Lasse Åbergs hustru Inger somnade hastigt in i januari 2024. Nu talar Lasse ut om saknaden efter sin stora kärlek.
– Det var ju en snyting, säger han till Nöjeslivet.
Lasse Åberg och Inger Åberg träffades på Konstfack 1963. Vid den tidpunkten var Lasse 24 år och Inger 19 år. Lasse var konstnär, filmregissör och musiker, medan Inger Åberg var tygkonstnär. Tillsammans fick de barnen Max och Anna.
Lasse och Inger flyttade tidigt till en villa i Bålsta och byggde där upp hela sitt liv. Där växte barnen upp, och det är också där som Lasse har sitt museum.
När Nöjeslivet träffar Lasse har en av hans vänner, Jojje Wadenius, precis somnat in. Bara någon vecka tidigare avled också skådespelarkollegan Lena-Maria Gårdenäs.
– Det är ju en tankeställare. Man känner att man står i kön på något sätt. Det är lite läskigt, säger Lasse till Nöjeslivet.
Lasse Åberg om hustrun Ingers sista tid
Men de är inte de enda som lämnat jordelivet och Lasses sida. För två år sedan somnade också hustrun Inger in.
– Ja, det var ju en snyting, säger Lasse.
Att Inger var sjuk visste de båda två. Men att hon var så pass sjuk att hon inte skulle klara sig var ingen beredd på.
– Hon var lite multisjuk med högt blodtryck och hela den biten. Men så fick hon en akut grej som förvärrades. Jag ringde ambulans men så klarade hon inte transporten. På gott och ont. Hon slapp ju paketperioden, palliativ vård och hela den svängen. Hon bara drog. Men ja, jag kan gärna tänka mig att sticka på det sättet också, snabbt in i himlen, om jag nu kommer dit, säger Lasse.
Lasse Åbergs saknad efter Inger
Att ha delat livet med en annan människa i 60 år och plötsligt stå ensam kvar är allt annat än enkelt.
– Man blir ensam och halv, kan man säga.
Många förväntar sig kanske att det är de stora skeendena i livet som gör en mest påmind om den man saknar. Men enligt Lasse är det tvärtom. Det han saknar allra mest med Inger är vardagssituationerna de två delade tillsammans.
– Det är sådana här vardagsstunder som man saknar mest. Frukost, skitprat och titta på TV och häckla de som uppträder. Att laga mat ihop och hela den biten … det är sådant som sticker ut, förklarar Lasse.
”En riktig smäll”
I stället sitter han numera ensam framför tv:n och mat, det lagar han sällan.
– Ensam är det inte kul alltså. Nu har jag bytt matordningen så att jag äter lunch här på museet. Sen tar jag något lätt på kvällen. Då kan jag ta en macka med matjessill på och en kopp te. Men jag står inte och brassar någon trerättersmeny ensam, säger han.
Det som räddar honom från ensamheten är familjen. Barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen.
– Nu har jag ju gudskelov både sonen och svärdottern här och mycket att hålla på med, så det är inte den här patetiska ensamheten, utan det är bara att konstatera att det var en riktig smäll.
LÄS MER:
