Marianne Mörck är idag en av mest beundrade skådespelare. Men hennes uppväxt var långt ifrån en dans på rosor. Hon adopterades bort och blev utsatt för övergrepp.
Marianne Mörck fick sitt stora genombrott efter sin roll i ”Wallander. Och i rollen som ”Bigge” i succéserien ”Bonusfamiljen” har hon kommit att bli en av Sveriges mest folkkära skådespelare.
Genom åren har hon bland annat bjudit på uppskattade rolltolkningar i bland annat succéfilmen ”Dag för dag” och föreställningen ”Britt-Marie var här” på Riksteatern. Och nu är hon aktuell med långfilmen ”Länge leve bonusfamiljen” som släpptes i november.
Men på den privata fronten har livet inte varit en dans på rosor. I ”Stjärnorna på slottet” berättade Marianne om en uppväxt som bitvis var riktigt tuff och kantad av övergrepp av olika män.
”Hälften tårar, hälften mjölk”
Marianne var ett så kallat ”hemlighetsbarn” och lämnades bort kort efter födseln till ett barnhem.
– Jag fick reda på, för det hade stått i papper, att min biologiska mor kom tillbaka och ammade mig. Jag drack hälften tårar, sa hon, och hälften bröstmjölk, berättade Marianne i ”Stjärnorna på slottet” 2017.
Hennes biologiska mamma ville ta hem henne igen, men det var för sent och åtta månader senare adopterades hon av ett par. Tanken var att de skulle ha en annan flicka men när Marianne sträckte upp sina armar mot dem valde de henne i stället.
När Marianne blev äldre var hon hårt hållen. Hennes adoptivföräldrar avskydde teater och musik. I stället hade de andra planer för lilla Marianne. Adoptivmamman hade nämligen velat bli sjuksköterska men fick aldrig förverkliga den drömmen. Så den drömmen skulle nu Marianne få förverkliga. Så Marianne gjorde revolt.
Utsattes för övergrepp
Men uppväxten kantades också av övergrepp och våldtäkt. En gång blev hon utsatt av en släkting.
– Han ville att jag skulle visa honom en bro, som vi hade på landet. Där började han att ta på mig, både uppe och nere, och ville att jag skulle ta av mig kläderna. Jag fick faktiskt dra mig därifrån, ta mig ur hans grepp och springa upp till huset och skynda och ta på mig ordentligt för att sedan låtsas som att ingenting har hänt.
Marianne återförenades med sin mor
1987 återförenades Marianne med sin biologiska mamma.
– Mamma grät och sa: ”Min älskade lilla flicka, har du ett födelsemärke på insidan av vänster stortå? För då är det du”, berättar Marianne Mörck för Svensk Damtidning.
Mamma Astrid överöste Marianne med gåvor och värme. Men hon kunde aldrig komma över skammen att ha behövt lämna bort sitt barn.
– Det spelade ingen roll vad jag sa. Att jag var tacksam att hon hade fött mig, att hon var min hjälte och att jag har ett fantastiskt liv där jag får sjunga. Hon kunde aldrig förlåta sig själv, berättar Mörck för Svensk Damtidning.
Trots år av mörker ser Marianne tillbaka ljust på sitt liv.
– Jag vaknar glad och jag somnar glad. Så jag har inte velat gräva i den sorg som kanske finns inom mig. Min barndom, och allt jag gjort i livet, har fått mig att bli sån här. Jag har levt ett liv som innehållit allt. Tolv år med en gravt alkoholiserad man. Och att alltid göra som mamma sagt – till och med gräva upp en morbror från sin grav i Amerika för att han skulle få komma till släktgraven i Sverige … Ja, det var ju alltså inte jag som grävde!, säger hon till Hemtrevligt.
LÄS MER:
