Nils Poppe underhöll svenska folket i närmare 60 år. Men bakom den glada fasaden dolde sig ett mörker, föräldrarnas svek jagade honom in på dödsbädden.
Nils Poppe föddes den 31 maj 1908 i Malmö. Intresset för teater väcktes tidigt, men innan han satsade på scenkonsten tjänstgjorde han i flottan under 1920-talet. Skådespelarkarriären tog fart 1930 på Hippodromen i Malmö, vilket blev startskottet för ett långt och framgångsrikt liv inom svensk underhållning.
Genombrott på filmduken
Filmdebuten kom 1937 i den romantiska komedin Adolf Armstarke. Under 1940-talet slog Poppe igenom som en av Sveriges främsta humorister på film, känd för sina charmiga och komiska roller. Hans popularitet sträckte sig även utanför Sveriges gränser, och han fick stora framgångar i både Danmark och Tyskland.
Nils Poppe och Ingmar Bergman
Trots en lång karriär inom lustspel och komedier blev det ironiskt nog en dramatisk roll som blev hans mest ikoniska. I Ingmar Bergmans klassiker Det sjunde inseglet (1957) spelade Poppe gycklaren Jof – en roll som fortfarande är starkt förknippad med honom. Han samarbetade även med Bergman i Djävulens öga (1960).
Avslut på filmkarriären
Poppe gjorde sin sista filmroll 1963 i Sten Stensson kommer tillbaka, och lämnade därefter filmvärlden med ett rikt arv inom svensk film och teater.
Nils Poppe räddades från änglamakerska
Men bakom en framgångsrik karriär i guldglittrigt skimmer dolde sig ett mörker. innerst inne var Nils Poppe nämligen en olycklig person. Han lämnades bort vid födseln till vad han själv beskrev som en änglamakerska. Men räddades snart av det fattiga paret Anders och Amanda Jönsson, skriver Släkthistoria.
Enligt Nils själv var synen Amanda och Anders mötte, när de knackade på dörren hemma hos änglamakerskan och hennes familj fruktansvärd,
– Det var nästan omöjligt att komma in genom dörren, golvet var fullt av krälande ungar. Alla var otympliga och tjocka. Anders tog ett tag i Amandas arm och ville gå. Det här var för hemskt. Så kom där en liten parvel framtrampande. Magen hängde som en stor boll mellan benen på ungen. Han var svårt hjulbent. Och ett enda ord kunde han uttala, men det upprepade han monotont: öl, öl, öl.
Anders jobbade på Skånska cementgjuteriet och var fackligt aktiv. Mamma Amanda arbetade till och från även hon på gjuteriet. Nils fick rena kläder och mat på bordet men han dagdrömde ofta om att hans riktiga föräldrar skulle komma och hämta honom, speciellt när ungarna i kvarteret skrek “oäkting” och “horunge” efter honom.
Ungar i kvarteret kallade honom “oäkting” och skrek “horunge” efter honom, något som fick honom att börja misstänka att Anders och Amanda inte var hans riktiga föräldrar trots allt. Men det var inte förrän han var runt tjugo år som han fick det bekräftat.
Ringde upp sin biologiske far
Vid samma tillfälle fick han också veta föräldrarnas namn. Hans mor hette Selma Henriksson och var från Eslöv. Pappan hette Nils och var en förmögen bonde och hästhandlare från ett område i närheten.
Efter att Nils fått veta sina föräldrars riktiga namn tog han mod till sig och ringde upp sin far. Han frågade då om hans far kunde tänka sig att ställa upp med studiemedel. Men fick ett hårt svar tillbaka. ”Du får klara dig själv. Det har jag fått göra”, svarade Nils Jönsson och lade på.
Efter det blev det ingen mer kontakt med föräldrarna och det gnagde i Nils Poppe hela livet, det hela kändes som ett stort svek och det skulle han aldrig komma att förlåta.
Däremot var han evigt tacksam till fosterföräldrarna Amanda och Anders som räddade hans liv. I dokumnetären ”Rolig till varje pris” har dottern Mia berättat om hur Nils försörjde sina fosterföräldrar livet ut.
– Jag fick tillgång till brevväxlingen mellan far och fosterföräldrarna. När han bara var tio år så lovade han att ta hand om dem hela livet och det gjorde han. Det är så rörande. När han slog igenom och blev stor så köpte han ett hus i Limhamn till dem, men det blev en sådan chock och klassresa för dem så han var tvungen att köpa ett mindre hus i Rosengård. Sen försörjde han dem hela livet tills de dog.
Förlorade syn och talförmågan
Mot slutet av sitt liv sviktade stjärnans hälsa. Han drabbades av flera blodproppar och tappade både synen och förmågan att tala.
– Det var ganska hemskt. Han sa ofta att det han fruktade mest var att han skulle hamna i rullstol och inte kunna bestämma själv. Det var hans största skräck och det är ironiskt att det var där han hamnade. Hans sista år var inget roliga, jag tycker han hade kunnat få slippa dem. Han blev 92 och slutade spela teater när han var 86 och gjorde ”Bröderna Östermans huskors”. Han jobbade så otroligt länge, men när han närmade sig 90 så tycker jag att han hade kunnat få slippa, har dottern Mia berättat för Aftonbladet.
På frågan om Nils själv förstod hur illa det var, svarade hon:
– Ja, det sorgliga är att han gjorde det. Han kunde inte uttrycka sig, men han tog in allting. Man såg varje morgon att han tänkte ”låt mig slippa det här för helvete”. Det var förfärligt.
Nils Poppe somnade in den 28 juni år 2000. Komikerlegendaren blev 92 år gammal.
LÄS MER:
Nils Poppe ändrade sitt testamente för familjens skull
Nils Poppes dotter om faderns mörka sida – få fick se legendarens sanna natur: ”Enormt explosiv”