på tv och hur folk ska lära sig att använda dator och man ska framställas som en idiot helt enkelt.
Marie Göranzon vägrar skönhetsingrepp
Marie Göranzon får också frågan om hon märkt av om det också finns en utseendefixering i branschen. Förutom att många fokuserar på åldern, kan det finnas press kring att se yngre ut. Att lägga sig under kniven har aldrig lockat Marie överhuvudtaget.
– Det har jag aldrig ens funderat över. Men det klart att det kan väl vara svårt när man är i en viss ålder att upptäcka att man får rynkor. Men man är ju också lite dum i huvudet för det är klart att när man blir äldre så förändras även ansiktet. Det blir också väldigt snyggt, kanske vackrare med åldern.
– Alltså de där upplytfa munnarna och allt det där, det tycker jag är så fult så det är inte klokt. Man får inga jobb heller. Du kan inte filma sådana människor för kameran tar upp det där på fel sätt. Man gör det för sin egen skull såklart och mår bra av det, och om man inte är skådespelare då kan det väl vara bra. Var och en får göra som den vill. Men att vara skådespelare och börja lyta sig, det är inte så bra.
Marie Göranzon menar att en skådespelares främsta vapen är att uttrycka sig genom sitt ansikte. Om ansiktet förändras på grund av ingrepp, går det förlorat.
– Jag känner inte någon i min generation som har gjort det. Det behöver väl inte vara några speciella yrken, men det är kvinnor som inte klarar av att se att det kommer en liten rynka någonstans.
Läs mer:
