Gurra Krantz förtjänar att hyllas – efter ”Över Atlanten”

Gurra Krantz och ett nytt gäng är tillbaka med ”Över Atlanten”.
Medan andra tv-program med kändisar kan bli alldeles för mycket blir premiären någonting alldeles extra.
Och det är skepparen själv som jag vill tacka.

Åsikterna är skribentens egna.

Hösten är här på allvar och detta innebär att också tv-programmen dundrar på i tablån. Det enda kändisprogrammet efter det andra fyller de bästa kvällsslottarna och för det mesta kan man inte annat än gäspa åt eländet. Men när ”Över Atlanten” drar igång blir premiären allt annat än en tröttsam show.

För visst är många av oss trötta på kändisar som ständigt ska synas i tv-rutan. De ska beklaga sig, gnälla och gråta så fort det finns tillfälle och alla program flyter mer eller mindre samman i en och samma smörja. Men denna säsong tycker jag att det finns någonting att ta på.

Elfte säsongen av ”Över Atlanten” är speciell

Skepparen Gurra Krantz, denna trygga nallebjörn återvänder med ett äventyr och ett gäng som verkligen tillför någonting. Therese Alshammar, Cissi Forss, Filip Berg, Jonas Fagerström, Thomas Ravelli och Lasse Kronér visar redan i premiären att detta kommer bli en säsong som man inte kommer glömma.

Flera av dem känner visserligen varandra sedan tidigare, men de visar också att de är mer än benägna att öppna upp sina hjärtan för nya vänner. Filip Berg visar öppet hur nervös han är inför att bege sig iväg på den här resan. Skådespelaren säger ärligt i synk hur han försöker hitta en nödutgång för att avbryta, men att hans nyfikenhet gör att han ändå vågar kasta sig ut. I det här säger han snabbt att ”Lasse kommer finnas där och stötta”. Och det råder det ingen tvekan om.

Det känns som om de alla hittar varandra snabbt och förlitar sig på varandra. Det kanske är vanligt i ett sådant här sammanhang där man lämnar all trygghet bakom sig. Men det finns någonting mer än bara det faktum att de har inga andra.

Gurra Krantz är hjälte i ”Över Atlanten”

De tycks finna ett lugn hos varandra när nervositeten tar över och blir en trygghet hos varandra, vilket berör. Och mitt i allt detta är förstås skepparen Gurra Krantz nyckeln.

För även om resan börjar lite stressigt när Gurra säger att de är en timme efter enligt tidschemat, är han den person man verkligen vill ha med ombord. Han har inte bara koll på läget, han lugnar de som är nervösa inför det som komma skall.

Gurra är pedagogisk lugn, trygg och varm. Precis den blandning som varje person skulle behöva ha en dos av om man ska bege sig ut på ett äventyr. För precis som alla andra säsonger så är inte Gurra bara räddningen för deltagarna. Han är också behållningen för hela ”Över Atlanten”. Jag ser fram emot att få se mer.